Brasilien, särskilt Rio. Fantastiskt vacker stad egentligen, skulle vara rena paradiset om det inte vore för favelorna som är varbölder för kriminalitet, droger och annan skit. Man måste passa sig hela tiden och bara man kommer några gator bort från turiststråken känns det farligt.
Vi bodde vid Ipanema och alldeles bredvid ligger Rocinha, en favela med typ 100.000 invånare! Wtf liksom...?! :| Man hörde skottlossning på nätterna från Rocinha, kan ha varit specialpolisen BOPE som raidade eller bara några knarklangare som sköt varandra. När man tog bussen upp till Jesusstatyn på Corcovado passerade man självklart en annan favela, stor som en medelstor svensk stad.
Min tjej fick självklart väskan ryckt när vi satt på en strandbar på Copacabana, en klassiker...
Manaus var en annan intressant upplevelse, en miljonstad mitt ute i Amazonasdjungeln. Ligger nära ekvatorn, så värmen är brutal och luftfuktigheten är cirka 100%.
Vi skulle såklart på båtfärd uppför Amazonas och bo i djungelcamp, en turistklassiker. I lägret berättade guiden glatt om alla farliga djur: giftiga jättetusenfotingar, jaguarer, tropisk skallerorm, anacondor, "bullet ants" (med världens smärtsammaste sting) och inte minst vandringsspindeln, en stor, hårig, aggressiv och snabb krabat . Alla arter är nattaktiva.
På natten kände jag hur magen vände sig och att jag var absolut tvungen att lätta på trycket. Det kändes halvkul att smyga ut i buskarna i kolmörkret, dra ner brallorna och sprutlackera undervegetationen med gårdagens fisksoppa. Väntade bara på att en hårig vandringsspindel eller jaguar skulle bita mig i arslet.
En äldre kvinna i sällskapet satte en cashewnöt i vrångstrupen och höll på att kvävas (jävligt kul 20 timmar från närmaste stad) men räddades i sista stund av en guide som tvingade henne att äta banan(!), vilket gudskelov hjälpte.
Dag nummer två skulle vi besöka riktiga regnskogsindianer. Efter en svettig djungelmarsch (mängder av blodiglar behövde brännas bort med cigaretter från våra ben) mötte oss någon slags "hövding". Hövdingen såg rätt festlig ut - max 1,60 lång, stor mage, träbit i näsan, pottfrisyr och med pungkulorna hängande utanför hans minimala höftskynke. Han höll ett välkomsttal på sitt obegripliga språk, tydligen något till flodgudens ära. Mycket högtidligt ögonblick, och självklart började några av tjejerna i gruppen att bubbla av fniss och kunde inte hålla sig från att börja asgarva.
När vi kom fram till indianstammen bjöds vi på en "välkomstcocktail" som bestod av en gröt av tuggade frukter (typ) som sen fått jäsa. Min tjej (som heller inte var helt ok i magen) var såklart tvungen att springa och spy, men indianerna bara garvade. Slutade med att jag gav "hövdingen" en superfin LED-ficklampa som kompensation för vår oartighet (vilken han tacksamt tog emot).
I Jericoacoara fanns de vackraste stränder jag någonsin sett, men jag trampade på en sjöborre eller liknande, fick ett elakt infekterat fotsår och var tvungen att uppsöka läkare. Fick dock dundertabletter mot smärtan som gav ett underbart rus.
Extremt intressant att ha sett Brasilien, men en gång räcker...