Ursprungligen postat av KlaraM
Det är ju fler som har varit där. Sverige har ju till och med en ambassad där. Alla är hårt bevakade dock. De svenska diplomaterna har guider med sig hela tiden, när de åker tillbaka till Sverige måste de även berätta vad de ska göra där. Tror att Nordkorea ser till att spionera på alla européer som arbetar där så ingen läcker ut känslig information.
Detta tycker jag kräver en liten modifiering, säkert är det så att ngn till och från håller ögonen på bofasta utlänningar men några guider behöver de inte. Finns ju några hundra på plats, säkert tusentals då antal ambassader och NGOs ökat väsentligt under 2000-talet, för att inte nämna alla ryssar och kineser. Man vaktar inte alla dessa ständigt. I huvudstaden kan dessa röra sig helt fritt vilket de även gör även om de flesta av dem, iaf diplomaterna rör sig inne på sina beskickningar alt i deras hem vilka ändå så gott uteslutande är lokaliserade i delar som är off-limits för koreaner. Men visst, de behöver tillstånd för att lämna huvustaden, konstigt annars, detta appliceras ju även på vanliga koreaner. Rör man sig bara på rätt ställen ser man icke-koreaner hela tiden, med och utan minders.
Vill bara påpeka att ingen av de bofasta i huvudstaden beskriver sin vistelse som särskilt mystisk el unik. Staden har lixom ingen puls och vardagslivet är ganska trist. El som en full finne jag träffade beskrev det, "jag dricker mycket, sen runkar jag..." Överlag ett mer dött ställe får man leta efter, jag säger inte att det är ointressant men ngt drag är det inte. Tråkigaste stället förutom Khartoum jag varit i. En annan hit var vid frågan om "Waz up?" och svaret var "Nothing, what do you expect, we are in NK". Först på senare år som storys om bofasta börjar sippra ut, förutom svenskar har det så gott uteslutande varit folk ifrån den forna "andra världen". Men även jänkare har funnits här länge. förutom de 5 dessertörerna vet jag minst 3 till. Några araber, främst libaneser. Numera är universitet populärt bland ryssar, japaner, kineser som vill lära sig koreanska.
Jag vill fortfarande slå ett slag för filmen "Crossing the Line" om Joe Dresnok, hans levnadsöde är unikt och filmen ger en intressant inblick i koreanskt vardagsliv, de utgör ju ändå en liten koloni de som finns kvar av de fyra som hoppade över. 2 är döda, Joe kvar i NK, den fjärde fick komma till Japan även om han är med i filmen. Han är för övrigt skrivit en bok som jag fann läsvärd i stort, The Reluctant Communist - Jenkins. Dessa fyra var förr en myt, fanns inga jänkare i NK. När Harrod först skrev om dem i sin bok avfärdade man honom. Men nu på 2000-talet vet vi att han hade rätt, och de hade de fyra använts i flera lokala propaganda filmer. Konstigt nog gifte sig ingen av dem med en korean, och sonen säger att han aldrig skulle göra det. Då jag varit i kontakt med filmens skapare har jag tons of info om allt bakom så vill ngn veta mer får denne hojta till.
Typ så...