Jag vet att det finns olika typer av resenärer. Det är liksom skillnad på de som backpackar i Sydostasien jämfört med de som hellre åker på charter, festresor eller de som vill ha mer ”unika” resor för att slippa resa dit ”alla andra” åker. Eller de som nöjer sig med någon weekend-resa i Europa nån gång per år.
Men det leder ofta till debatt. Folk som gnäller på andra som backpackar i SOA eller Australien bara för att ”alla andra” gör det. Sedan är det löjligt om man knappt lämnat Europa. Reser man på charter eller festresor så har man knappast sett staden/landet som man har besökt, eftersom man har hållit sig på turiststråken. Folk som åker på All Inclusive lämnar knappt hotellet etc.
Det är väldigt mycket sådant snack, och det verkar bli allt viktigare att man har rest mycket men även gör mer ”unika” resor. Så att man kan bli mer ”världsvan” och kunnig (tex insatt i andras kulturer etc). Var kommer den hetsen från egentligen? Spelar det verkligen någon roll hur folk väljer att resa, och vart de reser? Samt hur ofta man reser och hur länge man blir borta? Det verkar nämligen ge mer "status" om man är borta minst ett halvår, jämfört med den som reser bort 1 vecka under sin årliga semester.
Jag förstår inte riktigt denna "hets" som finns. Folk som skryter om att de minsann har rest runt hela världen, varit i alla världsdelar (utom Antarktis möjligtsvis), och har varit borta på flertal långa resor. Dessa är alltså "bättre" än annat "folk". Som om resvana är det enda som räknas. Så det vore intressant att läsa andras synvinklar på det hela.