Besöker staden ganska frekvent, delvis för jobbet men också för vänner man har där. När man var yngre så avskydde man Stockholm. Inte av någon särskild orsak, utan blev mest en grej och ett tafatt försök att låta världsvan (vilket brukar vara gemensamt med yngre samt obildade människor; ta till offensiv ton det man inte förstår sig på
, men har lärt mig uppskatta staden. Är själv numera Göteborgare, gammal norrlänning men skulle utan problem kunna tänka mig bo där en dag, om man kom över ett bra arbete på plats.
Styrkan är givetvis utbudet. Göteborg må vara Sveriges andra "huvudstad", men har man bott här en tid så känner man redan att man har varit lite överallt. Man blir sällan överraskad. I Stockholm är utbudet större, lättare att nischa ner sig och hitta på nya grejer. Man har alltså väldigt sällan tråkigt i staden, och Stockholmare man själv känner verkar aldrig heller bli uttråkade, trots att de har bott där hela sina liv.
Svagheten med Stockholm ligger dock i den onödiga stressen. Folk som är beredd att slänga omkull pensionärer på perrongen bara för att de kan missa en vagn då det ändå kommer att komma en ny inom max 10 minuter. Hyresmarknaden där är helt åt helvete, men det behöver väl knappast nämnas. Göteborg är inte särskilt bättre.
Samt, somliga Stockholmare kan vara höga av självgodhet. Är inget fan av jantelagen, men människor som behöver trycka ner andra för få sig att känna sig bättre, ligger inte högt på min lista. Fast otippat så visar det sig att större delen av dem är inflyttade norrlänningar som har försökt tvätta bort sin dialekt.