Jag bodde i Riga i knappt ett år och ja, jag känner verkligen igen mig i det du säger. Jag hade en riktigt trevlig liten lägenhet väldigt centralt, tjänade långt över snittet (vilket där innebär att man nätt och jämnt kan leva med en standard som de flesta svenskar skulle acceptera). Man träffade mycket trevligt folk, både inhemska och andra expatrioter. Visst blir man nostalgisk när man tänker tillbaks på det, men det finns ju nackdelar med allt också. I Lettland var det ett jävla krångel om man skulle ha med myndigheterna att göra utan att kunna lettiska (och som jag förstår det, en aning mindre omständligt om man talar språket). Jag försökte förgäves betala skatt för ett frilansuppdrag jag hade, men fick ingen som helst hjälp från skattemyndigheten och inte ens den engelsktalande revisor jag kontaktade visste hur jag skulle bära mig åt. Så, jag sket helt enkelt i det. Sådana grejer slipper man ju helst lägga ned en massa tid på i onödan. Det lilla jag hört om vad folk hade att göra med polisen är bland det mest bisarra jag hört. Bland annat blev min kollega rånad av två poliser när han vandrade hem genom en park på fyllan. Det känns ju mindre bra.