Färdsätt: Jag rekommenderar
tåg. Det är det traditionella sättet att färdas i regionen och ger dig många timmars prat med "lokalbefolkningen". Jag minns t ex en resa 2005 från Minsk till Vilnius när jag och en ryss-litau diskuterade Sveriges erövringar i området med en karta och enstaka ord på tyska och ryska. Jag kunde då Svenska, Engelska, Franska och Spanska. Han kunde Lettiska, Litauiska, Ryska och Tyska. Väldigt spännande. Kom dock ihåg att det är kutym att ta med sig mackor och liknande på tåget samt bjuda alla i kupén (6 pers om sittvagn kupé, 9pers sittvagn öppen, 4 pers liggvagn kupé, 6pers liggvagn öppen) på dessa. Det ingår i seden att tacka nej först, så var ihärdig. Du kommer också att bli bjuden mat eller frukt. Snabbmat à la McD ses dock inte med blida ögon.
Resmål: Själv har jag varit mycket i
Vitryssland och en del i Baltikum. Jag älskar Vitryssland men försök att träffa någon familj där, det blir så mycket roligare då.
Minsk är det främsta exemplet på stalinistisk arkitektur då hela staden förstördes i andra världskriget (eller som det heter där: det stora fosterländska kriget). Jag har även varit i Magiljov och Vitebsk men det räcker med att åka till en förort i Minsk för att se hur det ser ut där (12-vånings grå betonghus i rader). Städerna i väster (
Brest och framförallt
Grodno) lär dock vara vackra. I Vitryssland är det ryska som gäller i städerna. På landsbygden pratar en del vitryska. Även oppositionen till Lukashenka (diktatorn) talar vitryska, varför att prata vitryska i Minsk är ett politiskt ställningstagande. Nåja, att uppleva Vitryssland är som att åka till Sovjet. Jag tycker om det, men förstår också att det inte passar alla. Pga visumkrav i Vitryssland och numera visumfritt i Ukraina kan de östliga delarna av Ukraina (och Krim om man vill ha lite mer solsemester) vara ett nog så gott alternativ.
Som rekommenderats tidigare är
kusten i Litauen väldigt trevligt, själv har jag varit i Palanga (strax norr om Klaipeda). Billigt och trevligt.
Riga är också en vacker stad. Det byggs överallt och det märks verkligen att landet genomgår en enorm utveckling just nu.
Prag är en annan vacker stad, jag fick dock spel att det var så mycket turister där. När jag sökte upp den slummigaste restaurangen och ändå (!) träffade på en busslast svenskar fick jag nog och rymde till
Bratislava. Där var det inte alls lika turistiskt, vilket passade mig klart bättre. En lugn och vacker stad. En dag spenderades på nån ruin en bit utanför staden. Fin utsikt och kulinariska rätter. Finns också ett slott inte långt från centrum.
Fördomar: Det finns gott om betong och ett karaktäristiskt vitt (smutsvitt) tegel. Alla förorter ser likadana ut, har du sett en så har du sett alla. Folket, speciellt ju längre österut du kommer, kan verka väldigt stränga/bittra/elaka. En utskällning på ryska av en tant mitt i natten på Vilnius järnvägsstation dyker upp i mitt minne... Man ska dock veta att det är stor skillnad på hur folk uppträder i yrket jämfört med hur de är hemma. Jag förvånas ständigt av hur jättetrevliga de flesta är. På tal om hemma så får man inte döma betongkomplexen efter utsidan, de flesta ser bra ut när man väl kommer in genom lägenhetsdörren (trappuppgången däremot, hehe).
Språket: Hjälplig ryska är helt nödvändigt om du inte har någon guide, åtminstone i Vitryssland och Ukraina. Jag har dock fått intrycket att ryska inte är någon höjdare bland unga i Baltikum av politiska skäl, använd engelska istället i första hand. I de mer centrala delarna (tjeckien osv) lär tyska funka bra.
Bemötande: Svenskar har bra rykte i Baltikum, historiskt ses den svenska ockupationen som en "gyllene tid" när universitet och sånt byggdes. Det verkar vi kunna leva på än
. I Vitryssland är det jättespännande med västerlänningar. Vet inte hur många jag träffade på där som sa "jag har aldrig träffat någon utlänning förut" (med utlänning är ryssar och övriga oss-länder givetvis exkluderade) och hade tusen frågor. Kul!
Lycka till med resan!