Göteborgare, var där en vintervecka i början av 2000-talet. Det var svinkallt och jag bodde i en lägenhet ute i Nacka.
Men Stockholm var inte kallt. Det var en av de bästa semestrar jag haft.
Som jag var där flera dagar fanns det tid till diverse kulturella begivenheter. Nu kommer jag inte direkt på namnen på de museum jag var på, men de var väl upp emot 10 stycken. Det var alltifrån ett museum om antiken, till ett om stadens egen historia. Sämst var krigsmuseum - tror jag det hette - ty det lyckades kanske inte levandegöra det förflutna. Bäst var Vasa. Man kan svårligen tänka sig ett bättre museum. Skeppet skapar en närhetskänsla och ett fokus för berättelser om den tidens Sverige.
Kvällslivet var bra. Nu är jag rätt så primitiv - jag gjorde så att jag gick ut i vinternatten, knatade runt i snön och letade efter diverse saker att titta på. Jag brukade hamna på typiska kvarterskrogar.
Alla jag mötte där var väldigt trevliga, och detta trots att det var uppenbart att jag var göteborgare, och att vi kunde komma in på prat om fotboll
Sista kvällen läste jag en Liddell Hart-bok på krogen i väntan på resan hem, och kom i samspråk med de bredvid mig. De kände till honom, och så blev läsandet en inledning till en konversation.
Folk var även väldigt snälla och glada i vardagen. På en buss till etnografiska och sjömuseet - ifall de heter så - åkte jag förbi ett torg med massa plåtskorstenar på, och sade högt. "Vad faan e de där". Då var där ett äldre par bredvid mig som svarade, jaa, det undrar vi också. Efter det pratade vi om Stockholm och hur det ser ut.
Jag fick mig även en glimt av några av stadens olycksbarn. I min krogjakt hände det att jag gick förbi människor som stod och värmde sig vid utblås från tunnelbanan.
Sammantaget skulle jag säga att Stockholm är väl värt en semestervecka, och ännu mer så som svensk förstås. Skall man tillägga något till det är det att detsamma gäller för många delar av Sverige.