Nä, sådana resor är väl tämligen poänglösa ur perspektivet "se världen, utveckla sig själv, uppleva andra kulturer". Men har man begränsade möjligheter att göra sådant hemma så varför inte...

Att komma ut i världen och få lite nya perspektiv är en väldigt abstrakt tanke som nog inte går att förmedla till någon som aldrig varit utomlands. Dessa människor ser helt enkelt inte poängen.

Jag förstår dem till 100% då jag själv aldrig begrep vad det innebar innan jag själv flyttade utomlands.

Jag har dock svårt för folk med attityden "allt finns ju ändå här hemma". Om alla hade gått runt med den inställningen skulle vi fortfarande bo i grottor och jaga efter mat.

Visst är det så.... när man kommit igång med resandet ger det mersmak, men innan dess vet man inte vad det innebär och vilka fantastiska upplevelser det ger!

har aldrig varit utomlands när jag var mindre som alla andra i klassen gjorde och det beror väl mest på att mina föräldrar aldrig hade råd att betala för en utlandsresa. e 23 år snart och har fortfarande aldrig varit utomlands och det beror mycket på att jag inte har råd men också för att jag inte har nån att åka med, har inga kompisar eller nåt sånt. skulle nog bara må dåligt och känna mig dålig om jag åkte utomlands själv. känns väldigt läskigt att flyga första gången också.

Det är ju inget måste att åka utomlands, det är ju inte alla som har lust med det. Själv älskar jag dock att resa och ser det som nyttigt att komma ut i världen och få uppleva andra kulturer och sätt.

Finns säkert en del som inte har varit utomlands p.g.a. ekonomi, att deras kompisar inte är typerna som reser, osv.

Är själv runt 25-års åldern och har aldrig varit utomlands, väldigt få gånger utanför Stockholm heller. Dels för att jag hade föräldrar med dålig ekonomi (Ingen koll överhuvudtaget) och sen nu när jag har mina egna pengar så har jag ingen att åka med och jag har ingen lust att åka själv heller. Sen hatar jag värme och skulle aldrig åka till ett varmt land.

Finns ärligt talat få saker jag respekterar så mycket som folk som ger sig ut i världen ensamma. Tycker du det är mer patetiskt att gå sin egen väg i livet än att följa strömmen och leva genom andra människor? Hade jag haft den inställningen så hade livet känns jävligt poänglöst.

Jag har aldrig åkt utomlands vilket jag (nästan) skäms en aning för...
På 80- 90-talet var det väl ingen big deal men numera så verkar det som att "alla" utom jag varit nånstans. Åtminstone Norge eller Danmark.
Jag växte upp med en ensamstående mor som är förtidspensionär efter en trafikolycka, så vi hade det inte särskilt fett.
Semestrarna bestod bl.a. av att vi åkte och tältade på natursköna campingar eller åkte med en bekant som var långtradarchaffis ner till t.ex. Furuvik eller Stockholm där vi roade oss och sen fick skjuts hem av honom.
Senare gifte sig mamma och jag fick två styvsystrar och en styvfar. Dock var det ett distansförhållande och han jobbade som undersköterska i Skåne och åkte tåg hit när han var ledig. Så det blev inte mycket semesterpengar över precis.
Än mindre efter att de skiljde sig.
Nu har jag ett fast arbete och en bil men bor fortfarande hos mor.
Vi har diskuterat möjligheterna som en fast inkomst medför. Det är verkligen ingen hög inkomst, och jag har tagit lån för bilköp. Dessutom ligger min mor sjuk och är påväg att bli blind.
Så det är fortfarande dåliga förutsättningar för att åka på utlandssemester.

Livet är inte alltid så lätt och "vem som helst" kan inte spara/ta lån för att köpa dyra all inclusive-resor till USA/Italien/Grekland/Bahamas, även om vissa verkar tro det.

Har man inga pengar alls när nödvändiga utgifter är betalda så är det ju förstås svårt... Och förutsättningarna är ganska olika beroende på var man bor. Bor man i Malmö så är det ju väldigt enkelt att ta tåget in till Köpenhamn och strosa runt en dag. Behöver inte gå åt mycket pengar alls. Finlandskryssningar från Stockholm är inte heller dyra under lågsäsong.
Men bor man i det inre av Sverige någonstans så kan ju en tågbiljett eller bensinkostnaden till närmsta "utland" vara ett stort hinder om man har det skralt. Kanske blir det även nödvändigt med en övernattning.

Var bor du?

Har varit i ett tiotal länder, inklusive både Australien och USA. Är idag nyligen 20 år fyllda, och älskar att resa.
Växt upp i en familj med relativt bra ekonomi, och har med min familj rest mycket i både Sverige och Europa. En lottovinst gjorde att vi kunde roadtrippa i USA under en månad. Har även rest ensam i 5 månader till Australien, vilket var det absolut bästa jag någonsin gjort.

Men visst, att resa är inte för alla. Jag gillar det, andra gör inte. Så länge man mår och gillar sin situation så är det ju asbra. Sverige är överlag sätt ett väldigt bra land att leva i, med sociala säkerhetsnät, bidrag etc. Men jag personligen tycker inte att det är så spännande.

En fördom om att resa är att det är komplicerat och jättedyrt. Detta beror självklart på hur du lägger upp din resa, men som regel är dessa två saker totalt felaktiga. Det absolut svåraste är faktiskt att bestämma sig för att resa, sen har saker en tendens att lösa sig när man väl är på plats.

Att det sen är dyrt - visst. All-inclusive, hotell och alla möjliga turistaktiviteter kostar självklart en hel del pengar. Tricket att komma iväg att resa med en liten budget är att skita i det mesta sånt. Med min familj har jag tältat fler nätter än vad jag vill minnas. Som ett annat exempel gick jag 20 000 minus på mina 5 månader i Australien, där jag arbetade heltid + övertid 1œ månad. Hostels, laga egen mat och skaffa så många kontakter som möjligt är ett billigare(och mycket roligare sätt) att uppleva ett annat land, eller en annan kontinent. Som någon nämnt i tråden, supa och ligga på stränder kan man göra varsom.

Ekonomin är faktiskt inte ett speciellt stort hinder att ta sig över när man ska resa. Skit i bilen, bränn inte 1500kr+ på krogen varje helg och håll lite i pengarna så ska ni se att man kan komma väldigt långt. En stor del i hela reseäventyret är för mig att se hur långt man kan ta sig på en kass budget. Att arbeta i ett annat land är också ett mycket bra sätt att komma närmare inpå livet just där man är, samt att man utvecklar språkkunskaper/ökar sin budget.

Och om man inte känner för att resa, så ska man självklart inte tvinga sig till att göra det bara för att alla de där coola människorna på Flashback kallar alla för WT som inte varit runt halva planeten. Om det känns kul, spara lite och dra iväg ett tag. Annars så gör något här hemma som du tycker om. Om man har möjligheten tycker jag definitivt att man ska ta sig iväg ett tag(inte charter) och uppleva någonting annat. Kanske gillar man det, kanske inte, men att testa på saker kan ju inte skada.

Det är så sant.
Jag har precis tagit ett stort lån för att köpa en till bil. (Bilar är ett stort intresse för mig)
Det lånet måste jag betala av med min låga lön samtidigt som jag måste betala halva bostadshyran och elräkningen (Vi har en stor radhuslägenhet med varmvattenbehållare och elektriska element där vi själva betalar el till värmen. Den ligger själv ute på ena gaveln och huset är av sten så elräkningen blir dyr på vintern...) och ha råd med bensin till min arbetspendling på nästan åtta mil tur och retur, vilket blir 120 kr om dagen!
Samt att min nästan blinda mor behöver skjuts till vårdcentralen ett par gånger i veckan och måste äta speciell mat p.g.a. allergi vilket hennes sjukpension räcker föga till.
Och så har vi en katt som ska ha mat och vaccineras varje år därtill.
Sedan så vill även jag kunna unna mig att shoppa ibland, beställa hem en pizza eller gå på konditori och frossa i godsaker. Jag är alldeles för kräsen och gourmet-aktig!
En tröst är dock att hyran ligger på låga 3200 kr/mån och att mina bilar är skattefria...

Jag bor i södra Västernorrland. Några mil strax väster om Sundsvall.
Så det är långt till alla riksgränser härifrån. Jag minns på 90-talet, då gick det kryssningar till Vasa och Björneborg ifrån Sundsvalls hamn, men den trevligheten är sedan länge borta. Det går lastpråmar dit från Umeå men jag vet inte om man som turist få åka med på dem.

Har tyvärr inte ekonomin.. Har också valt att prioritera kläder nu ett tag framöver då jag går runt i skräp, men efter det så ska jag spara ihop till en "långresa". Har dock varit i grannländerna någon enstaka gång (Danmark, Tyskland och Polen), men det gills inte!

Kan inte beskriva med ord hur avundsjuk jag är när jag ser någon utomlandsMinst 1/2 års äventyr vill jag ut på innan jag påbörjar mina högre studier, men tyvärr så har jag lite åldersnoja nu när jag kommer vara 22 år gammal när jag har gymnasiet avklarat, allting känns så stressigt, men jag vill göra min drömresa innan jag fortsätter med studier.