2007-01-19, 01:16
dinmamma2k
Tack så hemskt mycket för alla utförliga och intressanta svar! Jag hoppas att ni orkar med ännu ett monster-inlägg.
Angående att köpa en bil i Baltikum istället för i Sverige: känner mig lite dum som inte tänkte på detta - en på alla sätt bättre idé.
Jag tror dock att tåg är det jag lutar mest åt just nu, även om en bil hade medfört större frihet. Till stor del av den anledning bovik nämnde - man har en utmärkt chans att lära känna folk under färdens gång, vilket känns som en förutsättning för att man ska få ut så mycket som möjligt av resan. Dessutom saknar jag och de flesta av mina vänner körkort (:skamsen
, så det hade blivit en del jobb först.
Ursäkta om jag var otydlig, jag tänkte inte att vi skulle besöka bägge, utan att någon av dessa skulle utgöra slutdestinationen.
Anledningen till att jag nämnde dessa två som slutmål är att jag inbillar mig att det finns två huvudsakliga vägar lämpliga att färdas. Antingen håller man sig till forna Sovjet (Baltikum - Vitryssland - Ukraina - kanske Volgograd eller Moskva) och isåfall satsar på ryskan.
Alternativet är de mer västliga delarna (några eller alla av Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien och eventuellt forna Jugoslavien i obestämd ordning). En fördel med det senare alternativet är att samtliga länder täcks in av två Interrail-zoner och därför lämpar sig väl för billiga tågresor. En annan är att tyska enligt er verkar fungera hyfsat för denna resväg, ett språk som jag och en del av mina tänkbara reskamrater faktiskt besitter vissa kunskaper i. En sådan resa känns dessutom mindre hardcore än Sovjet-rutten, och lämpar sig därför kanske bättre för en nykomling i Östeuropa (och en person som i allmänhet spenderar mer tid drömmandes över världskartan än på resande fot).
Ukraina är dock lockande, då jag hört mycket gott om både Kiev och Krim. Lvov verkar inte så dumt det heller. Det finns egentligen inga oöverkomliga hinder för en kombination av de bägge alternativen. Det som avskräcker mig är arbetet med att lära sig två språk och avsaknaden av Interrail-zoner öster om Rumänien. Samt mina löjliga idéer om tematiska resor.
Jag är splittrad. Vad tror ni - borde man spara de riktiga öststaterna tills dess att man fått lite mer världsvana, och bättrat på sina torftiga ryskakunskaper? Eller göra precis tvärtom, för att få en mer spännande och exotisk upplevelse (om ni ursäktar mitt romantiserande)?
Angående att köpa en bil i Baltikum istället för i Sverige: känner mig lite dum som inte tänkte på detta - en på alla sätt bättre idé.
Jag tror dock att tåg är det jag lutar mest åt just nu, även om en bil hade medfört större frihet. Till stor del av den anledning bovik nämnde - man har en utmärkt chans att lära känna folk under färdens gång, vilket känns som en förutsättning för att man ska få ut så mycket som möjligt av resan. Dessutom saknar jag och de flesta av mina vänner körkort (:skamsen
, så det hade blivit en del jobb först.Ursprungligen postat av capibara
Du närmner Ukraina och Balkan i samma mening. Fattar du hur jävla långt det är mellan säg Montenegro och Kiev? Ska ni verkligen se alla länder?
Ursäkta om jag var otydlig, jag tänkte inte att vi skulle besöka bägge, utan att någon av dessa skulle utgöra slutdestinationen.
Anledningen till att jag nämnde dessa två som slutmål är att jag inbillar mig att det finns två huvudsakliga vägar lämpliga att färdas. Antingen håller man sig till forna Sovjet (Baltikum - Vitryssland - Ukraina - kanske Volgograd eller Moskva) och isåfall satsar på ryskan.
Alternativet är de mer västliga delarna (några eller alla av Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien och eventuellt forna Jugoslavien i obestämd ordning). En fördel med det senare alternativet är att samtliga länder täcks in av två Interrail-zoner och därför lämpar sig väl för billiga tågresor. En annan är att tyska enligt er verkar fungera hyfsat för denna resväg, ett språk som jag och en del av mina tänkbara reskamrater faktiskt besitter vissa kunskaper i. En sådan resa känns dessutom mindre hardcore än Sovjet-rutten, och lämpar sig därför kanske bättre för en nykomling i Östeuropa (och en person som i allmänhet spenderar mer tid drömmandes över världskartan än på resande fot).
Ukraina är dock lockande, då jag hört mycket gott om både Kiev och Krim. Lvov verkar inte så dumt det heller. Det finns egentligen inga oöverkomliga hinder för en kombination av de bägge alternativen. Det som avskräcker mig är arbetet med att lära sig två språk och avsaknaden av Interrail-zoner öster om Rumänien. Samt mina löjliga idéer om tematiska resor.
Jag är splittrad. Vad tror ni - borde man spara de riktiga öststaterna tills dess att man fått lite mer världsvana, och bättrat på sina torftiga ryskakunskaper? Eller göra precis tvärtom, för att få en mer spännande och exotisk upplevelse (om ni ursäktar mitt romantiserande)?