Det där är ju rent struntprat. Var du än åker i Kina så kan 95 % av alla du möter prata mandarin. Förmodligen är procentandelen högre. Det är bara om du försöker leta upp riktigt gamla lokala kineser, typ runt 80-90 år gamla, som din mandarin kan bli obrukbar eftersom de kanske enbart kan tala sin lokala dialekt. Men det där ändrades väldigt snabbt efter att Kina blev kommunistiskt 1949, och man bestämde att ALLA ska kunna mandarin i Kina.

Dessutom kan man inte säga att japanska är enklare än kinesiska eller att kinesiska är enklare än japanska. Är man helt ny till asiatiska skriftspråk så är båda två lika svåra för en nybörjare. Fast om man t.ex. kan japanska och vill lära sig kinesiska kommer man ju ha viss nytta av en hel del tecken som står för samma betydelse.

Sen måste jag ju tillägga att det beror på vilken stad du är i Kina som jobb är enkelt att hitta. I Shanghai är konkurrensen stenhård, så hård att du inte ens kan hitta ett skruttigt engelskalärarjobb numera.

One-night-stand är enkelt i hela sydostasien. Man skaffar oftast en lokal chattapp och mal på. Eller drar till valfri klubb och raggar (eller blir uppraggad). Sen brukar alla utlänningar utveckla en viss smak för olika asiattjejer, vilket ter sig naturligt. En som bor i Japan men bara varit på semester i Kina har testat fler japanska tjejer än kinesiska - sannolikheten att han testat fler snygga/grymma japanskor än kinesiskor är hög, och vice versa.