Kan till viss del hålla med TS.
Bodde i Arkansas i ett år och jag bodde trots allt rätt bra, men när man åkte bussen till skolan (var utbytesstudent) åkte man förbi de mest nergångna hemmen jag sett nästan.
Folk bodde 8-10 pers i allt ifrån små husvagnar till riktiga containrar (som visserligen hade fönster och dörr, men annars var det containrar). Vissa av mina kompisars bodde så otroligt fattigt.
En kompis hus/container låg ca en meter ovanför marken, uppallad på ett flertal cementblock, och som trappa hade de en stor sten. De hade tydligen bott så hela hennes liv iaf.
Både vita och svarta bodde såhär, sen var det såklart många som bodde i mer normala hus också.

Det är ju såklart inte lika illa som kåkstäder i centralamerika, men det är så otroligt långt under svensk standard att det är läskigt.

Trots det var folk alltid vänliga och hjälpsamma. Många anser att det är ytligt, men de flesta människor man känner har man inte mer än ett ytligt förhållande med. Varför inte göra det bästa av det och vara så trevlig som möjligt.
Finns mycket skit i USA men jag gillar landet i sin helhet ändå. Finns nog minst lika mycket skit här i Sverige också.



District of Columbia ligger i USA. (Washington D.C)
Jag antar dock att det var det sydamerikanska landet Colombia som menades.

Underbar sluttouch av inlägg. Jag har varit mycket i samtliga städer du nämner. Eller näe inte Paris så mycket men jag har bott i Berlin Dublin och just nu Stockholm. Har faktiskt aldrig sett mer vapen på någon plats i hela mitt liv än i Dublin (om man bara tar med städer som inte är officiella krigszoner). Jag har varit runt en hel del i USA dessutom och visst fan har jag sett fattigdom och knarkförsäljning men aldrig någonsin blivit hotad rånad eller erbjuden knark av främlingar. I Stockholm har jag fått på käften oprovocerat ett par gånger genom åren och i hela centraleuropa möts man av tiggare knarklangare och allsköns mindre trevliga typer vart man än är tycker jag. Om TS inte gillade vad han såg av USA så tycker jag verkligen inte att du ska resa till England/Skottland och i vart fall inte norr om London. Fattigt nedslitet och tusentals desperata folk med kniv som sticker dig för att komma över en hundring.

Vad jag menar är att jag som många andra beresta i tråden är att det är inte så fint här hemma i Europa heller och i många fall sju resor värre än de värsta platserna i USA.

Har fått intrycket att det inte finns stora lägenhetskomplex i lika stor utsträckning som här i Sverige(tänk Tensta, Rosengård, Hammarkullen) utan att folk bor i villor/villaliknandebyggnad. Stämmer detta?
Man kanske ska jämföra dom nergångna villaområdena som det ofta pratas om med våra lägenhetskomplex, bägge är det sämsta i respektive länder. Är då villaområdena verkligen så mycket värre?

Tror väl att det överlag är mest småhusbebyggelse, med ganska dåligt isolerade hus och nedslitna bostadsområden.
Det finns en del bilder på google från bostäder i new orleans "sämre" områden som exempel.
Utöver det har jag för mig att man bor i Town-House liknande lägenheter med putsfasad i dunkla färger 3/4 våningar. "projects" där lägenheterna ser ut som typiska road-side motell. I New York har dom 12+ vånings byggnader i tegel lite likt miljonprogrammet, som public housing, men vad jag sett från film dyl. verkar bostadsområden som brooklyn, harlem etc. rent arkitektoniskt ganska pittoreska i vissa delar.

http://www.youtube.com/watch?v=E2l3QXMQelA känns som att dom staplat upp ett par plankor och kallat det hus i vissa fall. Mycket tight inpå varandra med små tomter och stängsel som staket.

Annars känns det som om medelamerikanen, kanske bara gäller caucasians då, har ett boende som till kvm och övrigt tillhör svensk över-medelklass.
Man tar ju bilen överallt och områden verkar mer som städer en bit ifrån centrum, vilket gör "egnahems områden" där till mindre samhällen.

Prisspannet i USA verkar ha en ganska kraftig variation, här är väl privatboenden mellan 2.5-25 miljoner runt storstäder. Även om det finns billigare respektivt dyrare objekt.

Edit: Glömde husvagnarna, verkar vara relativt poppis det med.
I Englands förorter har dom ju sina "estates" som ibland ger rena sovjet-vibbar, i Paris har dom kanske mer likt lägenheter i Sverige fast fyra gånger så höga.

Det finns fina betongförorter i USA också. Kolla in Co-op city i Bronx. Ett av världens största projekt med över 15.000 lägenheter. Man är rädd bara att åka förbi på interstate utanför och ber till gudarna att bilen inte ska gå sönder där.

Skillnaden mellan USA och andra länder är att USA är ett land som verkar bättre än vad det är, just pga att vi ständigt matas med Amerika-myten genom media.

Indien associerar jag direkt till gatubarn och lösa hundar, medans det egentligen har blivit ett väldigt rikt land de senaste åren. Även Kina och Ryssland är stora länder som gått från "rags to riches"

Med USA är det nästan tvärtom läste senast i Svd om amerikanska städer som Modesto, Stockton, Memphis, Miami & Oakland.

Där sjunker fastighetspriserna, arbetslösheten stiger misären blir allt tydligare. Trots det lever 1950 & 60-talens amerika-myth om frihet & välstånd kvar.

Det hela började redan på 1860-talet då urfattiga utsvultna svenskar sökte lyckan i den nya världen, många blev rika och skrävlade när de kom hem.

Sen tror jag att har man inte rest så mycket innan den första USA-resan så slår kulturkrocken rätt hårt, Sverige är en skyddad verkstad & ankdamm.

Men har man sett lite ruggiga öststater innan man landar i det förlovade landet, så blir man mer förberedd och blåögdheten byts ut mot hårdare hud och höjd gard.

Att åka till USA är naturligtvis en dröm för mig också, men i och med att avstånd och flygbiljettpriser inte är i Ryan-Air klass, så krävs det lite bättre ekonomi+ planering.

Dessutom skulle jag aldrig sitta i ett flygplan 8 timmar bara för att tillbringa en vecka i NY, inte värt mödan. Är flygrädd. Minst 4 veckor med hyrbil annars skulle jag inte ge mig på nån transatlantisk resa.

Märkligt hur säkra folk är på saker de inte upplevt! Snacka om myter!?
Okunskap kan ställa till mycket problem som egentligen inte finns!

Läser man på Wikipedia verkar det inte vara så farligt. Att bo där är inte direkt gratis... Co-op City är tydligen världens största betongförort.

Nåväl till TS frågeställning. Jag har rest mycket i USA de senaste sex åren, men har överlag mest varit med om positiva saker. Jag kan dra några exempel på ställen jag har varit på och hur det kändes där:

- New York: Staden jag har besökt mest. Jag har aldrig känt mig otrygg någonstans och har ändå knatat runt i rätt ruffiga ställen.

- Sacramento: Övernattade här bara en natt och där kan jag instämma i TS beskrivning av vissa amerikanska städer som ödsliga och obehagliga. Jag tog bussen från flygplatsen till downtown runt 23 på natten för att lokalisera mitt hotell. Mycket öde och obehagligt att gå runt bland alla dessa skyskrapor och känna sig som den siste mannen på jorden. Skulle sedan vidare med Greyhound-bussen kl 5 på morgonen. Jag checkar ut från hotellet och börjar gå den korta promenaden till busstationen. Allt är precis lika ödsligt och obehagligt som på natten trots att det börjar ljusna. Vid ett gatuhörn står ett gäng cracknoggers höga som hus och skrattar. Det är väl en av de få gångerna i mitt jag gripits av omedelbar dödspanik. Jag kollar runt knuten och ser lyckligtvis den upplysta Greyhound-station. Safe at last...

När jag sedan skulle hem så ville jag handla lite så taxichauffören tipsade om ett köpcenter som han körde mig till. På motorvägen körde vi förbi en väg som gick in i ett helt mörklagt område nästan med fallfärdiga trähus såg det ut som. "Det är San Diegos farligaste område" tillade han. "Tur att vi sitter i en bil" tänkte jag.

- Småstäder i Norra Kalifornien: Naturen i norra Kalifornien är magnifik och det känns också som att den mäktiga och lugna naturen smittar av sig folket som bor här. Många alternativa rörelser och allmän fridfull stämning.

Santa Clara: Ganska tråkig stad men kände mig relativt säker. När jag åkte buss till San José kom jag i snack med en nogger. Efterhand kom det fram till att han hade inget jobbb, dåligt med pengar och fick ibland sova på gatan. Han frågade snällt om jag kunde undvara något och jag gav honom en slant. Sedan "fejksov" aset och när han vaknade till och bussen hade kört längre bort frågade han mig om mer pengar.

- San Diego: Mycket fin stad med mycket fina stränder. Jag bodde på ett hotell norr om flygplatsen precis vid motorvägen och kände mig mycket säker trots att man mötte vissa unika personligheter minst sagt. Otryggare däremot kändes det i downtown San Diego på kvällen med alla nattklubbar. Fulla människor, narkomaner och annat skräpfolk gör gatorna till en otrygg plats. Tur att det i nästan varje gatuhörn fanns en beväpnad polis.

I jämförelse med Sverige kan man konstatera att USA har lite mer av allt. Jag har förvisso känt mig otryggare på vissa ställen i USA som man aldrig kan göra i Sverige, men å andra sidan har jag sett fantastiska saker i USA som jag heller aldrig skulle kunnat uppleva i Sverige.

Wow. Av alla vanföreställningar i denna tråd så står de ovan citerade ut som de grövsta missuppfattningarna. Det finns få om några länder där mångfalden är så stor som i USA. Ta nästan vilket land som helst och det framstår som väldigt likriktat i jämförelse med USA.

Nej det var just det som var poängen geniet. Att kalla USA för slumområde i jämförelse med vad som verkligen är slum känns inte särskilt nyanserat.

Vad gäller USA för egen del så har jag varit där ca 20ggr, varit utbytestudent 1 år. De senaste tre månaderna har jag vart i Usa sammanlagt sisådär 4 veckor och besökt St Louis, New York, Minneapolis, Chicago och Washington. Du kan tillochmed söka här på forumet så ser du att jag skrivit om ett par av besöken.

Så om du tror dig kunna mer än landet än mig från din lilla road trip... lessen lelle gosse.

Märks att du inte varit i USA.

Måste dock hålla med TS i en hel del av det han säger. Tycker dock inte det stämmer som vissa sagt att främlingar är otrevliga mot varandra, snarare tvärt om jämfört med Sverige. Folk är generellt sett väldigt öppna och hjälpsamma.

Min flickvän pluggar i Georgia i USA och vill gärna att jag hälsar på henne men jag har aldrig riktigt känt för att åka till USA, har varken körkort eller speciellt mycket pengar, är det inte rätt värdelöst att vara där då?