Det är intressant hur idéer fortfarande är moderna i resten av världen långt efter att de hamnat på skräphögen i väst.

Visst hade det kanske varit mysigt med ett ännu större jätteland där alla kineser kan samlas, men att samma folk (definierat som talandes samma språk och med någorlunda likartad kultur) bebor olika länder är knappast så ovanligt att det strider mot någon sorts naturens ordning. Tyskar finns i Tyskland, Österrike, Schweiz och historiskt i en massa andra länder också. Engelsmännen är utspridda över jorden. Till och med spanjorerna som bor i Spanien vill skiljas. Och så vidare.

Jag är inte jättebekant med Kina, men jag föreställer mig att de kulturella skillnaderna mellan exempelvis nord och syd är rätt stora och att "älskar" kanske inte är det bästa ordet för att beskriva relationerna mellan regionerna i ett jätteland (se USA eller vilket annat 100-miljonerplusland som helst). Frågan är också var de kinesiska minoriteterna i Malaysia, Vietnam, Indonesien och andra ställen hamnar i Ett Kina-visionen?

Världen är stor nog för minst två kinesiska länder. Att det ena är demokratiskt är ett stort plus.