Det ar enda sattet att fa en hyfsat realistisk uppfattning om varlden. Hur ska det ga till om man inte ser nagot av den?

Status ligger val i betraktarens ogon och jag valjer att inte umgas med folk jag irriterar mig pa. Jag reser mycket for jag gillar alla upplevelser och intryck jag far, alla moten med manniskor fran olika delar av varlden/kulturer och sa vidare.

Nar jag couchsurfade i Montana for tva ar sen var jag pa en bondgard mitt ute i ingenstans (Chinook). Mannen i huset har varit bonde hela sitt liv och bara lamnat staten Montana en gang, for ett Nascar race (vart det nu gar av stapeln). Han visste inte mycket om varlden och var en hangiven supporter av Bush, kriget i Irak och sa vidare. Han jobbade dock hart och var en framgangsrik bonde, kunde ge sina barn allt de ville ha och det var ocksa vad han gjorde. Det ger mig mer respekt an en backpacker som flanger runt hela jordklotet och bara dricker alkohol.

Jag älskar verkligen att resa och kan inte bry mig mindre om folk tycker det jag gör innebär låg eller hög status. Särskilt de senaste åren när jag varit egenföretagare har jag helt sluppit att ta hänsyn till vad omgivningen tycker.

Iofs gör jag skillnad på -andra- resenärer - lägst ner i mina ögon står alla former av suparesor, högst upp de resor där resenären kan det lokala språket (som helst då inte är engelska) och är påläst om landet ifråga. Att kunna det lokala språket är den helt avgörande skillnaden mellan att resa på låtsas och på riktigt.

Bor själv utomlands och det är slående hur lång tid det faktiskt tar att verkligen börja kunna ett land. Efter tre månader kan man börja få grepp om europeiska länder och efter tre år har man rätt bra koll på dem och vet hur de fungerar och "tänker". Vilka tider som gäller länder som t.ex. Kina och Japan vågar jag inte ens spekulera i, men skulle tippa att det tar ett antal år att få en bra uppfattning om dem.

Jag har bara bott i ett land forutom Sverige, men vad som sags aterkommande bland folk som bytt land ar att det tar ungefar 6 manader att komma in i en ny kultur och att den ofta foljs av en krisperiod med mycket hemlangtan. Vet inte om det har stammer, har nagon annan hort det har?

Jag tycker att man efter 3 manader kande sig bekvam, men att verkligen acklimatiersa sig sjalv tog nastan 2 ar.

detta måste vara de dummaste jag hört... klart som fan ingen reser för att vara cool, endel människor brinner helt enkelt för att resa och se olika platser på jorden, för det är sådana enorma kontrast från land till land att det är sjukt..

killen du mötte som snackade om ställen han varit på var ju säkert nån backpacker eller resintresserad.

Att resa är knappast en fråga om att tillhöra den ekonomiska eliten, så som det ofta var förr.

Lågprisbolagen erbjuder stora delar av Europa för en struntsumma som man t.o.m. som fattig student har råd med. Anledningen till att folk inte anser sig har råd att resa är för att de bränner sina pengar på krogen varenda jävla helg!

Vissa (långt ifrån alla) reser för att få skapa sig en egen uppfattning om landet de intresserar sig för och har hört gott/ont om.

Sedan naturligtvis så finns det de som reser enbart för att kunna skryta om det.
Och visst, det är en möjlighet även för de mindre rika att resa runt här i världen (främst Europa) främst tack vare RyanAir.
Utnyttja det nu medan den möjligheten fortfarande finns!

Hmm. Trevlig frågeställning. Jag ser resande som något positivt och om två personer är lika coola så är den som rest mer coolare. Men en cool bonde som aldrig rest är alltså coolare än en tönt som rest massor. I verkligheten går det inte riktigt att jämföra folk på det här sättet men jag hoppas du förstår vad jag menar.

/Pu