Nu drar jag snart.
Enda sen jag kom hem från min asien-resa är detta det enda jag tänkt på. Är så trött på umgänget här i stockholm, samma jävla visa. Enfaldiga människor man hängt med sedan barnsben.
Har väldigt lätt för att nöja mig med det jag har. Den klicken jag är med, de trötta tv-serierna jag tittar på, de tråkiga jobben jag står på. Längta efter helgen och sen bli besviken. Allt är bara lagom.
Nu vill jag fan ta tag i saker och bara dra. Inte säga till någon, utan bara sätta mig på ett tåg och åka. Åka, åka, åka långt härifrån. Jobba på någon bar i tyskland ett par månader, spara ihop lite pengar och sen dra till spanien. Samma sak där tills man tröttnat och sen vidare. Hänga runt i varje land fyra månader tills man ledsnat, sen byta. Bara fortsätta resa och upptäcka nya saker, nya människor tills det blir rutin och vardag. Då drar man vidare.
Har inte motivationen till att plugga och vill verkligen inte fastna i något mediokert 9 to 5-jobb som man hatar. Vill bara vara, göra ett snabbt intryck i någons liv och sen försvinna. Åka dit näsan pekar, som man sa när man var grabb.
Är 20-25, man, har jobbat sen jag var 17.
Vad tycker ni? Hur långt tror ni jag kommer på mina 5000:-, ett tält och ett glatt sinne? Har du någonsin tänkt såhär (även efter din existentiella kris, den har jag klarat av för ett år sen)?
Diskutera!