Rent spontant efter att ha sett Sicko (missvisande, jag vet!) så har jag börjat fundera. Är hela systemet så dåligt som det visas upp? Får man ingen vård fast man har försäkring? Och hur snabbt får man vården isånnfall? Ni som bor over the seas, vad tycker ni? Är systemet bra? Har ni försäkring?


Berätta lite åsikter!

/Huer.

såg på tv dom diskuterade filmen, det som han sa om Europa stämmer ju inte till 100% så nog skall man ta det med en nypa salt MEN sjukvården är ju bevisat riktigt dålig i USA, spec för dom fattiga som inte har försäkring. det är väl det negern skall fixa nu påstår han (Lycka till säger jag bara...)

Men det fixar väl sig nu, Barack har ju lovat

Har hamnat på akuten två ggr och allt har gått lysande, inget att klaga på.
Första gången var det så billigt att jag betalade själv och andra gången använde jag försäkringen hemifrån.

En bekant som bor där (medborgare) säger samma sak, allt har funkat perfekt för han då han är försäkrad.
Nu har han inte största försäkringen utan bara den som täcker större skador, han får fortfarande betala vårdcentralen själv.

Beror säkert på massa grejer, var du bor, hur bra ditt lokala sjukhus är, vilken typ av försäkring du har, m.m...
Kan bara prata för mig själv och bekanta och vi tycker det funkar perfekt.
Det som måste ses över är ju hemlösa men folk måste kunna betala försäkring om de har jobb, ofta kostar det bara några hundra i månaden.

vad som visas i sicko ligger mycket langt ifran verkligheten. eller snarare; vad so mvisas i sicko ar extremfall och halvsanningar.

givetvis ar sjukvardssystemet langt ifran optimalt, men varden i sig ar i varldsklass (bast i varlden?). har sjalv aldrig haft problem med nagot innom sjukvard. ar givetvis forsakrad. varden i sig ar jag mycket nojd med. vantetid och koer finns inte. alltid modern utrustning. kunniga doktorer. har faktiskt inget att klaga pa. har tyvar blivit bortskamd med usa vard och blir alltid lika frustrerad och besviken nar jag ar i sverige och tvingas ge mig in i det svenska systemet... alltid trassel, lang vantetid/koer, okunnig personal, personal som varken pratar engelska eller svenska, osv.

Men visst, prioriterar man annat i livet an sin halsa (tex: sprit, arbetslosehet, cigaretter, knark, osv.) och skiter i att kopa forsakring och att ansoka om till exempel medicare (statligt betald sjukvard, typ), sa ar nog USA's sjukvardssystem ett helvette att ge sig in i...

Kul tråd. Jag är svensk läkare och arbetar i USA, så jag har viss insikt i båda systemen. Måste säga att den amerikanska vården är bra mycket bättre. Men de lägger också mycket mer pengar på vård än vad man gör i Sverige. Räknar nu med tio arga inlägg från svenskar som är övertygade om motsatsen, för om det är något som folk blivit indoktrinerade i i Sverige så är det att svensk vård = bäst och amerikansk vård = usel om man inte är miljonär.

Tänker inte utveckla så mycket mer, men det är ingen slump att systrarna Kallur åker till Hospital for Special Surgery i New York med sina knän snarare än till Södersjukhuset. Och saudiska prinsar åker snarare till Mayo Clinic i Rochester än till Karolinska i Solna. Och för er som undrar så skulle jag själv med min alldeles vanliga sjukförsäkring som arbetsgivaren betalar kunna söka vård på bägge dessa ställen. Dock behöver jag inte söka vård på just dessa ställen eftersom man får riktigt bra vård på valfritt sjukhus här i landet eftersom sjukhusen annars skulle bli stämda.

För att förekomma kommentarer så är det inte den amerikanska vårdens fel att amerikaner har sämre hälsa och lever kortare än svenskar. Med erfarenhet av både amerikanska och svenska patienter så kan jag säga att många amerikaner struntar i att ta sina mediciner, knarkar och lever allmänt osunt jämfört med svenskar. Dessutom finns här många svarta och andra folkgrupper som verkar mer drabbade av diabetes, högt blodtryck, njurproblem, mm mm än svenskar.

Alltså det finns ju fel, misstag och problem i alla system. Man skulle utan tvekan kunna göra 90 minuters film som får den svenska vården att framstå som katastrofalt dåligt - folk som får vänta flera år på rutinoperationer, äldre som dör av vanvård på äldrehem, läkare från andra länder som saknar legitimiation, hur svårt det kan vara att få kontakt med sin vårdcentral, etc.

da har jag en fraga till dig; hur ligger det till med lakrutbildningarna i USA jamfort med Sverige? Har sjalv alltid fatt intrycket att Svenska lakare ar ...tja, okunniga. Far alltid tafatta undvikande svar pa Svenska sjukhus, av doktorer som knappast tycks veta mer an jag sjalv (for att inte tala om svarigheter med spraket ...alla sprak(?!)). Pa Amerikanska sjukhus far jag ett helt annorlunda mottagande; raka svar, inge trassel, kunniga och sakliga doktorer som verkar mycket kunniga innom sitt omrade.
Ar Amerikanska doktorer helt enkelt mer kunniga/battre utbildnining an sina Svenska kollegor, eller ar det bara en kulturell skillnad som far Svenskarna att framsta som osakra och okunniga?

Det där tycker jag verkar vara mer av en kulturell skillnad. Många amerikaner har en tendens att låta som att de vet precis vad de pratar om, även när de egentligen inte gör det. Det lär ju inte heller vara så svårt för en läkare att kollra bort en vanlig lekman.

Utbildningen är tuffare här med rigorösa prover där man får poäng från 0-99. Jämför med Sverige som bara har godkänd/icke godkänd. Det är klart att ambitionsnivån blir olika då. Dessutom är vidareutbildningen bättre här. Själv har jag i alla fall satsat hårt under utbildningen, men det var ju för att siktet var inne på USA hela tiden, så jag fick toppresultat på alla proven och klarar mig bra här borta. Har däremot hört historier om svenska utbytesstudenter till USA som blivit mer eller mindre förödmjukade när de inte kunnat svara på frågor från överläkarna. Det ställs mer krav inom det amerikanska systemet överlag.

Sen kan jag hålla med om att det finns en kulturskillnad. Har märkt att en del amerikaner kan låta väldigt säkra på sin sak fram tills det visar sig att de har fel. Men ett annat skäl till att svenska läkare kan svara svävande är att de inte kan ta lika mycket prover och ordinera lika avancerade undersökningar som man kan här borta pga bristande resurser i Sverige.

Jag minns själv hur frustrerande det var att inte kunna röntga patienter på Akuten på natten i Sverige. Det är svårt att självsäkert hävda att en fot inte är bruten om man inte kunnat röntga den eller att hävda att en bröstsmärta inte har med kranskärlen att göra om man inte gjort ett stresstest. Här i USA gör man däremot snarare fler tester än vad som behövs snarare än för lite, så det är sällan man känner sig osäker på en diagnos eller en behandling och då kan man uttala sig med större självförtroende.

Hur är det med rädslan för stämningar då? Jag har läst/hört/sett på scrubs att dom inte ville behandla någon för dom var rädd att dom skulle bli stämda för felmedicinering. Och vissa läkare inte ville operera om en patient låg i riskzonen för att dö, för då skulle deras statistik sjunka om patienten dog.

Inte menat att kapa tråden men har en liten fråga till Stray:

Hur landade du i USA? Var det genom studier påbörjade i Sverige och sedan vidareutbildning/one-year-off studier i USA eller via USMLE?

Och var i USA arbetar du? Naturligtvis behöver jag inte veta exakt VART utan mer intresserad av vilken del av USA etc.