Ursprungligen postat av room
Okej! Jag kanske brusade upp i onödan, men faktum kvarstår ju! Jag startar en tråd där jag vill samla tips och ideer om en resa, men fokus hamnar istället på allt förutom detta! Därför mitt något hårda svar!
Jag förstår dig och har själv svarat på samma sätt när jag startat trådar. Var inte förrän jag skrev vissa saker i mitt svar till dig som jag faktiskt tänkte på dem, men nu ska jag försöka att inte ta lika hårt på svar jag inte direkt efterfrågat i fortsättningen.
Ursprungligen postat av room
Okey, om man har möjlighet att tänka på det viset så är det bara att gratulera!
Hade vi tre polare som tänkt göra detta 80 tkr liggandes och väntandes, så är det givetvis så att vi hade försökt åka typ NU, eller iallafall snart! Om man ska tänka på det viset att man kan vara död om ett visst antal år så behöver man ju aldrig planera någonting. Säg till t ex en läkarstudent:
-Det är väl ingen idé att du utbildar dig till läkare i sju år, tänk om du dör under tiden.
Jag tycker inte man kan jämföra att spara till en resa med att studera.
Studerar du så tar det ju helt enkelt den tid det tar, att spara till en resa kan du ju bestämma själv hur lång tid det ska ta, kanske inte till 100%, men ändå till stor del.
Spara mer och snåla in på saker under tiden för att kunna resa tidigare eller spara mindre och leva bekvämare under tiden man sparar, men då måsta skjuta upp resan. Det handlar ju om hur gärna man vill resa.
Jag tror att många människor (nu syftar jag inte på dig och dina kompisar, det vet jag ingenting om) "gömmer sig" bakom ursäkten "inga pengar" för att de inte vågar göra saker, t ex resa.
Jag kan erkänna att jag hör dit. Inte lika mycket nu som förut, men ändå.
Men jag försöker tänka att man ska ta vara på livet och försöka göra saker NU, eller så fort man kan.
Man ser ju hela tiden, tycker jag, i läkar-serier på tv "Jag är ledsen, men du har bara två månader kvar att leva" och DÅ plötsligt ska människorna börja go crazy och leva ut sina drömmar.
Suck liksom.
Jag menar, visst, livet går ju inte på tomgång under tiden man sparar till en resa heller, utan man kan säkert skaffa sig minnen för livet även då, men det känns ju som att vill man verkligen göra en sak, ska man försöka få den att gå i uppfyllelse också.
Nu är jag miltals ifrån ämnet, känner att jag svävat ut än mera, men jag har filat på det här så länge nu, så nu sätter jag punkt.
//r