Førstår verkligen inte hur man kan sæga Pripyat. Ær det deprimerande med natur som får væxa utan att bli tillbakahållen? Ær det deprimerande med massor djurliv som inte behøver tænka på att bli øverkørda av lattemorsor med barnvagnar?
Fullkomligen ælskade stællet nær jag var dær i slutet av sommaren som gick.
Ett deprimerande stælle før mig ær en plats dær mænniskor sabbar før natur och før varandra. Man kan sækert argumentera att ukrainarna har sabbat naturen med sin hærdsmælta, men det har bouncat back på mindre æn 20 år, och nu frodas naturen i mænniskans frånvaro.