31/8 1992. Ruby Ridge, Idaho.
19/4 1993. Waco, Texas.
Sen jag lärde mig om dessa händelser, vid 1990-talets senare hälft, har jag förstått att det inte finns någon annan väg en ett inbördeskrig, som jag helst inte vill ta del av. Alla de rättigheter so tagits för givet är under hot och på vissa platser är de redan borta. Exempel är i större städer där Demokraterna regerar och genom någon sorts kokta grodan-reformer genomsyrar allt med krpyto-Trotskyism i form av politisk korrekthet, feminism, bögeri, anti-vapen, anti-yttrandefrihet, militariserad poliskår och massövervakning. Som pojke drömde jag om att flytta dit, men jag var en av de få som hade egen dator och fanns på internet redan vid mitten av 90-talet. Snackade redan tidigt med amerikanska patrioter. Avundas dem inte. Den amerikanska armén inklusive nationalgardet och alla beväpnade agenter vid ungefär sexton tusen olika myndigheter. Sverige är värre rent juridiskt, vi har ingen särdeles bra konstitution att vifta med. Våra lagar är gjorda av bungyrep. Det innebär att obekväma personer tystas mjukt med korta straff, social canceling och yrkesförbud. Men sällan någon som bränns levande av obönhörliga federala drakar som FBI. Vid jämförelse kan man i praktiken nästan ignorera svensk lag och göra vad fan man vill så länge man inte skyltar med det eller är dum i huvudet.
Jag önskar att det löser sig en dag. Gillar i princip idén man hade 1776.