Jag som är whitetrash fetichist ser England som himlen på jorden. Tror man att man sett missär i typ indien eller nåt har man aldrig varit i england. Det du beskriver e ju rena djursholm jämfört med de vidrigaste industristäderna, typ Sheffield. LOVE IT!

Har slutat åka på semester till Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Holland, Irland.

Västeuropa överhuvudtaget - herregud så tråkigt det har blivit att resa i dessa länder pga globaliseringen. Alla västeuropeiska städer ser ju för fan likadana ut nuförtiden, ingen skillnad på Dublin, Hamburg eller Amsterdam.

Alla västeuropeiska städer har sitt pittoreska gamla stan med kullerstensgator, alla har sin egna hipsterstadsdel där du såklart hittar surdegsburgare. På shoppinggalleriorna finner du Starbucks, Vapiano, HM och Zara. Alla har sitt businessdistrikt strax utanför citykärnan, nybyggda skyskrapor med skybars på högsta våningen.

Samma hotellkedjor, samma mat på menyn(lokalproducerat), samma drinkar, samma microbryggerier. Samma, samma, samma. Känns som det är ganska förutsägbart att ta en weekend i någon västeuropeisk stad år 2019.

Åker hellre till länder med större kontrast, sen om det är shithole countries bekymrar mig inte. Det ger bara fler intryck och man får asgarva åt allt kaos.

Dom behöver inte komma tillbaka för dom har nog med turrister!
Kommer inte i håg att Cairo museum var smutsigt men det var 90talet-2000tal!
Se pyramiderna var nog också ganska imponerade vid den tiden när dom byggdes klätt i guld eller kalksten. Det är ett av världens underverk näst intill kinesiska muren.

Jag håller med. Du får bättre mat i Malmö, men ändåns känns det bra att äta pizza just i Milano fast att den smakar skosula Rätt dålig stad i Europeiska stått mätt ändån om du inte är ute efter Gucci

Jag är beredd att hålla med dig. Man har rest runt i Lombardiet som är ett fantastiskt landskap fyllt av vänliga människor, vackra småstäder och pittoreska byar. Man tänker att detta måste krönas med ett besök i provinsens huvudstad Milano; man tar tåget dit och går av på vad som kanske är Västeuropas sunkigaste centralstation. Pizzeriorna omkring centralstationen håller förvånansvärt låg kvalitet, men är – som allting annat i Milano – dubbelt så dyra som i närliggande Como och Bergamo. Många milanesare ser ut som kloner av Fabrizio Corona och Donatella Versace när de spatserar omkring malligt eller kör förbi på sina vespor, även om den gästvänlige, generöse och godhjärtade (om än fräcke) italienaren fortfarande är i majoritet. Ett kuriöst inslag i stadsbilden är de påfallande många vandrande benranglen till fotomodeller som hankar sig fram i kortkort och dricker mineralvatten på flaska. De gör en illa till mods. Allt är hetsigt och bullrigt. Det var egentligen ingenting med staden som fick mig att känna: Hit vill jag igen!

Svulstighet är en mycket bra benämning på artikekturen i Milano som förvisso är vacker men ofta blir för mycket och kitschig, det är pastischer på antikens Grekland och Rom, keruber, ornament och marmor överallt. En barockens version av stalinismens Zuckerbäckerei.

Många som hatar på London och Amsterdam. Fantastiska städer i min åsikt. Amsterdam är en av mina favoritstäder och då gillar jag inte weed eller prostituerade.

Skulle nog inte besöka Helsingfors igen.
Annars av ca 20 länder jag varit i så skulle jag kunna tänka mig att besöka dom igen. Klart en del negativt i vissa länder men positiviteten har triumferat.

Tänk dig en arg Gestapo-vakt som skriker "ORDNUNG!!!".

Tänk dig nu en hel stad fylld med antingen den typen, fast på något sätt apatiska på samma gång(!), eller tjattrande araber/afrikaner med huckletält. Det finns inget mellanting utan det är antingen pest eller kolera. Skit eller mög.

Antar att München-borna är bittra för att staden blivit ett mångkulturellt helveteshål men då behöver man inte vara så förbannat otrevliga mot de vita turister som gjort misstaget att åka dit också.

Fransmän är ju annars de som är kända för att vara otrevliga. Upplevde det till viss del i Paris men nej... München var sämre och invånarna otrevligare.

Edit: har inte varit i Paris på länge förvisso. Numera migrantavföring på gator osv enligt nätet så...

Jag skulle nog säga att hur jag upplever länder är helt beroende på hur befolkningen i det landet är.
Jag skulle nog aldrig säga aldrig om att inte besöka ett land igen. Många ställen är ju fina, men sen har helhetsintrycket oftast dragits ner pga av landets befolkning, i ett par fall dragits upp i en positiv bemärkelse.

Men om vi ska snacka länder som man inte riktigt tyckte var dom bästa så är mina här:

Brasilien: Var i Rio de Janeiro och i norra brasilien en längre tid. Började störa mig rätt mycket på befolkningen. Nu hängde jag inte i några snobbområden, men folk var fan lata. Jag var vid en mindre kustby. Folk satt och drack bärs hela dagarna, gjorde i princip inte ett smack. Väldigt fattigt. På min arbetsplats så vägrade ett par brassar att jobba. För att få sparken så att de kunde söka ett statligt jobb som skulle betala bättre. Jag tänker, gör din törn, ta ditt ansvar, gör inte livet skit för dina medarbetare. Men men.. Andra saker jag störde mig på var att man skulle vara på sin vakt att som ensam vit man vandra runt gatukvarter på kvällen i brasilien. Inte kul att hamna i någon gorevideo som cirkulerar på nätet. Men samtidigt var det ju lite nice med lite beachhäng och surf.

Venezuela: Fattigt. Och nergånget. Nu var jag där för snart tio år sedan, men redan då var det ju på väg utför. Jag och ett gäng på fem andra européer gick läng en stadsgata på kvällen. Hängde en massa unga män utanför spritaffärerna på gatuhörnen. Alla stirrar på oss. En gubbe med mustasch som knappt hade ett par tänder kvar kommer halvspringande och drar tummen över hans hals för att visa att vi kommer att dö om vi stannar kvar här, och i princip drar iväg oss mot en taxi till ett finare område. Såklart skulle han försöka blåsa oss på pengar även ifall han kanske var bekymrad över vårat läge. Han skulle fixa taxi till oss och ville typ ha en massa dollares för det. Han fattade nog att ingen av oss var så jävla korkade att vi skulle falla för det. Taxiresan mot en finare restaurang kommer jag ihåg av den anledningen att det var ett hål i golvet framför passagerarsätet fram. Man såg vägen medan man åkte. Under sig. Sen var jag in till Caracas. Och där fanns känslan av att inte känna sig så jävla trygg. Man måste vara på sin vakt hela tiden. Sen som sagt var det nergånget. Såg en vägbro som hade rasat. Utsatte mig för ett par situationer som jag kunde ha blivit robbad eller värre. Samtidigt är det ju lite spännande att vara på ställen där det inte är så pk-anpassat.

Frankrike: Fransk mat och fint landskap i all ära, men det stora problemet är fransmän. Vet nog inte ett arrogantare folkslag. Vägrar att prata engelska, eller att ens verka förstå en, fast man vet att dom fattar vad man säger. Snacka om dryga. Baise Moi Frankrike!

Nu känner jag mig gammal

New York.
Så oerhört överskattat och hajpat av fans till Amerikatt.
Det var grått, dyrt och illaluktande. Folk stod och skrek på en längst gatorna för att få in oss på komediklubbar, restauranger, museum.
En medioker middag med trött pasta med ett gäng räkor i + 1 öl, 400 spänn. Och då är maten smaklös och oryddad, en tur på Max hade framstått som kulinariskt jämfört med restaurangerna runt Time's Square.
Det var tur att pizzahaken fanns.

Men sopor i drivor, otrygg känsla överlag.
Ground zero var gjord som en turistattraktion på det dåliga sättet. Kostade en bra slant att gå in på området, och vi fick passera genom en säkerhetskontroll precis som på en flygplats. Metalldetektor och allt. Sen leddes vi som en skock får in på "museumet" om 9/11, som egentligen var en giftshop med t-shirt och muggar med tornen på.

Människor låg och sov på marken över gatugallerna, vissa satt snorhöga mot väggarna och det injicerades öppet.
Kom i kontakt med en tjej som var hemlös som berättade att hon hade misslyckats med sitt företag som tatuerare, och eftersom skyddsnät saknas så ramlade hon rakt igenom och förlorade allt.

Ett riktigt skitställe.

Här har ni ett annat Englandsfreak, som trivs bra i det lite nedgångna och opolerade. Sheffield, t.ex, som jag gillar mycket. Men London är ju alltid London. Underbart.

Angavs det något särskilt skäl, eller var det bara att staden skulle ha allmänt högre brottslighet än övriga Colombianska städer?