Jag skulle då säga att du har fel angående Storbritannien. Jag har besökt flertal städer där och det är betydligt mer än tegelhus och fattigdom. Visst, det finns vissa specifika stadsdelar där man kan se väldigt mycket tegelhus, fattigdom och hopplöshet. Men Storbritannien har också otroligt vacker arkitektur på sina håll och några av världens vackraste städer.

Ingen av de städer som jag har besökt där kan helt och hållet matcha din beskrivning. Vissa stadsdelar i några städer kanske. Men inte överlag. Hittils har jag inte besökt en enda stad där som har varit deprimerande.

har du varit i tredje världen och isåfall vart? För den misären och fattigdomen jag sett i västvärlden är en fis i rymden och rent av patetiskt i jämförelse med vad jag sett i vissa u-länder.

Storbrittanien känns eget och avskiljt från resten av världen. Upplever det som allt är i skala 1:2, det mesta är trängre och mindre. Tegel och kalksten, folk är korta, bleka ser inte hälsosamma ut.

USA är ett ställe som jag tvekar inför att åka till. Säkert kul att uppleva, men det ska vägas mot lång restid och stor resbudget. Amerika var en stor skog som sen fylldes med olika folk från hela världen. På nåt sätt saknar denna kontinent djup, när invandraren kommit hit tappar han mycket av sitt arv, blir ytlig och egenkär. Kolla bara på Hollywoodfruarna, svenskamerikanerna på svt. Självförverkligande, självupptagenhet, prylmani, tom. blicken förändras, den blir suddig och tappar fokus. Mental öken det där USA. Sen finns det säkert undantag. New York och Manhattan verkar vara en oas i den mentala öknen, Woody Allen och liknande kultursfärer har något som känns avvikande från USA-normen.

Jag har varit i en del relativt fattiga länder som Albanien och Moldavien, men inte i sådana som typ Indien eller Chad.
Ja, som jag antydde så var det mest mina egna fördomar jag vädrade i inlägget ovan... MEN, det är ändå något djupt deprimerande med en större före detta framgångsrik industristad som under årtionden sakta men säkert bara blir fattigare och fattigare. Man har liksom sin blomstrande framtid bakom sig.

Det här med historielösheten, eller rättare sagt den korta historien, är väl bland annat det som ger mig känslan av att USA inte "är på riktigt" på nåt sätt.

Fan, allt snack om USA får mig sugen på att åka dit och se om det ligger nåt i mina fördomar eller om jag har fel rakt igenom.

Faktum är att jag faktiskt har varit där men bara på ett litet begränsat antal platser och bara vid kusten.

Landet har 62 miljoner invånare, och har knappt hälften så stor yta som Sverige. Så det kan uppfattas som trångt och mindre än Sverige. Men inte överallt. Åker man tex till landsbygden eller stora delar av Wales, Skottland och Nordirland så upptäcker man att dessa områden är ganska glest befolkade. De flesta bor i städerna, och det säger egentligen inte så mycket. Finns stora områden där det finns relativt få människor. I England däremot så finns den största andelen av befolkningen. Där finns 52 miljoner människor.

Alla britter ser ock inte ut som din uppfattning (bleka och korta), och det finns så mycket mer än tegel och kalksten. Jag har spenderat mycket tid i landet, så jag vet.

Mitt värsta resmål har nog varit, som tidigare sagt playa del Ingles på Canarieöarna. När man kom dit första kvällen, så blev man påhoppad av en massa jävla afrikanska horor, äckliga inkastare, samt andra äckliga försäljare. På tal om Casban, så borde det bästa vara att släppa en stor fett atombomb på hela jävla ön och pissa på alla jävla drägg och fråga om de vill köpa något sista ord för " special-price"

Med andra ord en sönder chartrad betongklump är vad Gran canaria är!!

Spanien lockar inte mig direkt om jag ska ta ett exempl. Kan tänka mig att det är svårt stt få nuppa där pga. religionen.

Indien känns inte så roligt heller med den där helvetesvärmen och trängsel överallt i storstäderna.

Men man har iallafall tur med vädret.

Annat är det med Marocko. Ett riktigt skitland, tom Marrakech som skulle vara så historiskt vackert var 100% ren skit.
Fyll dessutom upp detta karga, torra, varma land med skitjobbiga araber så förstår man att det finns mängder med bättre platser att åka till.
Tom ett par dars lugn o ro i Mölle ter sig lockande i jämförelse.

Jag måste säga att jag förundras över folks dumhet i den här tråden, i alla fall något.


Antingen åker folk till sunkiga turistställen skapade för att blåsa dig och klagar sedan på kvalité, mutor och annat skit eller så åker folk till förstörda småstäder och arbetarstäder och tycker att arkitekturen är ful.



Ja men ta och skärp er nu.
Åker du till en småstad i Ryssland utanför jordbruksbältet så är det klart som fan att den kommer att kännas sliten. Det kommunistiska systemet som tidigare subventionerade platser som dessa och uppmuntrade till skapande av plus minu noll fabriker för att höja sysselsättningen till 99% är borta.
När det gäller arbetarstäderna i det forna öst så är de nu ännu värre än förut då de mer eller mindre är mini-Sibirier. Folk kommer dit och jobbar i 5 år i en industrigrop, tjänar mer än vad de annars skulle tjäna och sticker, unga i allmänhet sticker. Allt färre bryr sig om att öppna små kaféer eller vattna blommor för att inte tala om dra runt och sjunga prole sånger.

Något liknande gäller för de platser som folk omnämner i USA där NAFTA och Free China Trade eller vad avtalen nu heter har gjort att jobben försvunnit från de gamla industristäderna och fattigdomen nu sprider sig.

När det gäller er som drar till Phuket, Antalaya, Kanarieöarna, mm speciellt genom resebolag; hur fan tänker ni? Ni är villiga att betala för en billig skitsemester i ett turistpackat område där varenda inhemsk säljare och tiggare som finns inom en radie på 50 km kommer att pracka på er det ena och det andra. ÅK inte till sånna platser om ni inte planerar att dricka pina coladas vid hotellets strand och käka på finare ställen.


Jag har rest ganska mycket i mitt relativt korta liv och aldrig riktigt känt som ni.
Jag har varit i princip hela Central Europa från Sverige ner till södra Jugoslavien och Italien, små och stora ställen, fattigare storstadsområden och femstjärniga lyxhotell och aldrig blivit rånad, aldrig blivit nerprackad saker, aldrig känt mig obekväm, sällan känt att människor i allmänhet varit otrevliga, mm.
(Ja jag har varit på andra platser också.

Det finns något att hämta överallt om man ger det en chans. De flesta människor är ändå nöjda där de bor och lever så länge de har vänner och jobb och ger man dem en chans så introducerar de en till kulturen.

Ett tips är: Åk inte till typer av platser du inte skulle besökt i Sverige (små, tomma industristäder ex eller Rinkeby) och åk inte till "turistställen".

Jag kan dock påstå att mina fördommar om Storbritannien bekräftas något i den här tråden.
I allmänhet känns landet väldigt tråkig, grått, klasskillnader som GammalHårdrockare nämnde, London känns stressigt och har fler CCTV kameror än barn. Sverige kan ibland kännas lite instängt och isolerat men då får man aldrig glömma att SB är instängt och isolerat.

Nej, jag tror nog aldrig jag kommer att besöka England i alla fall. om det inte är för en god kamrat eller ett jobb. Jag har dock glimten i ögat när jag tänker på Skottland och den allmänta attityden och naturen där.
Det är ändå ett annat folk.

Jag har besökt Storbritannien (England, Wales och Skottland), men har mest besökt England. Jag skulle absolut inte kalla landet för tråkigt, att London är stressigt etc. London kan visserligen upplevas som stressigt om man tar tunnelbanan i rusningstrafik. Men man kan uppleva samma sak i Stockholm, och många städer har problem med trafiken när det är rusningstrafik. Annars är det inte alls jobbigt, stressigt eller något annat i London. Då har jag ändå varit där flertal gånger.

Jag har inte heller upplevt att attityden är bättre i Skottland än i övriga landet. Så jag tror det är en fördom från din sida. Det låter som om du har en hel del fördomar, och du skulle förmodligen ändra uppfattning om du reste dit och besökte några olika städer och kanske vistas en del på landsbygden.