En romantisering råder kring landet sedan hippieeran med fantastisk miljö, god mat, billigt leverne, spirituella krafter och det faktum att så många "hittade sig själva" på en indienresa för 30 år sen gör att många unga dras dit då dessa stackars vilsna själar inte vet vad de vill med sina liv. Och vad är då bättre än att luffa runt i ett land så stort att ett sexmånadersvisum inte räcker, spendera en månad i ett ashram, ta hallucinogena droger och diskutera världens problem med andra likasinnade?

Jag har själv varit i Indien och hade en fantastisk resa där jag träffade många trevliga människor, men det är verkligen inte ett land för alla och stundtals blev jag själv jävligt trött på landet, dess sluga invånare som försöker mjölka dig på pengar hela tiden. Men sen träffar man en trevlig indier som hjälper dig att hitta rätt på tåget trots att ni inte talar samma språk, lägg till en massiv tallrik med god mat för 10kr och ett fint landskap så är man på gott humör och älskar landet i några veckor till.

Men det är så stort och säreget att det finns nåt för alla, vill man ha fina naturupplevelser med trekking och billigt boende är det norra för dig, vill du ha femstjärniga hotell och trottoarer kanske du hör hemma i Mumbai medan charterresenären kan hänga i Vagator tillsammans med ryssar på MDMA.
Jag tror bara du var på fel ställe och hade skeva förväntningar.

Sen är ju SOA väldigt populärt bland svenska ungdomar, och då är Indien ett fint stopp på vägen dit/hem när man tröttnat på buckets och full moon party.