Truer words have never been spoken. Undrar om folk som drommer om att bo i USA har en aning om vilken vardag dom har att vanta. Det ar en enorm skillnad pa att vara turist och att vara resident. USA befinner sig pa stenaldern inom vissa omraden. Vad som i Sverige ar den enklaste sak i varlden och kan losas med ett enkelt telefon samtal kan i USA var hur krangligt som helst. Nu ar jag van men i borjan stod man ibland med oppen mun och bara gapade over idiotin. Nu har jag bott har i over 10 ar och ar Amerikansk medborgare och chocken har slappt, well, den varsta iaf

Flytta fran en stat till en annan ar som att flytta till en annan planet. Man maste byta det mesta. Sitta en hel dag pa DMW for att byta korkort och nummerplat aven om man fick nytt korkort veckan innan hur kul ar det tror ni?
Byta forsakringar? Har ni en aning om hur krangligt det ar nar pensionsforsakringen ar knuten till en stat och man ska flytta till en annan? Bara en san simpel sak som att oppna ett bankkonto nar man ar resident och inte citizen var krangligt. Man behovde 3 olika sorters legitimationer, social security card och skriva under hur manga papper som helst. Jag kan forsatta i evigheter med grejer som med svenska ogon ar drygt med att bo i USA. Allt ar inte guld som glimmar....

Har vart i USA sen i december.. tror dock jag blivit lurad då jag e i tyskland 6 veckor nu på jobbträning och sen blir det tre månader i danmark.. Måste dock dra ner folks förväntningar en del om USA.. jobba i sverige är mycke skönare då man har ett företag som faktiskt bryr sig om en.. fikaraster och team building.. sånt existerar inte i usa.. då är der mer slit så hårt du kan och hoppas det är bra nog. Dock finns det sina fördelar också, man blir bättre belönad för bra jobb t.ex.

Jag iaf saknar en hel del andra saker som att man kan gå överallt i en europeisk stad.. få städer som funkar så i usa..

Bump, vorekul med fler historier

Jag flyttade till USA den 1 januari 1998. Bodde först i Boston i drygt fyra år, och sedan 2002 utanför Dallas i Texas.

Jag hade faktiskt aldrig någon "dröm" att flytta till USA som yngre. Fanns nog flera orsaker, till exempel mitt engagemang inom försvaret (lite svårt om man befinner sig på andra sidan Atlanten) samt att jag var medveten om svårigheterna att få ett Green Card.

Men sommaren 1996 råkade jag börja chatta med en tjej i USA, närmare bestämt i Idaho. Redan innan dess hade jag chattat med folk i USA, både via webchat och via IRC, men det hade väl aldrig varit något direkt romantiskt intresse från min sida med de tjejer jag pratade med.
Men av en händelse skulle jag till Seattle för att besöka Microsoft bara en dryg vecka efter att vi började prata, så efter ett par dagar bestämde vi att vi skulle träffas i samband med den resan. Jag skulle ändå ta ett par veckor semester i samband med den resan, skulle upp till British Columbia i västra Kanada för att campa med några online-bekanta.
Så efter besöket på Microsoft och innan jag åkte vidare till BC så flög jag till Idaho över helgen. Vi hade det trevligt, och en dryg vecka senare, när jag flugit ner till Vancouver från norra BC så kom hon dit över helgen.

Sedan gick det fort, i oktober kom hn till Sverige på turistvisum och stannade över julen. Vi förlovade oss på julafton, med planer på bröllop i augusti. Hon åkte till sin far i Texas i januari och började förbereda bröllopet och ansökte om svenskt uppehållstillstånd på konsulatet i Dallas.
Sedan blev det lite tjaffs med svenska myndigheter. Jag ringde för att boka tid för min intervju hos lokala polismyndigheten där jag bodda (Sundbyberg), men det skulle ta 6-8 månader att ens få en tid, eftersom det var så många som ansökte om anhörig-invandring. Jag ringde lite samtal, pratade med konsulatet i Dallas och med invandarverket i Norrköping. På konsulatet sa de "synd att du inte var i Dallas och gjorde din intervju samtidigt som hon". Jag visste inte att det gick, så efter ett par samtal till fick jag dem att gå med på att jag gjorde intervjun i Dallas.
Så i slutet av februari 1997 flög jag till Dallas, träffade hennes far och styvmor (och fick mitt livs största t-bone stek som hennes far grillat), och genomförde min intervju på konsulatet.

Efter att jag kom hem till Sverige så ringde jag efter en vecka till invandrarverket. De sa att det skulle ta 8-10 månader att behandla ansökan. Eftersom det inte var ett acceptabelt svar så ringde jag lite samtal (hade en fd jobbarkompis som jobbade på regeringskansliet som telefonist, och som kunde ge mig rätt person att prata med där, till exempel), och fick till slut rådet att ansöka om snabbare behandling. Jag skrev ihop ett brev och två veckor senare var hennes uppehållstillstånd klart, och hon kom till Sverige. Vi gifte oss planenligt i augusti. :-)

Sedan ville hon flytta tillbaka till USA. Det var för stor kulturskillnad för henne, hon saknade sin familj och dessutom hade hon lite problem med att invarndrarmän i Sundbyberg där vi bodde följde efter henne, försökte ragga på henne, etc. Hände ett flertal gånger. Hon gillade inte det, och fann det obehagligt.

Så i september (om jag minns rätt) ansökte jag om Green Card. Fyllde i en massa papper, gick till läkare för undersökning och lungröntgen, blodprov för att kolla HIV, etc. Hennes far fick även fylla i ett papper där han lovade att stå för eventuella kostnader för mig om jag inte kunde försörja mig själv.
Jag började söka jobb i USA, främst i Seattle, men fick inget napp direkt. Tanken var att min fru skulle åka över först, flytta till Seattle, skaffa jobb och sedan skulle jag komma efter och söka jobb på plats. Nu hade jag dock tur, företaget jag jobbade på var baserat i Boston, och via personalavdelningen fick jag ett tips att en annan del av företaget sökte en utvecklare med min kompetens. Jag pratade med min blivande chef, och i samband med att jag var i Las Vegas för Comdex i november 1997 så intervjuade jag för jobbet och fick det. Bara någon vecka eller två innan den resan hade jag fått min Green Card-ansökan godkänd, så när jag mellanlandade i Chicago på vägen till Las Vegas så checkade jag formellt in i USA. Blev lite fingeravtryck, nåt foto och en signatur/stämpel i passet, och jag var snabbt och smidigt en regal resident. Tog väl totalt 2 månader för det hela, var faktiskt väldigt förvånad att det gick så smidigt.

Så 1 januari 1998 klev jag på ett flygplan på Arlanda, sa hej då till min far och syster och flög över till USA. Jag hade packat 12-14 flyttkartonger med det viktigaste (kläder, böcker, minnessaker, dator, Orreforsglas, tallrikar/skålar, whiskysamlingen, etc) och skeppade dem till Boston för ett ganska hyffsat pris, tror det var runt 4000 kr. Tullen i USA tog nåt i stil med 3-4 dollar per gallon sprit, så det var nästan ingenting, allt annat kom in utan kostnad.

Fortsättning följer...

Jag hade sålt så mycket jag kunde i Sverige innan jag åkte, så jag hade runt 4000 dollar eller nåt när jag kom över. Vi bodde hon min nya chef i 3-4 dagar medan vi hyrde och möblerade en lägenhet i Framingham, en förort ca 45 minuter utanför Boston. Blev mycket shoppande, både köksgrejer, möbler (vi hyrde möbler i ett år, även om det inte var jättebilligt så var det smidigare än att ta massa lån och köpa allt direkt) och annat.

Efter ett år i Framingham flyttade vi närmare stan, till Winthrop precis bredvid flygplatsen och vid havet. Bodde i ett år i ett hus vi hyrde, och sedan flyttade vi till övervåningen av ett hus som tillhörde en arbetskamrat till min fru. Det var en separat läghenhet, fyra rum och kök med svenska mått (3 bedroom som de säger i USA). Vår son föddes där, och ett år senare ville min fru flytta till Texas, där hennes familj bodde. Hennes mamma och syster var också på väg att flytta dit från Idaho. Så i april 2002 flyttade vi till Arlington (mellan Dallas och Ft Worth), bodde hos hennes far i ett par månader medan vi letade hus. Blev att vi byggde ett hus, $158,000 för ett tvåvåninghus på ca 250 kvadratmeter boyta (fyra sovrum, family room (vardagsrum), formal dining room, formal living room, game room, samt garage för två bilar). Bild: http://i.imgur.com/rPMrAxM.jpg

Vi skaffade även en andra-bil, en 2003 Ford Mustang GT: http://i.imgur.com/zggb6Hz.jpg

Tyvärr vad min fru otrogen, och i augusti 2003 separerade vi. Jag hade inte råd att behålla huset på en lön (halva lönen gick till amortering av lånet) så jag var tvungen att göra mig av med huset. Jag flyttade till en lägenhet på ca 110 kvadratmeter (tre sovrum, vardagsrum och kök med matplats/rum). Jag betalar runt 950 dollar/månad för lägenheten, då ingår sophämtning och vatten. Andra räkningar ligger på ungeför följande (kanske kan vara intressant att jämföra med Sverige):
Elektricitet (beror på månad, om man måste köra värme eller luftkonditionering) 80-275 dollar/månad
TV (drygt 300 kanaler), telefon och internet (24/3 Mbit): 200 dollar/månad

Jag har nu en annan bil (mitt ex tog Mustangen när vi separerade), den är fullt betald så det enda som kostar är försäkring ($113/månad för helförsäkring), bensin (går upp och ner, men jag kör ganska mycket så ca 300 dollar/månad med dagens bensinpris) och diverse småreperationer.

Vad tjänar man då i USA, och hur fungerar det med sjukförsäkring?
Jag tjänar ganska bra, som programutecklare på ett försäkringsbolag. Fick en löneförhöjning för bara ett par veckor sedan, och tjänar just nu precis under 100,000 dollar/år. Alla räknar lönen per år här, inte per månad. Möjligen anger man ibland lönen per timme, men normalt enbart för timanställda.
Normalt får man lön antingen två gånger i månaden (1:a och 15.e) eller varannan vecka (alltså 26 gånger per år). Vi har precis bytt system på jobbet till varannan vecka. En födel är att man får två extar löner per år, men nackdelen är att man får lite mindre per löneutbetalning, och att det blir lite mer planerande för att ha pengar på kontot när fasta räkningar ska betalas, till exempel hyra.

Nu har jag en hel del som dras från lönen.
Vi har givetvis sjukförsäkring, även där har vi precis bytt. Jag betalade förut ca 200 dollar per lönecheck för sjukförsökring och jobbet betalade resten. Då hade jag en självriks på 500 dollar/år. Detta var för mig och min son.
Nu betalar jag bara 75 dollar, men har en självrisk på 3500 dollar innan försäkringen går in och täcker upp. Detta är tämligen nytt och kallas "high deductible plan". Fördelen är att man kan sätta upp ett speciellt konto (Health Savings Account), där pengar kan sättas in för att användas för medicinska ändamål. Och jobbet sätter in 1200 dollar direkt i början av året. Jag stoppar in 100 dollar/lönecheck, så det byggs snabbt upp så att jag inte behöver betala något ur egen ficka om nåt skulle hända. Så i slutändan betalar jag ganska exakt lika mycket som förut.
Så vad är då fördelen? Jo, pengarna på det kontot försvinner inte vid årsskiftet, vilket traditionella Flexible Spending Account gör. Så om jag inte använt några pengar efter ett år, när jag nått de 3600 dollar jag kanske vill ha där, så kan jag dra ner på summan jag betalar, och plötsligt är sjukförsäkringen snorbillig. Eller så kan jag fortsätta att spara, och bygga upp en buffert för när jag blir äldre, och kanske behöver vård.

Pensionssparande är en annan utgift jag har. Den vanligaste typen heter 401(k), och man sätter in oskattade pengar där. Finns givetvis gränser för hur mycket man får sätta in. Mitt jobb matchar vad jag sätter in, tror de matchar 50% upp till 6% av min lön. Så jag stoppar in 9% av min lön i pensionssparande, och jobbet stoppar in 3% till, så det blir en ok summa per år. Givetvis kan jag placera pengarna på olika sätta, mer eller mindre aggressivt sparande.

Sedan betalar jag drygt 1000 dollar/månad till mitt ex för vår son. Lagen säger att man betalar 20% av bruttolönen för ett barn. Dessutom måste jag täcka hans sjukförsäkring. Att det var hon som var otrogen spelar ingen roll. Och alla vet att jag betalar bra mycket mer än vad han kostar henne, men på grund av att det alltid var en massa tjaffs i domstolar förr om vad det kostar per månad att försörja ett barn så satte de en enkel procentsats, och det fick slut på tjaffset.

Så totalt får jag ut drygt 1800 dollar varannan vecka efter skatt, underhåll till min son, sjukförsäkring och andra avdrag. Går ganska bra att leva på det, speciellt här i Texas där det är mycket billigare än i Boston.

Nu ska jag ta och avsluta, men om det finns intresse så kan jag berätta mer senare. Har ni frågor, ställ dem gärna så får vi se om jag kan svara. :-)

Vilken jävla historia. Underbart att läsa. Synd med separationen men grattis till det amerikanska livet. Du är ett levande bevis på att en vanlig kille från Sumpan kan få sin dröm uppfylld!

Tack så jättemycket för intressant läsning! Beklagar det som hände med ditt ex.

1. Hur funkar det med svensk pension? Jag antar att du fortfarande är svensk medborgare? Kommer du få svensk pension också utbetald i USA?
2. Hur lite pension får man i USA om man inte sparar själv alls?
3. Kommer du stanna hela livet eller funderar du på att åka tillbaka till Sverige?
4. Min ena förälder är amerikansk medborgare men bor i Sverige sen tre års ålder. Gör det det lättare för mig att få greencard? Läste om att det ökar chansen men jag vet inte om det är ett problem att personen inte bor i USA?

Tacksam för svar! M.v.h.

Registrerades din födsel på Amerikanska ambassaden (registrerades du som Amerikansk medborgare)? Om inte, och beroende på hur gammal du är så är det tvivelaktigt, just med tanke på att din förälder lämnade USA som ett litet barn. Har han/hon upprätthållt ett Amerikanskt pass?

Kontakta Amerikanska Ambassaden i Stockholm, och hör med dem.

Tack för att du delar din mycket intressanta livshistoria TexasSwede!

Han har amerikanskt pass men jag är rätt säker på att min födsel inte är registrerad. Får ringa och fråga

Ja, men jag tror inte jag har speciellt mycket svensk pension att hämta, jag hade jobbat totalt i 10 år i Sverige, minns att man fick nåt orange kuvert typ sista året eller två.
Om jag tolkar det hela rätt på http://sv.wikipedia.org/wiki/Inkomstpension#Garantipension så har jag rätt till åtminstone 5000kr/månad i garantipension.
Får ta och kolla det, vore kanske intressant att veta. Jag tjänade ganska OK, i varje fall de sista 6-7 åren.


En snabb koll och lite beräkningar (finns en online-kalylator jag använde) påstår att jag ska får drygt 4000 dollar per månad om jag går i pension vid 65, eller motsvarande 2000 dollar med dagens värde. Frågan är om Social Security kommer finnas kvar när jag går i pension...


Så länge jag har min son här, eller i alla fall medan han är yngre, så kommer jag tveklöst att stanna. Det är möjligt att jag flyttar tillbaka någon gång när jag blir äldre, men det är inte säkert. Beror på så mycket. Om jag är i nåt förhållande, till exempel.
Men vem vet, jag kanske träffar någon trevlig svensk tjej och flyttar tillbaka...


Jag ser att flera andra har svarat. Min gissning är att det blir lättare för dig, men att du får se till att bli registrerad som amerikansk medborgare. Det är du ju redan, i och med att din ena förälder är det, då blir du det automatiskt. Men dina föräldrar borde ha registrerat det när du föddes. Sedan beror det på din ålder, förr tvingades du välja mellan svenskt eller utländsk medborgarskap när du fyllde 18. Har bekanta där ena förälderna var tysk medborgare, och i alla fall på 80-talet tvingades barnen välja svenskt eller tyska medborgarskap.

Jag känner en snubbe som har en jänkare som vän. Han flyttade snarare därifrån för 15 år sedan. Han var trött på alla konstiga lagar, politikerna, för mycket vapen till vem som helst, den överdrivna kristendomen som förpestar samhället där borta. Han ville inte att hans barn skulle växa upp där borta och inte heller hans kvinna. Det enda han har emot med Sverige är den feministiska terrorn.