2015-01-11, 16:46
Folklorist
Iton skrev:
Om dina kunskaper i serbiska/kroatiska hjälpte dig med inlärningen av italienska så är det givetvis utmärkt, men jag förstår faktiskt inte hur det är möjligt. Jag talar både italienska och kroatiska – dock inte perfekt eftersom jag varken är italienare eller kroat – och i mitt tycke är skillnaderna mellan dessa språk mycket stora.
Italienska har till exempel endast ett kasus (nominativ, alltså grundformen) och två genus medan kroatiska har sju kasus (nominativ, genitiv, ackusativ, dativ, lokativ, instrumentalis och vokativ), tre genus och komplicerade numerusformer.
Ordföljden är också annorlunda. Meningen "Jag är trött" har samma ordföljd på italienska som på svenska: Sono stanco "Jag är trött". På kroatiska blir det däremot Umoran sam "Trött jag är". Det är likadant om man vill säga "Jag har sett" som blir Ho visto "Jag har sett" på italienska och Vidio sam "Sett jag har" på kroatiska. Det finns många, många fler skillnader i ordföljden.
Sedan finns det givetvis likheter, men jag tycker inte att de är så stora att de hjälper när man studerar språken.
Frawjon skrev:
Ja, det håller jag med om, åtminstone vad gäller grammatiken. När jag valde att studera latin på gymnasiet så trodde jag att mina kunskaper i italienska skulle vara till stor hjälp, men jag fick en kalldusch när jag upptäckte att grammatiken (främst kasus och syntax) och även en stor del av ordförrådet var helt annorlunda, vilket beror på att det italienska språket har utvecklats ur vulgärlatinet som skiljer sig ganska mycket från klassiskt latin.
Sen kan serbokroatiskan ge dig fördelar i form av grammatik; den turordning som ord placeras i i meningar har jag hört ska ha likheter med italienskan.
Låt oss säga att kunnandet av serbo-kroatiskan hjälpte till vid inlärningen av italienskan i den mån att den underlättade förståelsen av meningsuppbyggnaden i vissa italienska fraser.
Om dina kunskaper i serbiska/kroatiska hjälpte dig med inlärningen av italienska så är det givetvis utmärkt, men jag förstår faktiskt inte hur det är möjligt. Jag talar både italienska och kroatiska – dock inte perfekt eftersom jag varken är italienare eller kroat – och i mitt tycke är skillnaderna mellan dessa språk mycket stora.
Italienska har till exempel endast ett kasus (nominativ, alltså grundformen) och två genus medan kroatiska har sju kasus (nominativ, genitiv, ackusativ, dativ, lokativ, instrumentalis och vokativ), tre genus och komplicerade numerusformer.
Ordföljden är också annorlunda. Meningen "Jag är trött" har samma ordföljd på italienska som på svenska: Sono stanco "Jag är trött". På kroatiska blir det däremot Umoran sam "Trött jag är". Det är likadant om man vill säga "Jag har sett" som blir Ho visto "Jag har sett" på italienska och Vidio sam "Sett jag har" på kroatiska. Det finns många, många fler skillnader i ordföljden.
Sedan finns det givetvis likheter, men jag tycker inte att de är så stora att de hjälper när man studerar språken.
Frawjon skrev:
Serbokroatiska och latin har i så fall mer gemensamt.
Ja, det håller jag med om, åtminstone vad gäller grammatiken. När jag valde att studera latin på gymnasiet så trodde jag att mina kunskaper i italienska skulle vara till stor hjälp, men jag fick en kalldusch när jag upptäckte att grammatiken (främst kasus och syntax) och även en stor del av ordförrådet var helt annorlunda, vilket beror på att det italienska språket har utvecklats ur vulgärlatinet som skiljer sig ganska mycket från klassiskt latin.