Jag började åka till Thailand tidigt 90-tal.
Visst var det annorlunda då.
Man sprang runt med en Lonely Planet bok och bodde på saggiga ”courts” för 200-300 bath natten.
Det fanns inget internet så allt var lite mer spännande och exotiskt.
Kommer ihåg att jag köpte kopierade 1-2 veckor gamla Aftonbladet på Beachroad i Pattaya. Eller att man satt och läste gamla Svenska tidningar på Hasses Soft Rock Cafe.
Det var en hel del Ryssar redan då, men inte lika markant som nu.
Visst var det kul då allt var mer som ett äventyr.
Var på Koh Samet 1996, då hade dom bara el fram till kl 22 sen var det brasor på stramden eller bensin elverk som gällde.
Hyrde man en jetski kunde man åka runt hela ön utan problem.
Men Pattaya tycker jag bara blir bättre och bättre för varje djävla år.
Visst priserna på lusren har gått upp något sjukt.
Men gamla härliga Soi-6 får man fortfarande shortime för 1300 bath.
Älskar alla nya hus och köpcetrum som byggs och utbudet på restuaranger.
Ok, just Walking Street har blivit sämre.
Så djävla mycket folk som inte har där att göra.
Påminner om en blandning av Vattenfestivalen i Stockholm och Ullared.
Men visst vill man ha det där genuina äventyret ala filmen Beach så har det tåget defenitivt gått.
Men Pattaya kommer alltid vara Pattaya.
Som en underbar sagobok. Som det är lika hemskt att stänga igen varje gång man ska hem.
Men lika underbart när man slår upp den igen nästa gång och bara fortsätter på samma sida igen.