okej, två frågor:

1) vad är generellt lättast att ta till sig (asså lära sig); japanska eller kines-språk (typ mandarinen)?

2) i vilket land är det lättast att få brudar på kroken (ONS = one night stand, ragg och P4P räknas)?

Jag skulle säga att kineser är det absolut lättare att få på kroken (men mycket svårare att bli av med).

Haha, läste det här inlägget på Motkina precis om skillnader mellan kineser och japaner. Läs och begrunda! http://motkina.se/japaner-och-kineser/

Kina är mycket bättre. Japan är ett kul land att turista i men det är inte kul att bo där.

Haha. Vad grundar du det på? Vad är det som gör Kina ett bättre land att bo i? Ge mig exempel!

Der var många korkade generaliseringar.

Det är bara idiotiskt att göra en värdebaserad jämförelse mellan två länder eller medborgare från 2 olika länder.

Som utlänning är naturligtvis Kina ett mycket skönare land att bo i. Däremot om är man kines är det kanske inte lika gött, då är det nog bättre att vara japan i Japan. Men det är ju inte det som tråden handlar om.

I Kina finns det fler möjligheter, folket är mer öppna och ärliga, mindre rasistiska mot utlänningar, det är lättare att komma "under huden" på kineser än japaner. Japaner visar ofta en falsk fasad utåt där de är överdrivet artiga, för det ligger i deras kultur att vara artiga mot alla. Kineser är inte lika artiga in public, men de säger vad de tycker och spelar inga falska spel bakom ryggen på en. Visserligen har Japan enstaka fördelar som exempelvis bättre väder, men i överlag så är tanken att "Japan är bäst" en gammal stereotyp som lever kvar i många utlänningar som är nya i Asien. Japan är det där "häftiga high-tech-landet med robotar, anime och sushi och balla grejer" bla bla osv osv... Saken är ju den att Japan inte längre är speciellt high-tech, Sydkorea har redan sprungit om Japan och blivit det nya häftiga high-tech-landet med senaste tekniken. Japan lever mycket på sina tidigare framgångar och det faktum att det fortfarande är ett fantastiskt land att turista i. Det är sant, och jag gillar Japan väldigt mycket. Det ÄR ett fantastiskt land att turista i, det går inte att säga annat. Däremot så är Kina långt bättre land att bo i, av många anledningar.

Håller med dig i det mesta, men i affärer kan kineser köra med falska spel bakom ryggen på en.

Fasad eller inte fasad. Det spelar inte så stor roll.
Japaner visar respekt gentemot varandra. Man tränger sig inte köer, man pratar inte mobiltelefon på tåg/buss. Man kan skilja på ditt och mitt. Man vet hur man beter sig. Hur är det i Kina?

Jag är fortfarande väldigt sugen på att veta av vilka anledningar du tycker Kina är ett bättre land att bo i. Då menar jag sjävklart boende under en längre tid, inte som de flesta utlänningar, som skaffar sig en bild av ett helt land efter att ha bott där i ett år.

Hur funkar pensionssystemet? Hur subventionerad är sjukvården? Vad händer om du förlorar jobbet? Har du rätt till någon slags ersättning? Isåfall hur mycket av din lön, och hur länge?
Hur fungerar det om du har barn? Är dagis, grundskola subventionerad?

Ge nu lite konkreta exempel på vad som gör Kina till ett bättre land att BO i.

Jag har bott i Japan i 11 år, och jag bryr mig inte ett skvatt om hur mycket anime och sushi det finns. Jag bryr mig om mina barns uppväxt.

Vilka generaliseringar var korkade?
Varför är det idiotiskt att jämföra det generella beteendet på medborgare från två olika länder?

Ärligt talat, läste du allt som skrevs? Jag nämde redan i mitt förra inlägg att jag inte talar för att Kina är ett bättre land att BO i som kines. Om det är "KINES I KINA vs JAPAN I JAPAN" så vinner förstås Japan, men det var ju inte det vi pratade om. Vi pratade om att vara utlänning, och som du säkert vet så har ju inte utlänningar samma rättigheter som lokalbefolkningen i både Kina och Japan, vilket förutsätter att du tjänar rätt bra med pengar om du vill bo där med din familj. I det fallet blir subventionerad sjukvård, grundskola och dylikt helt ointressant eftersom du betalar för det själv privat (eller får det via arbetet).

Sedan kan man självklart diskutera vad det innebär att exempelvis gifta in sig i landet, och leva mer eller mindre "som en kines" eller "som en japan". I båda fallen har man fortfarande inte samma rättigheter som lokalbefolkningen. Money talks! Och man lever mycket bättre på sina tillgångar i Kina än Japan, kan jag lova. Sen det här med barns uppväxt - jag sätter hellre mina barn i en privatskola än en japansk eller kinesisk skola där de blir drillade som in i hevlete. I bägge fallen kommer de dessutom att få lära sig felaktig historia på historielektioner.

Sen har vi förstås det där med kulturella skillnader. Ja, kineser tränger sig före, pratar i mobilen på tunnelbanan osv. Men så ser det ut på många platser i världen, Japan är snarare ett extremt speciellt land. Men det är klart, det passar nog många svennebananer.

Jag bryr mig också om mina barns uppväxt. Hur gamla är dina? Mina är små...
Japan är ju kass jämfört med Sverige såtillvida att det är förbannat jävla dyrt med universitet. Min tanke är att barnen behöver åka till Sverige någon gång strax innan de blir tonåringar för att fixa en ordentlig utbildning, men i övrigt är jag rätt osugen på Sverige...