Jag har haft vänner som åkt till båda platserna (England och Skottland) och har vänner både i Irland, England och Wales, dock ej i Skottland.
Jag känner nog att det finns en attitydskillnad bara i det allmäna.
Engelsmän är absolut inget folk jag skulle kalla odrägliga eller så, tvärtom till och med.
Men Skottarna och Irländarna i allmänhet verkar lite enklare, lite skönare, har sin fantastiska musik och öl, mm. Sen tror jag nog att England också är fint att besöka, speciellt den engelska landsbygden, de där kulliga små jordbruken och otroliga miljöerna där det är varmare än i Skottland dessutom!
Men kulturen i England, både inom arbetarklassområden men speciellt inom övre-medelklassområden känns så sjunkt innåtsluten och grå. Det kanske är alla filmer man sett och alla nyheter man läst om England då.
Men vad har man förutom sina alltid otillräckliga fördomar att bygga sin åsikt på om något land?
Jag tänker bara på brittisk humor. Jag gillar till och med brittisk humor men att ta en del i den? Nej tack!
Den mynnar ofta ut i att det är någon social pinsamhet som man ska göra sig lustig över, någon självklar oklarhet som man borde ha förstått. Showen "Keeping up Appearances" exemplifierar detta bättre än något annat.
Jag kan se hela min historia i den andra tråden passa in perfekt i en typiskt brittisk sketch.
"Oh ol'chap, how could you forget your ID card in these times?"
*laughs*
"Ah , you know, tired as I am it just didn't cross my mind"
"Well then, off you go to cross the street and get it then!"
*laughs*
Däremot att ta en öl i ett arbetarklasskvarter medan man ser på en match, jovars! Men då gör jag det ändå hellre i Irland eller Skottland.
Sen finns ju högkultur i Storbritannien som definitivt är värd namnet och att studera på Oxford hade jag inte sagt nej till.
Men London, nej tack. Det finns inget som drar mig tilll London förutom att se Big Ben, ta en genuin Fish and Ships vid fiskmarknaden och se en Shakespearpjäs för att sedan ta flyget hem nästa morgon.
Jag önskar bara att jag slapp ta med mig kameran när jag ändå kommer att bli fotograferad 2000 gånger.
edit: Du undrar kanske vad jag menar som grått:
Grå arkitektur, grått väder, grå smogg i industristäderna.
Allmänt "grått": kvinnorna (dock ofta en skön stil), avlånga och ändlösa radhus, maten (ändå god, men otroligt ovarierad och tråkig).
Allt är självklart en generalisering. Men man har bara ett liv och vad jag helt enkelt menar är att England inte ligger på topp av min lista av platser att besöka, inte generellt i alla fall.