Bra med återrapportering och kul att resan var till belåtenhet. Tråkigt att inte restaurangerna i Cascais levde upp till förväntningarna. Det var många år sedan jag var där men även då var Cascais väldigt turistigt. Å andra sidan var det en fördel eftersom Cascais var enda stället man kunde hitta en italiensk restaurang på i Lisboaområdet. Indiska restaurangen Estrela do Norte är en annan favorit, men svår att hitta. I både Cascais och Estoril tror jag det gäller att veta var restaurangerna finns och din rekommendation om att ta reda på lite om restaurangerna i förväg är ett bra tips.
Lisboas flygplats Portela är en katastrof. På 90-talet var Portela en riktig smutt upplevelse, en liteo ch behändig flygplats, men efter ombyggnaden i samband med Expo't och 11 september blev organisationen kring flygplatsen en mardröm. Inget funkar när man ska flyga därifrån och man måste ha massor av extra tid eftersom allt blivit så kaotiskt. Själv flyger jag alltid till och från Portos flygplats, Sá Carneiro. Flygplatsen är överdimensionerad till max och har väldigt få passagerare vilket gör att resa härifrån är en avslappnande erfarnehet. Tyvärr går inte längre några direktflyg hit så man måste flyga över D'dorf, Paris eller London. Men det är det värt!
Ursprungligen postat av JohnniePuma
Var enbart på stränderna vid Cascais men jag funderar på hur det är vid Carcavelos till exempel? Det ligger ju lite närmare Lissabon, samtidigt som stranden verkar vara mycket fin. Har man ett visst restaurangutbud där också?
Carcavelos strand är större än i Cascais men slummigare och mer nedskräpad. Carcavelos i sig självt en rätt småskum förort. Några riktigt fina områden och en stor kåkstad, och då menar jag ruckel i korrugerad plåt.
Ursprungligen postat av JohnniePuma
Jag undrar över Lissabons stad. Stadskärnan verkar vara ganska liten och kompakt, även om jag kanske inte besökte så stora områden men utanför stadsdelarna Alfama, Baixa, Bairro Alto och möjligen Belém (namnen är kanske fel och jag har väl missat någon) upplevde jag främst att staden bestod av någon slags kompaktare förortsbebyggelse. Måhända inte att jämföra med svenska förorter men ändå väsensskilda från de tidigare nämnda distrikten. Stämmer det eller missade jag något?
Vidare undrar jag över själva demografin i staden? Den såg ganska skitig ut, sopor låg slängde i hörn, fönsterrutor var krossade/igenmurade, fönsterluckorna hängde på sina håll, vissa hus såg direkt övergivna ut medan förortsbebyggelsen jag nämnde var avsevärt fräschare. Hur kommer det sig? Jag upplevde det visserligen som charmigt men det är ju tänkbart att invånarna inte gör det?
Man brukar dela in Lisboa i gamla och nya staden. Den gamla delen är som du säger från Baixa och Bairro Alto i mitten och gränsas i norr av Avenida Calouste Gulbenkian, Avenida Berna och Avenida Joao XXI. I öster av Alfama, Graca och Penha de Franca, och i väster av Campo de Ourique och Alcantara. Allt innaför dessa gränser är ren och skär kompakt stadsarkitektur.
Stadsdelarna utanför dessa gränser är i vissa fall rätt gamla dom med. Belém exempelvis är ingen ny stadsdel alls, snarare var den en egen stad som med tiden vuxit i hop med Lisboa. Stadsdelarna direkt norr om gränsen: Sete Rios, Benfica, Luz, Laranjeiras, Campo Grande och Alvalade är numera också så pass integrerade med resten av stan att många anser att gränsen snarare går vid ringleden Segunda Circular. Stadsdelarna öster om Alfama tillhör nya staden och räknas således som en del av Lisboa även om områdena mer påminner om förstäder. Några är charmiga, andra skräckexempel. Den här delen av stan drar sig hela vägen upp till Gare Oriente och Parque das Nacoes. Allt här är byggt från 50-talet och till nutid.
Däremot stadsdelarna utanför Belém och norr om Segunda Circular är rena förstäder: Algés, Alfragide, Damaia, Buraca, Carnide, Telheriras, Lumiar. Mycket som växt fram från 70-talet och framåt. Riktigt fula områden men med något modernare lägenheter, och det är just det som är orsaken till att man hittar så pass nedgångna områden i centrala Lisboa, många som varit traditionella arbetarklassområden. På många håll har hyrorna stått still i närmare 20-30 år och hyresvärdarna har inte råd att rusta upp lägenheterna, samtidigt som dom inte kan vräka hyresgästerna - man får vänta tills hyresgästen flyttat ut. Det har betytt att många hellre väljer att bo en något dyrare lägenhet med moderna attiraljer i en ful förort än att bo i ett förfallet råttbo i centrala stan. Under 90-talet skedde en hel del renovationer och modernisering av centrala fastigheter men nu med krisen så har nästan allt byggande stannat upp.
När det gäller demografin, kan man generalisera och säga att det är fattigt i centrala och de centralt östra delarna, rikare i västra Lisboa, och mitt i mellan i norr och i den nya stadsdelarna öster ut. När man rör sig i centrala Lisboa förvånas man ibland av fattigdomen, då både Baixa och Mouraria är befolkade av rätt fattiga människor, många av dom invadrare från de forna kolonierna. Nära Martim Moniz ligger Intendente, Lisboas centrum för knarkhandel och prostitution, bara 5 minuters gångväg från Rossio. En av fascinationerna med Lisboa är just att fattiga och rika kvarter kan ligga bredvid varandra, och vackra uppiffade fastigheter kan ligga vägg-i-vägg med ett fallfärdigt rucket till hus. Det gör det så spännande med att vandra runt i Lisboa.
Samma kontraster finner man i de nya stadsdelarna och i förorterna, där det i bland kan förekomma en kåkstad nästgårds med fina villa/småhusområden. Någonstans under efterkrigstiden glömde man allt som heter stadsarkitektur och god smak och tyvärr har alltför mycket byggts som grovt förfular staden.