Det är inte att jag tror. Jag var på en kort resa i Europa, sen en längre utanför Europa och sen återigen en kort inom Europa och de korta resorna kan man inte lägga i samma kategori som de längre. Båda är resor men är i olika ligor. Det är inte samma upplevelse, känsla eller äventyr.
Men jag vet om att många som åker på längre skryter om det och vill göra sig själva speciella bara för att vara speciella men sanningen är att deras resa faktiskt är bättre än en kort resa ner till någon huvudstad i Europa eller 1 v i Alanya.

I all ära att det kan vara roligare att ta en lång resa, men folk som tror att de hittat meningen med livet och att dom är mer unika och speciella för att dom reser mycket är spyframkallande och bara jävligt äckligt.

Det håller jag med om. Jag reser då och då men nämner det inte till någon utanför min närmaste krets just för att jag inte vill "skryta" eller framstå som en av dem som är speciell och unik utan jag reser för jag gillar det. Gillar inte heller dem som nämner 4 månader innan de ska resa att de ska dit och sen gör en countdown och försöker få sig själva att framstå som speciella och bättre. De är lika "dumma" som de avundsjuka personerna som inte reser.

Det finns faktiskt folk som åker på kortare resor även till tex USA. Folk som är ute efter storstadssemester och väljer att spendera en vecka i New York eller kanske Chicago. Så korta resor sker inte bara inom Europa, vilket du tycks tro.



Precis! Det är exakt det tråden handlar om.



Jag låter ju folk göra som de vill. Önskar däremot att fler kunde göra likadant.



Ja, det är bland det värsta jag vet. Jag tror att de flesta tycker om att resa. Självklart finns det undantag. Men många tycker om att resa, oavsett om det sker inom Sveriges gränser eller utomlands. Jag skulle tro att det är därför det finns så många olika typer av resor, så att det finns något som passar alla. Men den typen av människor som du pratar om, de är bara så oerhört jobbiga. Då är det betydligt mer intressant att prata om resor med någon som precis kommit tillbaka från sin första utlandsresa, även om det bara handlade om en weekend-resa till Köpenhamn, eller om någon som nyligen spenderade en dag i Karlskoga.

Bumpar upp min gamla tråd litegrann.

Jag själv är en person som avskyr "hjärndöda" resor. Kanske elakt att kalla dessa resor så, men de ger mig ingenting. Jag har inget som helst intresse av att åka till en badort där jag kan sola och bada i 2 veckor, eller åka till ett partyställe för att festa rejält. Jag har därför aldrig åkt på charter eller kanske det värsta av allt: all inclusive.

Men jag accepterar om folk vill åka på sådana resor, jag ser inte ner på dem. Jag känner däremot till andra som anser sig vara lite "finare" när det gäller resor. De ser ner på denna typ av turister.

Dessutom har jag haft en del diskussioner med folk i omgivningen, samt lagt upp en resekarta (med hjälp av Tripadvisor) på Facebook. Har då fått en del kommentarer om att jag är konstig.

Jag är typen som gärna återvänder till ett land flera gånger, och som gärna ser mer än huvudstaden/det mest populära resmålet i landet. Det finns flera länder som jag har rest runt i, men jag har ändå inte besökt huvudstaden. Än. Sedan har jag även besökt ställen som alla andra inte har åkt till. Jag menar, jag har besökt allt från Brno (Tjeckien) till Nördlingen (Tyskland). Inte direkt populära resmål överlag. Sedan verkar folk tycka att jag är lite konstig som vill återvända till Kanada och se mer av landet. Å andra sidan, de verkar knappt känna till något mer om landet än att Toronto och Niagarafallen ligger där, samt att engelska och franska är officiella språk där. Skulle jag byta ut landet mot USA, Australien, Thailand eller något likande land så skulle det vara mer accepterat.

Men det spelar tydligen ingen roll var jag åker. För jag har inte gjort som alla andra och backpackat i Sydostasien, för att sedan syssla med Work and travel i Australien och avsluta med roadtrip i USA. Jag har heller inte åkt till "häftiga" men ovanliga resmål med färre turister. Jag har än så länge inte åkt iväg på en riktigt lång resa heller.

Jag blir fortfarande galen på denna resehets där vissa är bättre än andra (mest för att de har mer reseerfarenhet och har åkt på olika typer av resor) och andra kan man se ner på. Jag fattar fortfarande inte varför.

Jag vet bara att den där resekartan är bortplockad från Facebook nu, och jag tror inte jag kommer klara av att prata resor med folk längre. Jag kanske märker av resehetsen på ett annat sätt, eftersom jag inte är "som alla andra". Å andra sidan, jag har inget intresse av att backpacka i Sydostasien etc bara för att man bör göra det Men jag blir påverkad ändå..

Kanske är det en ålderssak, jag bryr mig numera inte ett skit om vad folk tycker om mina resor. Jag gillar ju södra Afrika och jag finner det utomordentligt stimulerande att utforska nya delar. En del av mina bekanta har fått för sig att jag åker dit som viting och utnyttjar att det är fattigare än Europa.

Själv ser jag det som ett ömsesidigt utbyte, jag spenderar pengar direkt på plats i området utan mellanhänder. 100% går till befolkningen. Att skänka pengar till en biståndsorganisation ger kanske 30% till befolkningen efter att alla anställda ska ha fått lön och tv-reklamen betalats. Glöm snacket med att biståndsorganisationer endast max har 25% kostnader. Tv-reklam räknas inte som en "kostnad", det är fattigdomsbekämpande.

Nä, bry dig inte om vad folk tycker. Gör det som du tycker är intressant.

Oftast kan jag ignorera folk. Trots att det är vanligt att man pratar om sina resor, semesterplaner etc med folk man känner. Men det jobbiga är när man frågar om hjälp på vissa forum.

Jag hänger mycket på utländska forum. Är särskilt förtjust i ett reseforum, och man kan få mycket bra hjälp där. Men folk kan vara extrema också. En del blir glada bara man lämnar huvudstaden och vill utforska mer av landet. Men det är mindre kul om man skriver att man ska besöka huvudstaden och några andra populära resmål i landet. Då är man ofta ute efter specifika saker, tex bästa sättet att resa mellan dessa platser. Folk kan då mala på ordentligt om att man måste resa "off the beaten track" för att lära känna landet, folket, kulturen etc bättre. Helt plötsligt får man 50 förslag på platser som man kan besöka, hur man tar sig tid och så vidare. På sätt och vis är det bra information och så, men det var ju inte det jag efterfrågade.

Det är det som känns värst av allt, för man vill gärna förbereda sig inför resan och emellanåt så behöver man hjälp och fråga folk på ett forum. Folk kan bli sura om jag då inte uppskattar sidospåret. Bråkar man med dem för mycket, så riskerar man att de slutar vara vänliga och hjälpa till med det som jag ville ha hjälp med från början. Resehetsen finns på sådana forum också.

Jag har läst flera gånger men jag förstår inte riktigt var du försöker komma i ditt inlägg, men jag tycker att det är intressant så jag tänkte försöka lite. Anar någonstans att du gillar att resa för resandets skull, och inte för att varken hjärndött ligga på en strand eller göra något man borde, måste eller som de flesta gillar t.ex. Sydostasien. Och det känner du att folk runtomkring dig har svårt att relatera till.
Jag tror att folk i allmänhet har en väldigt enkelspårig relation till resor. Man gör en, max två typer av resor (t.ex. solresa och stadsweekend med tjejen) och allt utanför denna mall har man aldrig eller sällan gjort och kan därför inte relatera till. Jag tror att det går åt båda hållen, faktiskt. När jag umgicks mycket med folk som tyckte om traditionella sol/suparesor hade de ofta svårt att ens låtsas vara intresserade av mina backpackingresor. Jag uppfattade ingen avundsjuka utan snarare att de faktiskt inte visste riktigt vad de skulle fråga om.

På samma sätt har jag ganska svårt att relatera till de som gör den typen av resor. Det är för mig helt ogreppbart hur man kan vilja lägga pengar på att ligga still på en strand och vara bakfull på sin lediga tid. Att då ens låtsas försöka verka som att jag intresserar mig för deras resa är då ganska svårt. Självklart kan jag föra mig socialt och ställa ett antal frågor och le trevligt, men det är inte alls samma sak som om jag träffar någon som t.ex. gjort en lite mer äventyrlig resa till ett land jag själv vill besöka. Då kan jag fråga saker i timmar.

Förutom mina "kreddiga" backpackingresor som man då och då träffar folk att snacka med om så har jag även gjort just det du verkar gilla. Man hittar en billig biljett till ett land man aldrig har besökt, och bestämmer sig för att dra. Det kan vara fel årstid, det kan vara en osexig småstad i ett industriland i Östeuropa. Spelar ingen roll, då vilket miljöombyte som helst stillar begäret på nytt, nytt, nytt. Har märkt att folk har ännu svårare att relatera till dessa resor än några andra faktiskt.

Ber om ursäkt för dålig formulering.

Jag tycker om att resa för att upptäcka ett nytt land, en ny kultur (både när det gäller mat, historia och en hel del annat) och att få komma bort från vardagen.

Du har rätt i att jag inte vill åka iväg för att enbart ligga på en strand i 1-2 veckor. Det finns länder i Sydostasien som jag vill besöka. Men jag har inte samma intresse av att först dra till Thailand och resa runt där i någon månad för att sedan dra till ett grannland etc. De flesta som jag känner, de drar iväg på sådana backpackingresor och är borta länge. Andra åker på weekendresor, storstadsresor (tex New York en vecka) eller charteresor (till soliga och varma resmål, eller för att bli fulla). Oftast i alla fall.

Men folk förstår inte varför jag gärna åker till "udda" ställen. Jag har bland annat besökt landsbygden i södra delen av Polen. Haft en av mina bästa matupplevelser i en tysk bondhåla nära Köln. Bland annat. Men folk förstår inte varför jag gillar att resa "off the beaten track" om det är möjligt. För de anser att man ska i första hand besöka populära resmål dit "alla andra åker". London, Paris, New York, stora delar av Thailand, luffa runt i Australien etc. Gärna charter till tex Egypten, Gran Canaria eller Grekland också. Så ja, folk har svårt att relatera till mina resor.

Så jag känner en press att resa till samma ställen som "alla andra". Bara för att jag känner att jag borde dra dit istället för att dra till platser som jag egentligen hellre skulle besöka.



På sätt och vis kan jag förstå det. Jag har ingenting att fråga om när det gäller folk som drar iväg på charter för att sola och bada, eller för att festa. Inte för att jag har något emot det. Gillar ju att bada, men att ägna större delen av tiden på stranden? Nej tack. Jag skulle heller aldrig boka charter: all inclusive. Men jag försöker åtminstone förstå och respektera folk som gillar sådana resor. Dessvärre kan de inte förstå varför jag gör annorlunda.

Det här har jag diskuterat flitigt med några arbetskamrater. De hävdar att bland det viktigaste, mest värdefulla, man kan göra i livet, är att åka runt till massa platser där det inte finns turister, för att "uppleva" saker och ting. Varför? För att få erfarenheter.

Jag å andra sidan hävdar att resa är någonting man gör för att koppla av och ha roligt. Man gör det för att slippa någon/några regniga veckor i Sverige t.ex. Vilka erfarenheter får jag, som jag sen har glädje av i Sverige, av att ha besökt en liten fattig by i Kenya, eller i Rumänien, eller Bangladesh eller annat valfritt land som inte har extrema mängder turism? Detta var frågan jag ställde till mina arbetskamrater. Svaret jag fick var i stil med "men du får ju livserfarenhet". Erfarenhet och kunskap som säkert skulle hjälpa mig om jag valde att bosätta mig i den lilla byn jag besökte. Men saken är ju att när min semester är slut, och jag kommer hem till Sverige igen, så är jag tillbaka i min vardag. Jag är tillbaka i mitt vanliga liv, med mina vanliga rutiner etc. Förutom en historia eller två att berätta för mina vänner, så har jag inte fått ut någonting av det, eller?

Svenskar reser inte till något, de reser från något.
Fritt citerat ur inledningen av Sällskapsresan.

Jag känner också sådana personer. På sätt och vis kan jag förstå dem, för det kan vara jobbigt med horder av turister. Vilket jag har märkt av i framförallt Venedig och Prag, där det känns som om 90 % är just turister. Men man kan ändå uppskatta sådana resmål.

Inte nog med att man ska åka till okända ställen för att få kunskap och livserfarenhet, man ska vara borta länge. Det bästa (enligt dem) om man vill lära känna landet mer, dess kultur, historia och annat, det är om man bosätter sig där i flera år. För en vecka eller två i det landet skulle inte räcka...

Det viktigaste är att man åker utomlands för att man vill det. Sedan är ju frågan vad man tycker är roligt och avkopplande. Att festa, sola och bada? Det behöver man inte åka utomlands för att syssla med. Vill folk åka utomlands till fattiga ställen utan turister för att få kunskap och livserfarenhet, så låt dem göra det.