Jag känner lite halvt en svensk som jobbar som översättare på Samsung, så det kan hända att vi stöter ihop här i staden

Gym finns lite här och var, men jag är inte speciellt insatt, då jag skyr icke-sexuell kroppslig ansträngning som pesten. Jag har ett gym precis runt knuten och det enda jag vet om det är att det ska vara hyfsat (enligt en gymgalen svensk kompis) och att det brukar komma en man cyklande därifrån, enbart iklädd färgglada kalsonger.

Och ja, en hel del ser ut som de där hemska ungarna från den där äckliga videon

Har kommit ner nu och måste säga att det vart ganska bra. Svårt att hitta till allt nu i början bara.
Brände nästan alla mina cash på det feta Casinot 1:a dagen.
Maten smakar inte bra heller.

I vilka delar av Riga är det vettigt att bo? Alltså, man blir inte rånad men hyran ligger ändå runt 175-200 lvl/m. Skriv gärna det lettiska namnet på stadsdelen så är det lättare att söka på diverse sidor.

Ni som bor och arbetar i Riga får gärna skriva mer om platser och uteställen ni besökt samt vad man bör tänka på. Allt är uppskattat!

Undrar faktiskt detsamma, är på god väg att flytta ner för arbete. Vad jag har hört så är gamla stan helt okej att bo i.

Någon som vet hur t.ex. "Right Riverbank" är?

Är inne i en diskution agående en IT-support tjänst i Riga. Rekryteraren anger foljande lonenivåer :

0-3 mån: 620 euro, 3-6 mån: 710 euro, 6-12 mån: 730 euro, efter ett år: 890 euro.

Dvs efter ett år är man uppe i 890 Euro och när man borjar tjänsten endast 620 Euro. Kan knappast tänka mig att man lever ett normalt liv på endast 620 Eur.

Skrev till rekryteraren att om ingångslonen är 890 Eur så är det intressant, annars inte.

Vad är era tankar om detta?

Man lever ett normalt liv på den lönen i Riga, med utgångspunkt: lettisk standard. 620 euro i månaden är en liten bit mer än vad en inhemsk polis tjänar. Så om du är intresserad av att göra en ekonomisk karriär så har du inget intresse av detta. 890 euro hade varit en rimlig lön (hög, enligt lettisk standard) om du hade ett personligt intresse av att vistas i staden/landet. Men för att tjäna pengar eller göra karriär är det fortfarande futtigt. Visst kan du lägga undan mycket pengar varje månad, men ska du köpa elektronikprylar eller märkeskläder så kostar de lika mycket som i Sverige, och då blir det inte riktigt värt.

Tack.

Nej, har inget personligt intresse i landet, har de senaste åren befunnit mig i Thailand men är nu sugen på att återvända till Sverige/Europa, dock kommer jag bli deprimerad av att ranta runt till bemanningsföretagen i Sverige.

Har krokar ute i Irland, Spanien och nu Riga/lettland där det verkar som att man får jobb på dagen nästan, men till en lägre lönenivå.

Men helt klart, knappast tar jag ett jobb i Europa för 620 Eur i månaden, det finns inte, kan inte förstå vem som åker över och jobbar för den summan.

Om det är 890 Eur efter skatt så åker jag nog.

Ptja, det kan man leva rätt gott på i Riga, och om du är ihärdig när du letar lägenhet kan du bo rätt centralt och komma undan med att betala EURO250 för hyfsad standard. Om du inte har något emot att bo riktigt sunkigt, så kan du hamna kring EURO100 (har själv besökt ett flertal sådana lägenheter och jag skulle hellre sitta naken i ett övergivet hisschakt med Jean-Pierre Barda än att bo i dylika).

Hittar du inget bättre skulle jag helt klart ta jobbet i Riga. Med hjälp av mitt jobb i Riga på CV:t lyckades jag ta mig till ett högre avlönat jobb i väst och enligt min arbetsgivare visar det på karaktär att man som västerlänning klarar av att arbeta och bo Östeuropa under en längre period. Nu ska jag ju inte påstå att alla arbetsgivare tänker så, men det är kanske en fingervisning om vad det kan göra för ditt CV.

Hur länge bodde du i Lettland? Jag har själv bott och jobbat utomlands, bla drygt 2 år i Polen.
Det var en fantastiskt lärorik och rolig period. Hade en helt otrolig lägenhet och tjänade bra.
Saknar den tiden som fan ibland...Men, det är väl mest för att man blir nostalgisk kan jag tänka.

Jag bodde i Riga i knappt ett år och ja, jag känner verkligen igen mig i det du säger. Jag hade en riktigt trevlig liten lägenhet väldigt centralt, tjänade långt över snittet (vilket där innebär att man nätt och jämnt kan leva med en standard som de flesta svenskar skulle acceptera). Man träffade mycket trevligt folk, både inhemska och andra expatrioter. Visst blir man nostalgisk när man tänker tillbaks på det, men det finns ju nackdelar med allt också. I Lettland var det ett jävla krångel om man skulle ha med myndigheterna att göra utan att kunna lettiska (och som jag förstår det, en aning mindre omständligt om man talar språket). Jag försökte förgäves betala skatt för ett frilansuppdrag jag hade, men fick ingen som helst hjälp från skattemyndigheten och inte ens den engelsktalande revisor jag kontaktade visste hur jag skulle bära mig åt. Så, jag sket helt enkelt i det. Sådana grejer slipper man ju helst lägga ned en massa tid på i onödan. Det lilla jag hört om vad folk hade att göra med polisen är bland det mest bisarra jag hört. Bland annat blev min kollega rånad av två poliser när han vandrade hem genom en park på fyllan. Det känns ju mindre bra.

Har nu läst hela tråden och blivit extremt sugen på Lettland. Bor numera i Berlin och måste säga att jag har fått smak för Östeuropa sedan jag flyttat hit. Sedan är jag också van vid östeuropeisk mentalitet och kultur och har faktiskt lärt mig handskas med dumma poliser och myndigheter, eller i vissa fall, tolera. Har någon tips på roliga, icke-turistiga saker man kan göra i Riga/ställer man kan besöka? Tackar för svar.

Jag kan intyga att detta inte är ovanligt. Jag har själv blivit utsatt för detta just i Riga. Skillnaden var att jag var rätt slug och spelade mer eller mindre efterbliven och gick med på precis allt de sa, protesterade inte när de konfiskerade mina id-handlingar, gick vänligt ut ur polisbilen och tog ut pengarna från bankomaten (efter att de kört mig dit när de insett att jag inte hade kontanter på mig). Men när jag väl hade pengarna i handen och var inne i piketen igen så började de dividera med varandra ioch den lite mer snälla av de två övertygade nog den lite mer hårdföre polisen att helt enkelt bara släppa mig. Sagt och gjort, så snubblade jag hemåt.