Jag tycker din oförtröttliga kamp mot det kinesiska köket är det lite charmig.
Men vart ska den leda?

Angående att bedöma maten med hjälp av fotografier så kom jag att tänka på ett telesätt:
"Chinese food looks like shit but taste good.
Japanese food looks good but taste like shit"

Ska man vara lite seriösare så har du en stor poäng i att man är starkt präglad av sin barndomsmat. Oavsett om man vänjer sig vid andra kulturers mat så finns det alltid en längtan i bakgrunden efter maten hemifrån.

Dock kommer jag aldrig hålla med dina tidigare argument som bygger på att den svenska maten generellt skulle vara "bättre" än den kinesiska.

Mvh