Var ute och reste mycket i mitt första jobb och var bland annat ca 1,5 år i Kina.
Främst ute på bonnvischan utanför Shanghai.
Fanns verkligen ingenting.
1. Maten.
Absolut förfärlig verkligen. Ben, brosk och allt annat skit som inte ens går att tugga.
När man har ätit färdigt är munnen full av benflisor.
Fisk, nej tack. Hövliga som kineserna är så sparar dom alltid huvudet till västerlänningen. Nej tack...
2. Folket.
Otrevliga vid första anblick.
Men så fort du pratar med dom så öppnar dom upp sig fort och är oerhört trevliga.
Oerhört givmilda människor trots att vissa knappt ens har någonting.
Att jag som västerlänning med 10ggr mer pengar än dom skall betala för middagen är helt otänkbart för dom. Man fick nästan bråka med dom för att betala.
3. Miljön.
Sämst. Bara massa smog och luktar illa som fan i princip överallt.
Skitigt, äckligt och jävligt precis överallt.
4. Säkerheten.
Det enda jag någonsin var orolig för i Kina var andra västerlänningar. Varit totalt pisspackad och borta med dyra prylar på mig, aldrig hänt något eller ens varit en tillskymmelse för sådant.
Hängt i mycket pissiga kvarter där (för det var så grymt bra fester i de kassa kvarteren!) Och aldrig känt mig osäker.
5. Shanghai.
En stor jävla fasad på en skithåla. Gå ett kvarter bort ifrån turist stråken, eller ännu bättre titta bara på exakt samma byggnad fast från en annan sida bortanför turist stråken så inser du att det är en påklistrade fasad på en skithåla.
French Consession är väl finaste stället i Shanghai som jag besökte och det var otroligt fint efter att ha varit där i några månader.
Men risigt jämfört med Sverige...
Men, som motpol mot Shanghai har du en annan stad, Nantong.
Typisk kinesisk stad utan västerländsk turism.
Rent och städat, luktar inte illa och en mycket vacker stadskärna.
Oerhört trevlig och liten pittoresk stad.
På 7 miljoner invånare...
Jag föredrog att vara i Kina på jobb än något annat land pga att man kände sig så trygg och säker.
Andra kollegor fick bara i kartelstäder i Panama och Mexiko och skit.