Ju äldre jag blir desto mer inser jag hur mycket ogillar bilpendling och städer rivna och omgjorda för bilar. Döda stadskärnor, ingen uppblandning av kontor och boenden och helt isolerade suburbs är inget för mig. Livet verkar, kanske på grund av det, vara extremt indelat i olika ålderskategorier i Usa. Växa upp i en isolerad suburb, isolerat collegeliv i fyra år, vid 23 vet jag inte riktigt hur man bor och sen vid 28 år så är det 100% familj med garageuppfarter och villa volvo vovve. Mitt favorittyp av liv är mer sydeuropeiskt med en pulserande innerstad och en blandning av alla åldrar. Alllt från tonåringar som shoppar till gubbar på en parkbänk. Städer med bibehållen arkitektur innan 60 talet med snirklande gränder och fina paradgator där folk bor och lever. En stad som Dallas som man kanske inbillar sig har ett levande countryliv ser ut som rena mardrömmen på youtube. Sterila kontorsbyggnade och inte en enda människa ute på stan klockan tre på eftermiddagen.