Nu är det snart över. Tänkte återge en liten sammanfattning om hur jag har upplevt min tågluff, ifall någon är intresserad. Reserutten blev så här:
Stockholm - Berlin - Prag - München - Bryssel - Amsterdam - Berlin - (och Göteborg imorgon)
Första natten i Stockholm var inte alls planerad, och det spräckte direkt den lilla planering jag hade. Flyget till Berlin gick inte förrän dagen efter ankomsten till Stockholm, hade bokat på fel dag. Detta upptäckte när mitt flyg aldrig dök upp på avgångstavlan. Så här i efterhand är jag nöjd med det, det hade inte blivit lika spontant som det till slut blev annars.
Andra natten i Amsterdam hade jag enligt receptionisten det minsta hotellrummet i hela Amsterdam. Det enda rummet som var ledigt i hela Amsterdam också verkade det som. Det var verkligen skitlitet, och desstutom dyrt - men fräscht.
I Berlin har jag nu det största enkelrummet jag har bott i. Två bord, två stolar, en stor garderob, högt till tak, en dubbelsäng och en stor, skön soffa. Dessutom billigt. Lustigt.
Är för trött för att göra någonting ikväll. Har lite hemlängtan för första gången. Känner mig stressad över att ha tider att passa imorgon, under hela resan har jag inte behövt passa en enda tid. Har bara kunnat åka var jag vill på vilka tider jag vill. -Missade jag tåget? Jaja, det gör ingenting. Jag tar nästa. Eller ett annat, till en annan plats.
Många tyckte och tänkte rätt mycket om att resa själv innan jag åkte, men de har ingen aning om vad de går miste om. Visst, jag reste själv, men det är inte synonymt med att vara ensammen, för ensammen har jag sällan varit. Har jag velat vara med folk så jag har varit det. Har jag känt för att vara för mig själv så har jag varit det. Besitter man de basala förmågorna för att inleda en ny social kontakt så är det inga problem att få kontakt med människor och få tillåtelsen att bli en i gruppen. Det är otroligt stimulerande att resa själv. Man har ingen som drar i en och vill på andra platser än man själv vill. Jag har varit där jag själv ville vara, när jag ville och så länge jag ville. Har låtit mig influeras av andra och låtit mig bilda en uppfattning baserad på andras upplevelser om vilka städer som är värda att besökas och inte, men de rent exekutiva besluten har jag och ingen annan fattat. Frihet är ett ord som väldigt bra beskriver den känsla jag genomgående under hela resan har haft.
Just nu känner jag mig helt slut i kropp och själ av alla intryck, upplevelser och möten med nya människor. Hela tiden har jag varit upptagen i tankarna och inte haft tid att stanna upp och känna efter. Trötthetskänslan kom idag när jag stannade upp och insåg att det snart är över, jag är inte längre på väg någonstans eller precis ankommen till en ny stad. Det har varit roligt, riktigt roligt, men nu ska det bli skönt att komma hem till Sverige.
Har ni några frågor så fråga, kanske kan jag hjälpa till.