Australien har ingen industri och överlever bara på naturressourcer. Merparten är örken och temperaturer på 50+ inte alls ovanligt. Landet plågas av ozonhål, torka och skogbränder. Kanada är ett bättre val.

Hur funkar det med internet där nere nu för tiden?

Jag gissar att de fortfarande är en del år efter jämfört med t ex skandinavien.

Passerade Bowen, QLD för ca 4 år sen och betalade för att använda en antik skitdator inne på en vägkrog, och den orkade ju inte ladda upp en facebooksida en gång. De där vykorten man skickade på hotmail runt 1996 gick fanimig snabbare.

Kostar det skjortan att få acceptabel uppkoppling om man bor i en tätort modell mellanstor? Är det fortfarande ADSL som gäller? Jag ägnar mig inte åt så mkt nedladdning av film och liknande utan klarar mig med i svenska mått mätt segt nät.

Internet är nog 10 år efter skulle jag säga. Jag bor i Melbourne och har adsl max speed på 10 mbps.
Jag betalar 65 dollar i måndaden för det är obegränsad data.

Mobiltbredband ska vi inte ens prata om. super dyrt..
40 dollar för 3 gig..

Med reservation för att det kan ha avhandlats ett antal gånger redan: hur ser arbetsmarknaden ut för en nyexad svensk ingenjör? Är det lätt att kirra ett ingenjörsjobb i någon av de större städerna på östkusten, eller är det tre månaders visa och kroppsarbete som gäller till en början?

Nån som vet hur svårt det är att få jobb som läkare i Perth? Kanske lättare i Brisbane eller Adelaide?

Samma regler i hela landet;

http://www.doctorconnect.gov.au/internet/otd/publishing.nsf/Content/skil...

Jag har erfarenhet av att jobba inom adsl/koppar. Är det god chans att fortfarande få jobb inom det om man ansöker via jobbvisum?

Good day alla ni som bor i Australien. Jag undrar om ni trivs efter flera år, jag menar trivs tillräckligt för att aldrig mer åka hem till Sverige?
Det verkar så långt borta och en oerhörd jobbig resa. Om ni är tvungna att åka hem(?) till och med endast en gång om året är det väl ändå något som måste planeras, eller?
På sikt är det inte så att ni kanske aldrig mer reser till Sverige eller endast då ni måste (begraving nära och kära mm.)?

Vill gärna veta också. Är så j**** trött på "Sverige". Vad gäller nu med corona?

Jag trivs utmärkt efter ganska många år. Över tid har dessutom skillnaden mellan länderna ökat och inte till Sveriges fördel. Det är inget felfritt paradis på något sätt men jämfört med det svenska kaozet är det mycket bra.

Det är ett trevligt land med stark ekonomi (fram till Covid i alla fall). Har oerhört svårt att tänka mig att någonsin flytta tillbaka.

Besöker Sverige i snitt kanske var 18:e månad eller så och det är endast för att träffa familjen.

De flesta resor planeras förstås. Om man var tvungen att resa hem snabbt av någon anledning så blir det inte så snabbt i vilket fall som helst. Beroende på var i Australien man bor och vart i Sverige man ska så får man i bästa fall räkna med minst 30 timmar dörr till dörr för Sydney - Stockholm med korta mellanlandningar.


Just nu är det ganska nedlåst för utlandsresande. Utlänningar göre sig i princip icke besvär och om någon kommer är det 14 dagars tvångskarantän för utlänningar precis som för australiska medborgare.

Covid kommer förstås inte att vara för evigt men de har redan flaggat för att den svagare ekonomin kommer att innebära att man tar in färre invandrare (Australien tar inte in många asylinvandrare men har haft stor arbetskraftsinvandring samt studerande och anhöriginvandring). Jag tror det kommer att bli svårare att flytta till Australien de närmaste åren men inte alls omöjligt för den som har något av värde att erbjuda landet.

Det är därför som jag verkligen undrar eftersom jag själv har bott utomlands och saknade Frankrike så in i helvete efter några år. Därför tror jag att alla kommer naturligt fram till någon biologisk hemlängtan efter tio år eller så.
Är det verkligen möjligt att bygga en helt ny existens så långt borta och en dag känna att man aldrig mer kommer att åka tillbaka?

För mig har det fungerat och jag har varit borta nästan 20 år.

Att man bygger just en ny existens hjälper till att med tiden minska lusten eller realismen i att åka hem. På sätt och vis blir ju det nya landet mer och mer just "hem" i takt med att man skaffar familj, hus, vänner och karriär. Ju mer rotad man är desto större projekt att bryta upp igen. Jag känner ganska många svenskar här nere och de som flyttar hem är mycket lätträknade (undantaget förstås de som är här med ett svenskt företag och just bara skall stanna några år). En och annan skaffar sommarstuga hemma när de blir äldre har jag dock noterat. Det skulle nog jag också kunna tänka mig.

Låga löner, höga skatter och dåligt fungerande offentlig sektor är andra saker som inte lockar med Sverige. Jag tror överhuvudtaget att Sveriges utveckling till det sämre på nästan alla plan också har hjälpt mig skriva av alla tankar på att återvända. Det Sverige jag växte upp i och som fanns kvar till hyfsat stora delar när jag flyttade är nu till största delen borta och det kommer att bli värre i takt med att andelen svenskar och vettigt folk minskar till förmån för kaozfolk som bara kostar och ställer till enorma problem. Statsapparaten har förlorat både förmåga och vilja att fungera effektivt och sysslar mest med nyspråk och förnekande istället; hanteringen av coronaviruset som senaste men långt ifrån enda exemplet. Jag vill helt enkelt inte bo i det nya tafatta kaozsverige som ersatt Sverige. Jag vill heller inte utsätta mina barn för den framtid som väntar i där.

Detta är dock inte en tråd om Sveriges (för)fall så jag lämnar det.