Att ringa till Sverige kunde kosta hundratals bath. Nu kostar det några enstaka bath med lokalt SIM-kort.

Det mesta är förstås dyrare i bath, men om man ser till köpkraft har priserna generellt gått ned med undantag för turistorter. Förr tjänade lokalbefolkningen en tredjedel av idag, men priserna har bara gått upp kanske 60-120 procent. De behöver alltså jobba lite mindre tid för att kunna köpa produkt X. Detta förklarar varför de som förr hade cykel nu har mc, och de som hade mc har bil, osv.

Som exempel kommer jag ihåg att normalpriset på en fried rice låg kring 15 B 1991, medan 30 B verkar vara mer standard idag. Vatten verkar inte har förändrats, dvs sjunkit i pris om man ser till köpkraft och inflation. Man får t ex 900 ml för ca 4 B. Boende har ökat en del, speciellt på öarna. En enkel bambuhydda kostade 50 B på Koh Phangan 1991, och minst det tredubbla bara tio år senare.