Jag startade tidigare en tråd ang Lasik i Thailand: https://www.flashback.org/p37497086#p37497086
där det råder olika meningar om sjukvården här.
Jag har nu bott i Thailand i nio (9) år och har en del erfarenhet om sjukvården här. Jag har Epilepsi och Magsår som ibland gör sig påminda och behöver vård.

Som intagen på sjukhus så får man har ett eget rum med AC, Tv, och även ett litet kök med kyl och micro, samt vattenkokare. Man har roomservice mellan kl 07:00-22:00. Det finns även en bäddsoffa till anhöriga eftersom det är vanligt att familjemedlemmar tillbringar sin tid med den sjuke. Jag har även fått Tv samt att min flickvän fått övernatta när jag legat på intensiven.

Har ni denna service i Sverige?

Nåväl, det viktigaste är ju dock själva vården. De flesta läkarna på privatsjukhusen är utbildade i ett västerländskt land och har stor kompetens i sitt område. De är väl-talande och tar sig tid att lyssna på patienten.

Det enda negativa jag har att säga är att jag störs över att mitt blodtryck etc tas var 4e timma, dygnet runt. Givetvis är det förstås för mitt eget bästa så det är egentligen inget att klaga över, men jag lider av insomnia så det kan bli lite jobbigt.

Jag råder er alla att skaffa en bra försäkring om ni funderar på att stanna i Thailand under en längre tid. Sjukvården är väldigt dyr här om det rör sig om allvarliga saker.

Vad har ni andra för erfarenheter om sjukvården här?

Rolig tråd! Många har förutfattade meningar angående sjukvården i Thailand.

Jag var med om en trafikolycka för 5 år sedan drygt nu då jag och min far krockade på en lätt MC i över 100 km/h. Vi körde i Karon på den "stora" vägen och några hundra meter innan Karon circle så svänger det ut en tuktuk mitt framför oss utan att blinka, pappa som kör dundrar rakt in i tuktuken med huvudet före (första dagne han hade hjälm på sig) jag som satt bakom hade ingen hjälm åkte av och typ flög runt lite, landade med vaden på avgasröret och grillade bort en del hud. Pappa var förlamad i dryga 6 timmar.

Det första sjukhuset vi kom till var sjukhuset i Patong som jag senare fick veta kallades "slakthuset" av vissa men våra vänner och en av deras thailändska flickvänner sa att vi skulle ta oss till Phuket town och söka hjälp på BangkockPhuket (stavning?) hospital. Jag instämde i detta beslutet då jag såg grus och skit rakt in i mitt knä (såg även knåskålen ) och han sa att han skulle sy ihop det med all skit kvar.

Vi åkte till Phuket town och kom till sjukhuset och läkaren som kollar i mina sår frågar ifall det var en bonde som har rengjort såret. Och jag svarade då att det var en läkare på sjukhuset i Patong varpå han bara fnös till. Jag blev opererad två gånger en gång för knät och en gång för hudtransplantation från min röv och mina ljumskar på min vad och mitt smalben, förutom detta så fick jag en spricka i vänster fot och jag bröt 7 revben. Min pappa som hade brutit armen på 4 ställen och hade ett öppnat sår från handleden till armbågen (ungefär 3-4 cm bredd på det) fick sin arm opererad då dem först satte ihop benen och sedan började arbeta med nerverna (det var såhär jag fick det förklarat efter)

Nu i efterhand tycker jag att detta var relativt lindriga skador med tanke på vad som faktiskt hände!


Men till sjukvården, efter att vi kom till privatsjukhuset så var allting hur bra som helst det var bättre än de flesta sjukhusen jag har varit på i Sverige med undantag på Carlanderska i Göteborg.

Rummet jag var i var precis som alla andra rum det var bara jag som bodde där det var relativt stort rum och det fanns en egen toalett. Jag hade även balkong. Min far sov på bäddsoffan som fanns. Vi fick välja mellan Europeisk mat och Thailändsk mat varje dag, när vi beställde pizza eller liknande var det leverans till huvudingången och sedan kom sköterskorna med pizzan in till mitt rum. Förutom detta så var det precis som du skrev AC på rummet och sjukligt bra service (och dunder tabletter! ) Det som jag tyckte var jobbigt var att precis som du skrev kom dem in och tog blodtrycket väldigt ofta vet inte ifall det var som du skrev var 4:e timme eller kanske t.o.m varannan eftersom jag hade precis varit opererad, men jag vet ju att det var för min egen säkerhet!

Kirurgen som opererade mig var även min läkare under min relativt korta uppfriskning och kom in i mitt rum 2-3 gånger varje dag för att kolla såret och min rörlighet i benet han var thailändare men pratade utmärk engelska och arbetade tydligen i USA större delen av året. Denna kirurg var ortoped men arbetade enbart med knän. Han fixade även efter att jag önskat det uppgradering på flyget hem för att jag behövde mer benutrymme så vi fick flyga hem i första klass utan extra kostnad. Läkaren engagerade sig personligen vilket jag tyckte var fint och han ringde även till Sverige 2,4 och 6 månader efter jag varit utskriven för att samtala med min läkare hemma i Sverige för att se att allting gick bra för mig.

Något som var roligt när jag blev utskriven var att jag och pappa fick våran sjukhus räkning för oss båda, den landade på 1,1 miljoner svenska kronor som tack gode gud länsförsäkringar tog utan att krångla!

Nu blev ju detta en väldig lång text men hoppas att min uppfattning om sjukvården i Thailand är mycket bra så länge du kommer på de lite "finare" sjukhusen och privata sjukvården verkar vara väldigt utvecklad där.

Jo för över millen bör man få bra sjukvård

Jag har erfarenhet av statliga sjukhus. En vecka i BKK och ett par korta besök i Chiang Mai. De håller naturligtvis inte samma klass som de privata, eller som i Sverige, men jag var ändå positivt överraskad. Proffsigt bemötande. Relativt effektivt med tanke på hur många patienter som kommer dit. I princip gratis (eller snarare subventionerat med skattemedel), med undantag för läkemedel, provtagning och förbrukningsmaterial. Maten, vården, sängen är gratis om man blir inlagd. En sal har fler patienter än i Sverige men det är lugnt och behagligt och många sköterskor som håller uppsikt och sköter sina rutiner punktligt och proffsigt med ett leende och en märkbar yrkesstolthet. För enklare problem som inte kräver den senaste teknologin eller experter för att lyckas kan jag mycket väl rekommendera någon att göra ett försök på ett statligt sjukhus. Man kan ju alltid vända i dörren om det ser "fel" ut. En sak jag hört är att man kan få vänta mycket mer på ett statligt sjukhus. Så är det nog i genomsnitt men man kan ha tur och komma då lokalbefolkningen av någon anledning inte kommer dit. Det verkar som om alla går dit tidigt på morgonen för att slippa långa väntetider, så då är det fullt och långa väntetider. Vid 14.00 kan det vara nästan tomt och man hinner knappt fylla i sitt namn på en blankett innan man blir inbjuden till en läkare.

Om man vill ha ett grundläggande skydd kan man köpa en försäkring för 2500 B per år. Den täcker vård för upp till 60 000 B. Man får ett kort som man "betalar" med (tills man kommer upp i maxbeloppet).

Har faktiskt besökt sjukhus i Thailand ett antal gånger.

Först gången var när jag skulle vaccinera mig. Tog två sprutor i Sverige och tog den sista i Bangkok. Kan inte säga något annat än att det var ett super bra sjukhus. Trevlig och bra personal och jag upplevde det som att det var lika bra standard som hemma.

Andra gången var jag i ett annat land där jag blev riktigt sjuk. Tog mig till Thailand och även denna gången var det jätte bra vård. Väntetiden var minimal och jag tror att jag betalade mindre än 1000BTH. Brydde inte mig om att använda försäkring, det var så billigt. Amerikansk läkare som specialiserade sig på tropiska sjukdomar(dock var det ingen tropisk sjukdom jag hade fått).

Har aldrig drabbats av något som kan klassas som extremt akut, som hjärtattack eller benbrott, men jag skulle det Thailändska vården ett högt betyg.

Även jag har haft lite kontakt med sjukvården i Thailand, inte så allvarligt som andra men efter en fylleolycka där jag hade spakat i höger lilltå i en stentrappa vilket fick till följd att jag bröt den.

Åkte till Pattaya Memorial Hospital dagen efter olyckan, blev snabbt tilldelad en rullstol och runtskjutsad, först träffa en läkare som skickade vidare mig till röntgen, röntga, och efter några minuter möte med läkaren igen som sa att tån var bruten och sen blev tån stabiliserad med en skena och lite bandage.

Fick också ett sjukintyg för två veckors sjuskrivning så jag kunde spara mina surt intjänade semesterdagar till ett senare tillfälle.

Bra och snabbt bemötande och trevlig personal.

Med en bra försäkring, som täcker allt, då är sjukvården tipp topp i Thailand. Utan försäkring/pengar så är man snart död om man behöver mer avancerad specialistvård, och det gäller även Thailändska medborgare.

För 15 år sedan råkade jag ut för en motorcykelolycka på Koh Phangan och blev ihopsydd på det lokala sjukhuset för senare transport till Samui. Det var kanske inte så allvarligt så att det krävde någon form av specialistvård med jag uppfattade sjukvården som otroligt bra och jäkligt billig..

Ang Ambulansservice
Som jag har förstått det så att om man ringer larmnumret så går det ut till alla sjukhus och att den som är först på plats får ta hand om den sjuke/skadade. Vilket kan innebära att man blir uppslängd på ett lastbilsflak utan någon speciell vård.

Det är alltid bättre att ringa direkt till ett privatsjukhus när man behöver hjälp.

Det som stör mig är att trafikanterna inte visar någon hänsyn till utryckningsfordon. Så bli inte sjuk eller skadad under rusningstrafiken.

Låg inlagd 5 dagar på sjukhus på Koh Samui. Fanns inte mycket att klaga på, man blev behandlad på ett väldigt bra sätt. Ska dock påpeka att personalen på "sjukhuset" på Koh Tao (där jag blev sjuk) inte var till mycket hjälp innan min kompis tvingats ta sig till vårt hotel och hämta mina försäkringspapper. Därefter snålades det dock inte och jag misstänker faktiskt att sjukhuset gav mig onödigt mycket behandling för att kanske få ut mer pengar från mitt försäkringsbolag. Fast nu spekulerar jag bara.

Jag har också ibland misstänkt saltade räkningar som skickats till mitt försäkringsbolag, men helre för mycket än för lite. Kanske?

En sak jag däremot har varit med om var när jag skulle göra en gastroskopi (titta i magen med kamera).
Jag hade sagt till att detta måste göras under narkos då jag annars skulle få panik, jag har gjort det tidigare så jag vet hur jag reagerar.

Detta skulle inte vara några problem.

Jag fick mina sprutor och somnade, men tydligen inte tillräckligt. Dagen efter kom någon från finansavdelningen med en saftig räkning på en sönderbiten kamera. Jag skrattade rakt ut och gav tillbaka räkningen.

Tydligen hade 'läkaren' varit lite för snabb samt inte vidtagit de skyddsanordningar som krävs vid en gastroskopi, eller så försökte de helt enkelt lura mig. Det slutade efter första samtalet och jag behövde inte betala.