Vänligen ignorera föregående post, jag satt och modifierade inlägget litet, och det visade sig visst så att jag spenderat över en timme med att "förfina"...
Tycker det är ett viktigt inlägg i alla fall, med tanke på att vi nu kommit att diskutera spiritualitet inom ämnet för Snubbbens äventyr.
Här är "copy+paste":
Ursprungligen postat av Trudoff
Vore intressant veta vad du gör i Thailand och hur länge du varit där. Och på vilket sätt du gör något bra för thailändare i motsats till de som åker dit i två-tre veckor för sol, bad och god mat. Vilket ett par av mina vänner gör just nu.
OK. Jag vill be om ursäkt för att jag har gått litet för hårt fram mot så kallade "svenssons". De lever sina liv och arbetar, och visst fan ska de ha rätt till litet avkoppling i tropikerna när det passar. Alla är såklart inte barbarer. Men samtidigt föraktar jag dessa svenssons också, då det är som om de inte VILL veta någonting om spiritualitet och livet "utanför de inrutade ramarna". Snackar inte bara om spiritualitet, men även allmänt, folk som vägrar att inse det faktum att de är trälar i det svenska samhällets pyramidsystem. Antar att det är likadant på olika sätt i andra länder också, men ändå. Politik är ju bullshit, det vet väl åtminstone alla med något bakom pannbenet som tagit sig en (behöver nog i de flesta fall inte vara allt för djup ens) funderare kring saken.
Sen vill jag poängtera att när jag snackar om spiritualitet, så snackar jag bara om att ha ett allmänt intresse för vad meningen med livet är, vad som händer efter den (oundvikliga) döden. För sanningen är väl ändå den, att livet är tämligen meningslöst ifall det inte är evigt (eller någon annan valfri teori). Vi lever våra liv och får uppleva lycka och sorg, smärta och njutning. Livet går inte som på räls för någon utav oss. Så varför är inte folk mer intresserade av att veta mer?
Jag tror mig ha svaret, men det är en annan diskussion. Folk i väst är helt enkelt lurade av darwinismen, nihilismen, Nietzsches filosofier och klämkäcka citat, tron på att materiella saker kan vara mer värt än mänsklig kontakt, listan fortsätter i all oändlighet. En "jag skiter i det, jag köper en iPhone och leker med istället"-attityd, tycks vara den generella mentaliteten. Detta är förstås min högst personliga åsikt/teori/hypotes.
Näst sista saken nu. Oavsett vem man är, bör det faktum att en människa som är medveten om att h*n har en själ (och faktiskt tror det också
, innehar ett GYLLENE tillfälle att söka sin sanning i livet, för att med bästa förmåga till fullo utveckla och om möjligt uppnå fulländningen av den potential som varje människa i vår värld HAR och äger makten att styra över. När man, medveten om att ens handlingar (och inte minst intentioner) kan bestämma ödet efter jordelivet, står inför chansen att bli mer än en icke-oändlig varelse genom att medvetet söka sanning i livet, och låt oss för exemplets skull säga att det faktiskt GÖR skillnad vad man gör med sitt liv (och definierar samt påverkar utgången/resultatet efter det att en människas liv inom ramarna för den fysiska världen), torde det inte vara någorlunda ansvarslöst MOT SIG SJÄLV att inte försöka finna en sanning? Så vitt jag ser det, behöver det inte vara någonting mer avancerat än att man aktivt söker efter en sanning (vad är meningen, är allt redan skrivet såsom i en bok och vi människor följaktligen inte utgör mer än marionetter likt soldater i ett datorspel, har vi ett fritt val, är hela vårt universum bara en dröm någon hade i en annan värld, definieras ödet av intentionerna i en människas handlingar eller är ödet förutbestämt, etc., etc., filosofi, ni fattar?) i livet. Jag tror personligen att RELIGIONER kan hjälpa människor att leva sunda liv och att finna inre frid, men jag tror inte att någon religion (när draget till sin spets) har några absoluta svar. Det hela är, och MÅSTE vara, ett personligt uppdrag. Man kan följa strömmen och lägga sin tillit i präster och liknande, men för att ha någon chans att utvecklas (till en nivå som jag tror mig kunna BEVISA existerar), måste sökandet ske solitärt, eller åtminstone med till fullo objektiva vyer och/eller intentioner.
Det börjar kännas som att jag svävar iväg litet här, och för många av er som läser detta nu framstår det med all säkerhet som ett allt för luddigt "spiritual-bullshit" för att vara vidare läsvärt, men jag ska sammanfatta det hela nu, i hopp om att hålla kvar er eventuella läsare;
Att leva är en (om inget annat så åtminstone potentiellt) ovärderlig gåva som helt enkelt är för DIFFUST och SVÅRTOLKAT för att ignorera de frågor som en person (ja, vissa då
ställer sig själv kring vad döden egentligen betyder, och så vidare. Det är för viktigt för att inte ägna energi åt det. Livet är meningslöst utan viljan att veta vad som finns att hitta bortom den fysiska värld vi lever i.
OK. Sista saken nu, innan det blir HELT långrandigt för den icke-insatte.
Tänkte bara att det vore relevant att tillägga det att jag själv är intresserad av Thelema, dock inte helt insatt, samt att jag har sett så mycket bevis för att tallkottkörtelns (kallas även det tredje ögat, det är ett riktigt öga fast utan en iris, och den ser ut som en tallkotte och sitter mitt emellan de två "vanliga" ögonen) potentiella egenskaper. För att nämna några exempel; den största statyn i Vatikanstaten är en tallkotte. Påven har i staven han bär en tallkotte. Varje avbildning av Shiva, Buddha, och så gott som alla andra "avgudade" gestalter från gamla kulturer, bär på sina statyer så gott som ALLTID en tallkotte. Är det inte märkligt? Betänk också att de av många ansedda som några av de visaste av alla "sökare", kabbalisterna, (inte madonna-kabbala, det finns ett flera tusen år gammalt brödraskap som praktiserar kabbala) är OERHÖRT besatta med symbolism, och googla hur mycket ni vill, men detsamma gäller för ALLA de stora religionerna. Symbolismen existerar för att ge den som vill möjligheten att se de "hemligheter" som finns om livet. Säkert har ni hört begreppet "de största hemligheterna finns dolda i det öppna"... Den grekiska guden Dionysus, alkoholen och berusningens gud, bär i sin avbildning en stav med en tallkotte på. Här är förresten en bild på alkoholens och euforins gud, för den som vill se...
http://www.crystalinks.com/pineconedionysis.jpg ... Hur kunde dessa gamla greker, och alla de andra, veta att nyckeln till spirituell utveckling är en del av hjärnan som ser ut som en tallkotte? Hur visste de att den såg ut som en tallkotte? Visste ni att egyptierna, när de mumifierade sina högt respekterade (och av symbolismen kring mumierna att döma, mycket högt andligt ansedda) skarvade ut hjärnan innan de mumifierade resterande kroppsdel(ar)? Min tolkning är att det gjordes för att hedra den innan död och ritualer högt andligt utvecklade människan i fråga, men inte på bekostnad av dennes själ, som då karvades ur och fick bli ett med moder jord igen.
Ytterligare en intressant sak, detta är det sista nu, är att de tibetanska munkarna för mer än 6000 år sedan hävdade att det tar EXAKT 49 dagar från det att en människa dör tills dess att denne reinkarneras i en ny gestalt. Modern vetenskap säger att det tar EXAKT 49 dagar från det att fostret bildas i livmodern tills dess att tallkottkörteln utvecklas i fostret. Även könet på fostret bestäms först efter 49 (FYRTIONIO) dagar EXAKT.
Tänk på det ni.
PS: Jag har inte läst "DMT - spirit molecule". Ännu.