Bor i Ningbo som är 3 timmar från Shanghai, dvs samma klimat.

Sommaren - Det är 35-40 i Juli-Augusti vilket är ganska smärtsamt. Jag märkte dock att man vänjer sig. Solen går också trots allt ner vid 18-tiden vilket ger en lång och varm kväll vilket blir halva dagen om man stiger upp sent. På alla ställen finns AC, bussar, taxi, restauranger, lägenhet. Så precis som man sällan behöver frysa i Sverige pga det finns värme överallt på vintern så svettas man bara de perioder man förflyttar sig utomhus under soltimmarna i Shanghai.

Vintern - Det absolut värsta. Jag trodde inte det skulle vara så här hemskt men det var det. Det finns knappt värme någonstans, även om temperaturen är oftast 10 grader men ännu kallare under flera veckor. Det är hemskt att behöva sitta och frysa i sitt egna hem. Kineserna tycker det är helt normal att ha på sig alla ytterkläder när de sitter inomhus hela vintern. När jag klagar på kylan så säger dom bara "men klä på dig mer" osv. Jag är inte van att ha ytterkläder inomhus helt enkelt. Sedan har dom värme-filt i sängen och värmekuddar dom sitter och håller i. Det GÅR köpa en billig värmare för ett par hundra som kan värma ett rum perfekt dock, så man inte behöver lida hemma. Men i de flesta smårestauranger så behöver man sitta och frysa när man äter sin mat.

Det blir dock spektakulärt om 2 år då staden komma hysa plats åt världens största och högsta byxor.

Måste man som västerlänning ha väldigt unika kvalifikationer för att få ett hyffsat jobb i Shanghai eller andra liknande kinesiska städer?

+1
Vill också hitta ett jobb i bygden, och undrar hur pass svårt/lätt det är.
Lättast att göra det på plats?

Jag är inte lämplig till att ge ett riktigt adekvat svar till den frågan men om du är mellanbegåvad och pratar bra engelska så är det inga problem att få lärarjobb med minst 10000 quay i månaden.

Jag har blivit erbjuden jobb här nere som jag tackat nej till p.g.a. studier i BBA och här om helgen när jag var på en bar med ett par polare kom jag in på diskussionen med ett gäng amerikanska/engelska lärare som kom överens om att jag personligen kunde få jobb med en startlön på 13000 RMB / månad. På det betalar man 20 % skatt vilket innebär att det blir 10400 RMB över per månad som räcker till en relativt stor lägenhet Downtown (Puxi, Pudong) + flera utekvällar och festa samt taxiturer när fan man än behöver en. För att förstå att en sådan summa räcker riktigt bra kan man tänka så att 10400 / 30 = 346 kr / dygn. För 346 kr / dygn kan du äta alla dina måltider ute och en hel del därtill. Det är fan otroligt hur höga priserna är i Sverige när det kommer till sprit, tobak och taxiresor. Jag köpte mina glasögon här i en glasseye-market och de kostade 143 kronor, mina förra kostade fan 3700 så ni förstår säkert föraktet jag känner mot Synsam nu?

Nu vill jag inte bli cocky, men den lönen de kom fram till att jag SKULLE ha (inte kräva) är högre än startlönen min syster hade var nyexad Graphical Designer i London. Bör nämna att jag endast är tjugo år ung så det känns ju bra att man har en plan B om allt skulle gå åt helvete med plan A.

Till utbildningsdelen.. Jag är begåvad inom den språkliga vetenskapen och talar spanska, engelska, svenska och förstår all danska. Jag hade högsta betyg i nästan alla kurser i de språk jag läste och sitter på en enkel ESOL-exam (CAE) som är tillräckligt för att undervisa här.

Dessvärre är jag inte säker på om en nysvensk med liknande kompetens (kan man ens kalla det kompetens) som mig själv hade kunnat få samma erbjudanden, tyvärr känner jag en kille som är australiensk medborgare men av Hàn-ursprung och han blev erbjuden 8000 RMB / månad, 28 år gammal med perfekt engelska men fel utseende. Snacka om att life is a bitch.

"Det är fan otroligt hur höga priserna är i Sverige". Ja, men så har vi även en av världens högsta lön/capita i Sverige. Klyftorna i Kina är fan helt otroliga, gosse lille. Att du tar din syster i London (en av världens dyraste städer) som ett annat exempel blir ju bara löjligt.

Dessutom tror jag att de flesta människorna som frågar om jobbmöjligheter i Shanghai här på Flashback inte är ett dugg intresserade av att jobba som engelskalärare. Det är låg status att vara det, dessutom.

"Snacka om att life is a bitch". Haha, är livet ett helvete bara för att man inte kan bli en Charisma Man? Skulle inte tro det.

Du kanske, till skillnad från mig, tycker du är en del av den svenska samhörigheten eftersom du skriver "vi har en av världens högsta lön i Sverige" men sanningen är att jag inte känner någon i min egna ålder som har fått liknande erbjudande så din dekadenta stil är inte nödvänlig när du tilltalar mig. Och ja, det är rätt jävligt att en kinesisk australienare blir erbjuden en lön som är 1/3 lägre än den jag hade fått, av den enda anledningen att han är hàn. Men du kan tro vad du vill, jag försöker bara vara så objektiv i min beskrivning som möjligt och svara på hans fråga så bra jag kan.

F.ö förstår jag inte alls varför jämförelsen är löjlig. Den är väl relevant för att ge folk ett humm om hur det är här. (Nu kommer nästa dekadenta svar antar jag... suck)

Jag tycker din beskrivning stämmer chamaemoros.
I Sverige är priserna och de höga lönerna/skatterna på ett sätt ett problem som i Kina där klyftorna är mycket större får fördelar för majoritetsbefolkningen.

I Sverige kan det inte som i Kina ligga restauranger efter restauranger gata upp och gata ner så man aldrig behöver laga mat hemma. I rika Sverige är det för dyrt att äta på restaurang så vi får laga maten själv. I Kina åker även "fattiga" kineser ganska ofta taxi, i rika Sverige åker jag aldrig taxi för det är för dyrt. Utbudet av mat och snacks i allmänhet är mycket mycket större i Kina än Sverige. Dels beror det ju på den större folkmängden och efterfrågan men också att dessa servicejobb är lågavlönade så det ändå kan gå runt. Jag har inte köpt glasögon i kina men billiga kontaktlinser och hårklippning(där hårtvätt ingår) för 10 RMB = 10 SEK rätt många gånger.

Ibland känns det lite skrämmande och orättvist med hur rika många är och hur fattiga och hur hårt många har det...

Beror ju på vilken standard man är ute efter. Det här med att kineser äter ute mer har förmodligen mindre med prisbilden att göra och mer med det faktum att det verkar vara någon slags naturlag att folk i varmare länder söderut har mindre kök i sina bostäder och äter mer ute. Se medelhavsländerna, t.ex.



Om vi tittar på det nyktert så tar taxibilarna i Shanghai 12RMB is startavgift och 2,4RMB/km efter de första tre, och 3,6RMB/km efter de första tio. 2,4RMB extra per 5 minuter stopptid.

Taxi Stockholm tar 45kr startavgift, 6,5kr i minutavgift och 9,1kr/km. Sett till relativa inkomstnivåer är taxi i Sverige nog inte mycket dyrare än i Kina. Visst åker kineser mycket taxi, men det beror på att det finns många fler taxibilar per tusen invånare (antar jag). Sett till antalet kineser som åker buss eller tunnelbana (de som sett People's Square station under rusningstid vet vad jag menar) är taxibilande rätt ovanligt.



Varför är det jävligt? Utifrån allt skit man ser i Kina är det här snarare att betrakta som sund affärsstrategi. Alla nyrika muppar vill ha utländska engelskalärare, kvittar väl om de är från östeuropa och är skitdåliga på engelska. Om det är det som efterfrågas så är det väl inte konstigare än att skolorna också tillhandahåller detsamma. Det är ju knappast så att kinesungarna blir bättre på engelska oavsett vad, alla ser ju hur sjukt dåliga kinesiska rikemansungar är (i största allmänhet dvs, livskunskap, social förmånga, språk, you name it) när de kommer till utlandet som studenter.

Om man dessutom är av han-ursprung, har utländskt medborgarskap och har flyttat till Kina för att vara en f'cking english teacher är man garanterat en lodis. Eller ja, english teachers är rätt så jävla patetiska överlag. Finns en anledning till att riktiga expats skyr dem som pesten.

Killen i fråga är dock inte bara engelskalärare utan också bäst i Australien på fäktning, varav hans arbetsuppgifter är att undervisa fäktning samt engelska här i Shanghai. Men jag håller med om din beskrivning av expats, de är rätt patetiska. Stereotypen jag talat med är i 30-årsåldern, ofta från mellanstaterna, överviktiga med märkbart dåligt självförtroende. Antagligen p.g.a. svag "tillhörighetsbild" och dåliga kontakter med sina familjer. Jag får ofta intrycket att stereotypen kommer från en missbrukar-familj eller en väldigt segregerad stad, det är märkligt.

Anledningen till att jag tycker det är jävligt är för att jag är rätt bra kompis med killen, men det betyder ju knappast att jag inte välkomnar sättet man blir behandlad här om man är blond och nordisk. Blir bjuden på drinkar, får gratis flaskor sprit, brudar som kollar efter en hela tiden..
Fy tusan vilka olika världar kineserna och svenskarna kommer från alltså, men vad mer kan man göra än att njuta av det.


Btw. Tänkte tillägga att jag träffade en kvinna på en nattklubb som hade 4 eller 5 års utbildning från oxford university i engelska. Hon tjänade 39000 RMB / månad som engelska-lärare. Dock en högre tjänst antar jag?

Ovanstående beskriver inte expats i allmänhet utan snarare vilka "expats" du tycks hänga/komma i kontakt med. Riktiga expats har kontrakt från utlandet, blir headhuntade närhelst de tycker sig behöva ny anställning på plats och har så förmånliga villkor att bara deras housing stipend är högre än engelskalärares totalinkomst.



Eller så gör du klokt i att ta allt du hör från folk på nattklubb med en nypa salt . För övrigt är man rätt så misslyckad om man har en graduate degree från Oxford och inte lyckas hitta något bättre än ett jobb som lärare.

"Riktiga expats"???

An expatriate (in abbreviated form, expat) is a person temporarily or permanently residing in a country and culture other than that of the person's upbringing or legal residence
(från Wikipedia)

Var finns kopplingen till yrkeskompetens etc.?

Mvh