Flög med RyanAir i förrgår för första gången i mitt liv. Jag är van resenär (ca 150 resdagar per år) och flyger för det mesta med SAS, men ibland också med BA, KLM och Lufthansa. Turen var Skavsta - Stansted på fredagen och tillbaka på lördagen. Anledningen till att jag och min kompis valde RyanAir var att han inte ville betala för en SAS-biljett när det gick att flyga billigare med RyanAir. Jag försökte lite halvhjärtat att påpeka att resan inte var densamma med de olika bolagen, och att det förmodligen skulle bli dyrare med kringtransporterna om vi valde RyanAir, men fick ge med mig efter att ha sett prisskillnaderna på biljetterna.
Väl på Skavsta blir min kamrat anklagad för att ha en dålig skrivare som inte kan skriva ut streckkoden rätt på våra boardningkort. (Det visade sig sedan att det inte var problem någon annanstans, utan bara hos henne.) Jag kvävde snabbt en kommentar att det kanske kunde vara idé att ha boardningkortslöst resande som de flesta andra flygbolag har. En het nyhet för flera år sedan.
Efter 40 minuters köande i gaten med en kulört samling människor blir vi snabbt bordade ihärdigt påknuffade av RyanAir's markpersonal. Väl på planet vrålas det ut en massa förinspelade meddelanden utan egentligt innehåll ur ett rostigt PA som ömsom uppmanade till köp av allehanda produkter och ömsom till att uppmärksamma säkerhetsgenomgången. Säkerhetsgenomgången var för övrigt också förinspelad, och ständiga hack i inspelningen medförde att en del av informationen uteblev.
Nåväl. I luften ber jag en av de ickeleende, sönderstressade värdinnorna om att få köpa fyra öl till det facila priset av 225:- (vilket i själva verket blev ca 250:- efter en magisk räknekullebytta enär jag betalade i USD). Ölen serverades varm och i mjuka plastmuggar som normalt återfinns på offentliga toaletter på lokala hockey-arenor.
Vi är inne på öl nummer två då flygvärdinna 2 kommer hastande genom gången, stöter till min armbåge som i sin tur drämmer till ölmuggen så den tillsammans med innehållet far ut över mig, min komis och våra säten. Eftersom sätena är överdragna av ett läderartat material, rinner ölen ned mot mitten av sätet som är formad som en skål, vilket medför en skojig kissat-på-sig-effekt innan vi i ljudets hastighet har fått av oss bältena, ställt oss upp och krånglat oss ut i mittgången.
Värdinnan ber, över axeln, så hemst mycket om ursäkt och hastar vidare. Så där står vi. Med ölen utspilld över våra byxor, ingenstans att sitta och en flygvärdinna som som ansåg ärendet vara avslutat. Efter en halvminut går jag med fånigt frågande min fram till värdinnorna och frågar vad vi skall göra nu. Då kastar en av dem till mig ett par pappershandukar och säger att vi kan torka upp röran.
Jag blev så jävla paff att jag inte visste vad jag skulle säga. Vi flyttar våra rövar över till en tom rad längre fram och väntar snällt på att de skall komma över med nya öl som kompensation för den som de skvätte ut. När ingen dem kommer så går jag upp och frågar:
- Ehh. Nu då? Hade ni inte tänkt göra något mer?
- Vaddå? Vad menar du?
- Jaa... Din kollega här spillde ut öl över våra byxor och säten, och vi förväntar oss kanske att ni skulle göra något åt det?
- Men det är ingen fara. Det är så torr luft här inne att era byxor torkar snart.
- Men de stinker ju fortfarande av öl då?
- Jaa, jag vet inte vad jag kan göra. Jag beklagar. Ni ska vara glada att jag låter er sitta på nya platser.
- Men, det är ju en mindre ölsjö på våra tidigare platser. Förväntar du dig verkligen att vi ska sitta där?
- Det var tråkigt att det hände en olycka, men det är inget jag kan göra något åt.
Jag går tillbaka, ringer på klockan ovanför huvudet och en värdinna kommer över till min plats. Jag ber om fyra nya öl och värdinnan försvinner och återvänder med fyra nya öl.
- Det blir 19 pund, tack.
- Hursa?
- Det blir 19 pund, tack.
- Så du förväntar dig pengar för att jag vill ha en ny öl för att den gamla spilldes ut av din kollega?
- Vänta lite... (Hon försvinner bort och tillbaka kommer istället överstekuckun bland värdinnorna.
- Vi kan inte kompensera er med fyra nya öl för det som hände. Det var en olycka. Det var ju inte så att hon hällde ut ölen med flit.
- Jag förstår att det var en olycka, men det spelar väl ingen roll? Jag har betalat för en öl som jag inte hann dricka för att din kollega hade ut den. Nu är vi blöta och vi har fått byta plats. Jag vill att ni kompenserar det genom att ge oss fyra nya öl.
- Jag kan inte göra det tyvärr. Det tas direkt av min lön.
- Du, jag kan inte ta ansvar för vad du och din arbetsgivare har för avtal emellan er, men jag ska ha kompensation för detta.
- Då får du logga in på Ryanair.com och...
- Nej, nu lyssnar du. Detta är ju helt sjukt. Jag har betalat för en produkt som jag inte kunnat använda för att ni hällde ut innehållet. Vi skall ha kompensation!
- Jag måste faktiskt jobba nu, men jag kommer tillbaka till er.
Fem minuter går, och überkuckut kommer tillbaka.
- Jag kan ge er den här jordnötspåsen som kompensation. Jag är väldigt snäll, för den kommer direkt ur min egen ficka.
Jag tar emot påsen med en fånigt, undrande utryck i ansiktet och hinner inte med att säga mer än "Det här är ju helt sjukt..." innan hon pinnat vidare.
Vi konstaterar snabbt att ingen av oss är sugen på några jävla nötter och lägger bort dem och tittar förundrat på varandra. Så här gör man tydligen på RyanAir.
Vi landar snart på Stansted och ännu fler skrälliga truddilutter och parodiska irländska röster kväker något om hållen tidtabell and what not. Resan från Stansted är både dyr och skakig och jag känner en viss ångest komma krypande längs ryggraden. Jag skall alltså åka med de där imorrn igen? Jisses.
Hemresan gick i ungefär samma stil, med undantaget att alla svennemaränger for runt som yra höns i i kabinen för att hitta platser, och paxa platser som kanske kunde vara bättre om man inte hittade någon jackpot-plats. Ett annat undantag var det var så pass bråttom att komma iväg att man inte kontrollerade våra pass. Det var kanske inte så viktigt. Väl på Skavsta tackade jag Gud att vi tagit min bil dit och inte behövde hoppa på en flygbuss och skumpa tillbaka till Stockholm.
På min förra arbetsplats sa en gång VDn till en av de anställda som behövde flyga till Machester att han skulle välja RyanAir. Den anställde vägrade, med hänvisning till att han hatade allt som Ryanair står för. Jag tyckte då att det lät lite snobbigt och att man väl kunde välja RyanAir någon gång i alla fall. Jag har ändrat den uppfattningen.
RyanAir är satan. Jag hatar dem och deras vidriga jävla affärsidé. Det är den värsta formen av girig kapitalism och det är bara smutsiga, vidriga människor som med hedern i behåll kan flyga med RyanAir. Deras VD är en sexistisk, underbegåvad jävla idiot som borde skjutas av mot en vägg. Jag kommer aldrig någonsin sätta min fot i ett RyanAir-plan igen. Jag kommer med äckel vända bort blicken om jag skulle råka få syn på något RyanAir-plan på någon flygplats i framtiden. Dessutom är det FAN INTE SÅ MYCKET BILLIGARE att flyga med dem. Jag räknade på vad resan kostade oss kontra vad den skulle ha kostat med att åka med SAS från Arlanda.
Det rör sig om ganska exakt 1000:- mer per person att flyga med SAS. Transport Stockholm - Arlanda är billigare än till Skavsta. Ölen är billigare på SAS-planen (den man inte ens får dricka upp på RyanAir). Transporten Heathrow - London är mycket billigare än Stansted - London. Det enda som faktiskt är dyrare är biljetten.
Och av sånt som inte går att mätas i pengar så är listan hur lång som helst. (Nedan skriver jag SAS, men det skulle kunna vara BA, Lufthansa eller något annat stort, professionellt bolag):
- Det går snabbare att åka till och från Arlanda
- Det är säkrare och trevligare med SAS (se dokumentären om RyanAir)
- Det är mer plats på SAS-planen
- SAS behandlar inte sina gäster som djur
- Du kan boka en besämd plats på SAS-plan
- Du slipper de värsta dräggen på SAS-plan. De åker RyanAir.
- SAS har proffsig, tränad och ansvarstagande personal
- SAS ger poäng genom Eurobonus för oss frekventa gäster (liksom många andra bolag förutom RyanAir).
Och inte minst:
- SAS kompenserar sina gäster när de häller öl på dem