Låter väl som världens i-landsproblem, men när man hör talas om alla som bott utomlands ett tag och alla möjligheter som finns till detta (till exempel ett år man hade kunnat göra detta under gymnasiet som jag inte visste om... ) så blir man lite fundersam om man gått miste om något.

Kan inte komma på så mycket nackdelar med att åka utomlands ett tag och bo och leva, så blir lite frustrerad att jag inte tagit möjligheten.

Enda nackdelen är väl kanske att man kanske får sämre kontakt med de vänner man ändå har här hemma och så och att de vänskaperna kanske inte utvecklas eller att de till och med till viss del dör ut.

Skulle gärna vilja höra lite erfarenheter av folk som bott utomlands, vad är "poängen" med det?
Finns det några nackdelar eller så som ni direkt kan komma på?
När är det "perfekt" att bo utomlands förresten?

Även ni som inte bott utomlands, är det något ni ångrar att ni inte testat?

Det är inget att oroa sig för. Riktiga vänner finns alltid kvar i hjärtat, även om man inte ses så ofta. Det är bara osäkra losers som gnäller över sådant.

Det är givande. Man får lite perspektiv på livet. Jag vet det låter abstrakt, men det är sant.

Egentligen inte. Det kan vara tungt i början då man känner sig vilsen, i synnerhet om man inte kan språket i landet.
Alltid! Jag har bott utomlands två gånger och det kan nog bli aktuellt igen om några år. Vem vet...

Har bott utomlands (i en amerikansk storstad) i 5 år. Det har varit stundoms tufft, stundoms hysteriskt roligt men alltid otroligt givande. När jag först flyttade hit var jag riktigt arrogant och hade begränsad förståelse för omvärlden. Men man lär sig att vara ödmjuk/ärlig mot sig själv och uppskatta vad man har när man bor här.





Får jag fråga (av ren nyfikenhet) varför du känner att du inte skulle vilja åka till Stockholm? Har du rest till andra städer i Sverige? Har någon du känner haft en dålig upplevelse när denne rest?

Med din inställning blir det naturligtvis inte roligt att resa. Var man reser eller vad man gör när man reser är ju upp till en själv. Varken jag eller någon jag känner gör samma saker vi gör hemma när vi reser.

"Resemanin" som du så buttert valt att kalla det är resultatet av förbättrad livskvalitet, bättre utbildning och bättre ekonomi som vi blivit välsignade med under de senaste decennierna. Det är nog inte så många som spenderar pengar och energi på att resa endast för att "skryta" om det.

Varför man reser? Det finns väl tusen anledningar. För vissa är det att vila upp kroppen i ett varmare klimat eller bevittna spännande platser och människor.
Jag reser först och främst för att det är roligt. Det är spännande och givande att ta del av olika kulturer och lära sig hur andra människor lever. Det är avkopplande att få ett miljö-ombyte, testa nya aktiviteter och äta mat jag aldrig hört talas om förut. Att vara en främling en liten stund kan faktiskt vara riktigt lockande. Tänk vad små vi egentligen är jämfört med resten av världen.

Sen måste man inte resa jorden runt om man inte vill det, men jag tycker att din negativa inställning till resande är lite trist. Ta en dag-tripp till Göteborg eller någon större stad i din närhet åtminstone .



Äh, åk iväg bara. Det är aldrig försent ! Finns det någon speciell plats du är intresserad av?

"fattiga familjer som bor i lägenhet och åker buss"

Jaha, är man fattig för att man bor i lägenhet och åker buss? Finns lägenheter som är dyrare än hus och bussresor som är dyrare än bilresor..så hur tänker du?

Är 18 och har aldrig varit utomlands, inte ens danmark. Vafan jag har bara varit i sammanlagt TRE landskap! Anledningen är att mina föräldrar aldrig var intresserade överhuvudtaget av att resa, och nu när jag är äldre har jag en sån himla ångest att resa. Var åksjuk under hela min barndom (kanske även nu, vem vet) och har även fobi för att spy offentligt. Fyfan vad avundsjuk jag är på folk som kan resa flera gånger om året

Börja res då? Vad är det som hindrar dig? Har du mycket jobb som kommer ivägen tar du och åker på weekendresor, har du dåligt med pengar flyger du iväg med ett lågbudgettbolag och couchsurfar.

Jag har aldrig rest utanför Sveriges gränser med mina fördrar heller, utan jag har fått resa själv eller med kompisar när jag har åkt iväg. Känns som du bara hittar på ursäkter, vill du resa så gör det.

Är tyvärr inte så himla lätt att bara sätta sig på tåg eller flyg någonstans när man har sån ångest att man nästan spyr och får panikattack :'(

Vad är det du får ångest av? Själva resan i sig eller faktumet att du kommer till något nytt och okänt?

Är det själva resandet ska du kanske kolla in några lugnande tabletter eller liknande för att göra resandet mer genomlidligt. Ta och boka en tid på din vårdcentral och se vad de säger.

Åksjuketabletter funkar jättebra och man brukar dessutom bli mindre känslig som vuxen.

Försök fara en långhelg med några kompisar till en annan stad där du inte varit. Storstäderna brukar alltid ha aktiviteter så kolla upp vad som händer och boka in något event eller liknande. Brukar underlätta om du har någon/några med dig, sen är det inte så långt så skulle du få ångest tar det några timmar/en dag att ta sig hem. Tror det blir rätt tryggt om du har vetskapen om att dua lltid kan ta dig hem rätt snabbt. Går det bra kan du börja på längre resor och se hur det går.

Har ätit postafen åksjuketabletter många gånger, men blir så äckligt trött och irriterad av minsta lilla bit Men ja man får väl käka det ändå, bättre än inget

Är själva resande jag är livrädd för, ja. Nytt och okänt är jättespännande, det älskar jag! Är därför jag vill resa