Jag läste detta inlägg ett par dagar innan jag själv fick ett jobb, efter ett par månaders sökande, och jag kan inget annat än att bara hålla med på alla punkter. Kändes som om jag läste om mig själv!
Jag kom från Sverige med ett bra jobb, grymma kontakter, hade bra lön och var aldrig orolig för att bli arbetslös. Från denna drömtillvaro till ett helt nytt land, inga kontakter, inte en jävel som brydde sig om mina erfarenheter, referenser eller något what so ever. Shit vad deprimerande! När jag tittar tillbaka på det så sökte jag jobb under 2 månader, men tro mig, det var två långa månader där jag började tvivla på mig själv, min kompetens osv osv.
Ta det med en nypa salt att folk kastar sig över dig bara för att du är skandinav och att de slänger en bra lön i ansiktet på dig. Inget är som hemma, ibland är det positivt och ibland negativt.
Det som driver mig mest till vansinne är det jävla 100 points of ID, inkompetenta Medicarekärringar som inte har koll på reglerna och försöker neka mig mitt Medicarekort, svindyra visumansökningar...
Men jävlar vad jag inte ångrar att jag flyttade hit! I vilket annat land kan man ta huslån för typ 10 % i ränta?! Hahahahahahahaha!
Ursprungligen postat av princessleia
Så gör Princessleia comeback i tråden efter ett antal månader...!
Här nere i Melbourne har fröken Leia ÄNTLIGEN lyckats få tag i ett jobb. Helt otroligt. Startar på måndag min nya tjänst som receptionist på en advokatbyrå inne i stan, medelmåttig lön och långa dagar men likväl ett JOBB!
Men det har min själ inte varit lätt. Jag har sökt ca 40 receptionistjobb de senaste två veckorna, har dokumenterad receptionisterfarenhet och i övrigt bra referenser. På dessa ansökningar fick jag EN intervju. En av fyrtio. Resten av företagen verkar ha förpassat min ansökan direkt till papperskorgen. Det säger rätt mycket om hur svårt det är att få ett jobb utan dokumenterad arbetslivserfarenhet från Australien.
För trots att jag lyckades charma advokaten som intervjuade mig för denna tjänsten så upplyste han mig att det låg mig i fatet att inte ha en enda referens från Oz. De känner ju inte till något av företagen jag jobbat på i Sverige, har svårt att ringa mina referenser pga. tidsskillnaden, så det slutade med att jag erbjöd mig lämna en personlig referens härifrån (dvs. min killes chef som var snäll nog att ställa upp och garantera att jag är en bra tjej)
Anledningen till att jag fick jobbet var, som jag kunde läsa mellan raderna, att jag är lite äldre, inte "generation Y" som Facebookar och textar på arbetstid , samt att jag pratar tyska ( de har flera tyska klienter).
Det jag vill komma till är att det är helt absurt att jag inte ens fått komma till intervju till 39 olika tjänster som jag dessutom är överkvalificerad för!
Diskussionen om arbetsmarknaden här nere går ju varm i forumet och det verkar som om vi som bor här nere gör rätt i att försöka nyansera bilden lite för de som funderar på att sticka hit. Under Australian Open träffade jag tre svenska killar som kommit ner för en vecka sedan på Working Holiday och inte fattade att de inte fått välbetalda IT-jobb direkt när de klev av planet. "Vi hade hört hemma att det skulle typ vara hur enkelt som helst!"
Jag tror man gör bäst i att inte ha för stora förväntningar utan helt enkelt se det som en utmaning. Enligt flera svenskar jag träffat här så kan ett steg in vara att registrera sig hos en temp agency bara för att få in en fot på arbetsmarknaden. Om du har en enda referens från en australisk arbetsgivare så står du dig bättre i konkurrensen.
Oj, detta blev ett långt inlägg! Men jag har ju varit borta i några månader. I övrigt har jag landat i Oz-livet, förbannar värmen då och då och insett, precis som Leenie, Nickname m.fl. betonat, att man har en vardag här också.