Det här med att nollåttor är dryga utanför innerstans trygga famn har sin förklaring, sthlm är bättre än valfri håla... punkt.


Sedan är min erfarenhet att "riktiga" stockholmare i högre utsträckning inte stämmer in på dryg-stereotypen. Värst är de där inflyttade hipsterfejjorna från mellanstora mellansvenska städer.

Dräggens och arrogansens högfäste Stockholm.

Den största cancertumören i landet.

Inte kan man vara i Stockholm i onödan, tycker dem i kassan i butikerna är otrevliga, har inte vart i huvudstaden på några år ca 4-5 kanske? Nästa gång jag är där blir väll om man mellanlandar på Arlanda eller om Alan Jackson/Toby keith spelar där i närheten . Skönt att vara över 100 mil bort från Stockholm.

Jag kommer från Gotland och har bott på fyra olika områden under ett år( då det bara finns andrahandslägenheter) Var i Göteborg i förrgår och ville inte alls tillbaka till sthlm.. Alla är uppstressade och ingen bryr sig om varrandra.. jag känner mig jävligt snäll och omtänksam i den här staden, då jag låter alla gå ut från bussen och tunnelbanan före mig.. På morgonen är de inte lika stressade som när de ska hem.. Vad fan har de brottom till?? Jag fattar inte, det går ett till tåg om tre minuter!!
Finns så många psykopater i den här staden, och väldigt kalla människor.. Inte många är trevliga. Och när man är hjälpsam tänker människor: Vad vill hon ha från mig egentligen??
Naj detta är en skitstad. Sthlmare bör resa lite mer i Sverige för att fatta själva hur andra samhällen ser ut. Att det faktist finns samhällen där man tar hand om varrandra..
Göteborg är en storstad. Men mycket mer än sthlm. Folk skrattar, tar hand om varrandra och ser inte ner på varrandra..
Jag börjar jobba på kryssare ny så man slipper staden varranan vecka! Sen blir det göreborg när lägenheten är fixad!!

Jag har inget emot Stockholmare eller Stockholm (som är en vacker stad). Men alltid när jag stöter på en del Stockholmare så upplever jag det som om dom har någon press på sig att framhäva sig som världsligare/tätatre/coolare/whatever än övriga. Jag kan ha helt fel intryck och detta kan vara fullt normalt socialt utbyte och hur relationer och konversationer funkar i stan men då är det långt ifrån vad jag är intresserad att socialicera om.

Jag har vart på fester i Sthlm där helt okända människor kommit fram till mig och börjat fråga utan vidare varför Göteborgare har komplex över Stockholm... liksom WTF? Sånt projicerande gör det helt omöjligt att ha någon vettig diskussion.

I Stockholm finns Sveriges i princip enda finans/advokat-fäste där folk inte sällan arbetar 70-80 h i veckan, ofta till en otroligt bra lön. Jag förmodar att man stressar eftersom man inte har lika mycket fritid och mys som "lantisar" har. Kan det kanske stämma?

Hur många av Stockholms invånare tror du egentligen jobbar 80 timmars veckor inom finans mellan tummen och pekfingret?

Hur många bor på Östermalm, Lidingö, Djursholm, Saltsjöbaden och andra framstående kranskommuner?

Så du tror alla som bor på dessa ställen arbetar inom investment banking? För det är mig veterligen inte många andra former av bankjobb som kräver 80 timmarsveckor

IB, mangement consulting, jurist, politik och politiska departement, fondförvaltning samt annan bank/finansiell verksamhet. Är du inte högst upp i hierarkin så existerar inte 40-timmars veckor. Bara att kolla bostadspriser. Det är inte som att arbeta inom kommunen i Gällivare.. även om det passar vissa bättre.

Tycker mig inte kunna se att icke-stockholmare hjälper till i högre grad. Det handlar säkert mycket om att folk inte vågar sticka ut, speciellt inte när det är så mycket mer folk här. Bystanders effect också. Inte så länge sen det på Efterlyst var en tjej som blev trakasserad i en liten stad, men där flera gick förbi.






Jag tror inte det är så mycket kulturella skillnader mellan stockholmare och resterande befolkning. Möjligen är de som bor söderut påverkade av Europa. Det är miljön och förutsättningarna som ger de upplevda skillnaderna.

Det stämmer säkert att det är svårare att få kontakt med människor här i Sthlm eftersom det inte är naturligt att prata med okända i svensk kultur. Eller är det annorlunda i era småstäder, pratar ni med okända på bussen? När jag var utanför Stockholm (tänka sig) i en liten stad på några tusen invånare kändes det helt naturligt när pizzabagaren man ätit pizza hos dagen innan hälsar på en i Konsum.

Så det är säkert sant att vi är kallare, stelare och mindre sociala ute på stan, men det beror nog absolut mest på folkmängden inte kulturen.