Jag har ingen aning, men vill det sig inte bättre får du väl vid tillbakaflytt ursäkta dig så hemskt mycket och säga att du glömde. Vattentätt.

Du har dina knep, korven! Ska se om jag använder mig av dem. Om inte annat så får väl någon somalier pengarna i bidrag, så dåligt samvete behöver man heller inte få.

Hur har du ordnat det i efterhand? Bor du fortfarande utomlands?

Jag är inte färdigstuderad än, så du får vänta i ett år eller två innan jag kan lämna slutrapport.

Är riktigt sugen på att dra till Tokyo! men om jag skulle ta lån på tex 150 000, då kommer väl inte csn räcka sen när jag ska plugga hemma i Sverige, finns väl bara ett visst antal månader som man har rätt till studiemedel? ledsen om det redan frågats i tråden men kunde inte hitta något.

Saftad burk:

http://www.studin.se/



Tror det står på deras hemsida hur många veckor man är behörig eftergymnasiala studier, annars ring och fråga. Tror det är fyra år (?), kanske fem. Klart du ska dra till tokyo, lovar att du kommer älska det. Finns inget skönare livsnjutarland med lika trevligt folk som tokyo, japan.

Kom hit så blire party

Har för mig att det var fem år, är redan inne på min första termin av studielån just nu. Hade tänkt att läsa till civilekonom och då blir de precis på gränsen att pengarna räcker.

Men hur gör du då? Tänker du stanna i Tokyo och fixa utbildning eller dra tillbaks till Sverige?

Hur funkar det med att ansöka till jobb i t ex spanien, irland eller andra länder där det sägs vara "mycket jobb", utan gymnasieutbildning?

Jag är djuriskt sugen på att bo utomlands fr.o.m våren 2011. Tänkte att jag skulle studera i typ Honolulu.. Jobbar hellre men verkar vara svårare att få jobb än att komma in på skolan där.

Kom att tänka på den här tråden när jag kom över ett citat från Jim Rohn

“If you don’t design your own life plan, chances are you’ll fall into someone else’s plan. And guess what they have planned for you? Not much.”

On Topic:
Sedan två-tre år tillbaka har jag i omgångar funderat mycket på en annan tillvaro, om än inte nödvändigtvis permanent, i Japan eller möjligtvis Los Angeles. Gräset behöver förstås inte vara grönare på den andra sidan, men för att jag ska kunna utvecklas till den person jag vill vara måste jag, precis som alla andra, bryta rådande status quo.

Men samtidigt vill jag inte stressa iväg någonstans och dra på mig stora studielån. Jag valde (är nu i tjugoårs åldern) att studera vidare på eftergymnasial nivå - och tiden har gått fort. Nu till sommaren tar jag min kandidatexamen och står således inför många viktiga val.

Ändra kan jag köra på det "det säkra kortet" och flytta till Stockholm, hitta ett relevant jobb, och spara undan tillräckligt med pengar för att i ett senare skede (om kanske 2-3 år) lämna Sverige med tillräckliga arbetslivserfarenheter och kontakter för att kunna jobba distans mot Sverige från ett annat land.

Andra alternativet är [insert]

Obs.
* Studera på språkskola är inte aktuellt.
* Studerar jag vidare ämnar jag att en dag återvända, dvs. inget upplägg där jag blåser CSN.

Är det där din definition av att verkligen leva ut livets alla möjligheter, att pressa ur det maximala ur varje minut liv?


Ja, vi är väl inte alla gjorda för stordåd.

Du, Dakar är jag själv sugen på.

Hur försörjer du dig?
Och hur tog du dig dit, alltså, hur hittade du värdfamilj och sådär?


Spännande med Afrika förfan

Allt ordnas genom skolan. Jag finansierar studierna med egna besparingar. Kanske går att ta studielån för att plugga här. Har inte kollat med CSN.