Blev ett mega-inlägg. Ber om ursäkt för detta men om du orkar läsa igenom det så be my guest.
Vi börjar i fel ände. Kim Dae Jung fick Nobels fredspris för sin "Nord-politik". En av få gångerna ett vänsterorienterat parti satt i regeringsställning sedan republikens födelse.
Sydkorea är det land som utan tvekan blivit mest influerade av konfucianism i Asien. Det i kombination med att Sydkorea var fram till 80-talet en militärdiktatur och började industrialiseras enligt japansk modell runt 70-talet. Folk var helt enkelt fattiga, och att arbeta eller studera var som i många andra fattiga länder det enda man kunde göra för att ens ha chansen att överleva.
Kollektivismen som du finner i Sydkorea, men även i länder som Japan, är helt enkelt byggd kring konfucianism och ett allmänt ansvarstagande inför kollektivet i sig. I Sydkorea är den dock starkare än i Japan vilket visar sig bland annat att Japan har ett större kulturellt utbud då Japan rent historiskt inte stått Kina lika nära medan Korea mer eller mindre varit tvugna att betala tribut till de kinesiska dynastierna och därmed förankrades konfucianismen i Korea medan den i Japan existerar i allra högsta grad men de är mer individualister i Japan, om man nu ska jämföra.
Sydkorea är alltså ett ungt land. Både före och strax efter kriget så var den norra delen av Koreahalvön den rikaste och den mest industrialiserade. Den södra delen var mer vischan eller hur man ska säga på svenska. Men att ständigt bli jämförda med Kina, och i synnerhet Japan gör att många koreaner har ett slags komplex vilket ofta mynnar ut i olika former av nationalism, och ibland även rasism vilket egentligen inte är så konstigt då de trots allt är så pass etniskt homogena, och detta av en anledning.
Att de pluggar mer än i Sverige är såklart sant. Dock så är allt innan högskola/universitet starkt kollektivistiskt precis som övriga samhället och ungarna spenderar mycket mer tid i skolan utan att för den sakens skull behöva plugga. Bland annat förväntas man att vara medlem i någon av skolans idrott, dans, etc-klubbar och mycket av skoltiden spenderas där. Sedan har de också mycket självpluggande vilket ofta innefattar att vissa tar sig en tupplur, andra snackar skit med varandra medan fåtalet verkligen studerar för att de är ambitiösa.
Det är först vid universitetet allt ställs på sin spets. Det finns så kallade goshiwons som ursprungligen var till för universitetsstudenter som behövde en tyst plats där de kunde få vara ifred och plugga. Goshiwons är minilägenheter ofta på 10 kvadrat, innehållandes en säng, ett skrivbord och i bästa fall en kubdusch med inbyggd toalett och så vidare. Dessa har blivit populära även bland singlar, fattiga och även faktiskt turister att kunna få chansen att bo minimalistiskt (läs klaustrofobiskt) för en billig peng.
Alltså är det inte speciellt konstigt att de studerar på det sättet som de gör. Jag minns under en finanskris för X-antal år sedan då den koreanska börsen gick åt helvete. Vad gjorde folket? De samlade in personligt guld och gav till regeringen. Hade detta hänt i Sverige? Knappast.
Alltså är det kollektivet före individen i Korea och anledningen till att du mött på vissa personer som kan uppfattas otrevliga eller arroganta är inte speciellt konstigt därför att även om Korea på pappret är ett modernt samhälle så har tyvärr inte folket moderniserats i samma takt, utan är ofta jävligt konservativa, nationalistiska och har en mentalitet som snarare påminner om östeuropa än västeuropa när det kommer till många saker.
Ett exempel är demonstrationer (Läs kravaller). Sydkoreaner är antagligen ett av de bästa folken på att skapa kravaller av olika anledningar. Må det vara facket, mot amerikanska militären, mot regeringen eller helt enkelt bara mot varandra. Sedan Sydkorea skapades har det mer eller mindre varit politiskt kaos med korruptioner, avrättningar, militärkupper och även om den konservativa högerregeringen oftast lyckas hålla saker på mattan så kokar det ofta över för många, och då måste det få ett slags utlopp i form av slagsmål.
Även alkoholkulturen vittnar om detta. Koreaner spottar inte i glaset om jag säger så. Det finns trots allt många i Japan och i Korea som inte tål alkohol speciellt bra, men detta verkar bara trigga dem till ännu mer supande, vilket också för tankarna till östeuropa.
Minns att det fanns en kulturella värderingar-graf någonstans på nätet där man kunde se hur nära olika länder stod varandra rent mentalt (inte kulturellt). Japan hamnade som ett progressivt land ganska nära Sverige medan Korea hamnade väldigt nära Ryssland.
När det kommer till kulturella upplevelser så måste man ha i åtanke att förutom Gyeongsang-regionen så låg landet i spillror efter kriget och jag kan tycka att en jämförelse med Japan är ganska orättvis även om jag själv är japan, då Japans industrialisering skedde både tidigare och under förutsättningar att de trots allt "bara" bombade två städer i Kanto (Okinawa var på den tiden inte Japan, utan ockuperade Ryuukyu). Men helt klart så finns det mindre kultur att se i Korea än i Japan. Men helt klart, det finns mer att se, göra och aktivera sig med i Japan än i Korea även om det man väl kan göra i Korea är jävligt intensivt om man lärt sig fatta hur de tänker.
Konfucianismen, d.v.s det hierarkistiska systemet som än i allra högsta grad lever kvar i Korea är dock inte bara positivt. Familjen är antagligen det som värderas högst. Är du ute och dricker och du snackar skit om någon familjemedlem så kan du kort och gott räkna med slagsmål.
Är du ute i någon av de mindre städerna så träffar du ofta på gamla gubbar som missbrukar den sociala hierarkin och som ibland kan vara jävligt aggro. En gång satt jag på en tunnelbana i Daegu och jag hade benen i kors. In kom en gubbjävel och satte mina ben i "rätt" riktning för att senare promenera vidare. Snacka om maktmissbruk. Men men, det är så det funkar och man får ta seden dit man kommer. Själv älskar jag Korea då det påminner mycket om Japan. Fast mycket mer galet hahaha.
Hoppas det gav lite mer kött på benen. Är såklart många andra faktorer som spelar in men överlag så är koreaner sköna människor att umgås med och jag har haft jävligt sjuka resor i synnerhet i sydöstra Korea genom åren.