Ursprungligen postat av IQ-145
Alla har vi våra egna erfarenheter, och många gånger skiljer sig våra upplevelser från varandra. Det är jämnt skägg mellan många av ställena som man inte kommer att besöka igen. Alla har sin(a) lilla negativa egenhet(er).
Enligt min erfarenhet...
Jobbigast
Dhaka (Bangladesh)
Satans varmt, satans mycket trafik, satans stank, satans mycket folk. Det gick att hitta gamla brittiska byggnader som hade bevarats med fina trädgårdar, men på det stora hela ville man bara lämna skiten så fort som möjligt. Undvik Hazaribagh i närheten, hemskt. Colombo (Sri Lanka) kändes som ett litet mini-Dhaka, dock kan man från Colombo t.ex. ta sig med tåg till den gemytliga (och temperaturmässigt behagligare) staden Kandy på ett par timmar.
New Delhi är också en stark utmanare till Dhaka. Tunisier är ganska påfrestande (jobbiga) människor.
Obehagligast
Port-au-Prince (Haiti)
En av få huvudstäder i världen där jag drogs med en olustkänsla nästan hela tiden. Obehagliga människor. Rios kåkstäder är rena rama mumindalen jämfört med Cité Soleil och Bel Air. Jag var nyfiken på att se dessa platser. De på hotellet bara garvade och sa att jag endast bör åka dit om jag inte tycker mitt liv är värt något. Den amerikanska säkerhetsfirman som var verksam i Port-au-Prince, var inte villiga att ställa upp med att besöka kåkstäderna ”No fucking way” var svaret jag fick. I Rio var det dock inga problem. Port-au-Prince ligger annars rätt fint vid vattnet, men det är nog allt. Cayenne, Franska Guyana var inte heller någon höjdare kom jag precis på.
Farligast
Mogadishu (Somalia)
Definitionen av en skithåla. Jag hade en mycket begränsad framkomlighet p.g.a. säkerhetsläget. Staden var indelad i ett antal olika säkerhetszoner/checkpoints. Var tvungen att resa runt i staden i två Toyota Pickisar med ett helt gäng AU soldater. Allt som allt kostade kalaset 1000 US-dollar för en dag. Mycket förstörelse och vissa delar såg ut som en krigszon. Strosa runt på kvällen kunde man bara glömma. Oerhört skitiga stränder, plast, frigolit, plåtburkar och annat skräp överallt. Miljömupparna hemma i Sverige skulle gå i spinn. Endast Lido beach var någorluda rent, men en satans massa människor, not my cup of tea.
Tråkigast
Nogales (Mexiko)
Bilade över gränsen från Arizona till Nogales för många år sedan. Mexare försökte blåsa en stup i kvarten, och ett saftigt personrån låg i luften hela tiden. På den tiden fanns absolut ingenting att göra i staden, förutom att käka och dricka. Cancun/Playa del Carmen och andra turistplatser är åtminstone städade och bevakade av mycket poliser, men tar man sig utanför dessa zoner så blir det lite mer äventyrligt. Annars är många mexare ganska trevliga. Jobbigast är de dock när de har fått lite för mycket innanför västen, och i Nogales fanns en hel del sådana stjärnor. Inte en stad, men Bahrain kan också nämnas, endast öken, shopping malls och amerikanska militärbaser. Hann dock inte utforska Manama nämnvärt.
Arroganstast
Phnom Penh (Kambodja)
Mycket franska influenser kvar i staden. Blandad kompott. Inte lika skitigt som de värsta ställena jag har varit på, däremot tyckte jag att kambodjanerna var djäkligt luriga och det fanns en viss arrogans hos många (kanske fått det av vissa fransoser). Utmed Route Nationale 1 fanns en del torg där snubbarna som styrde torgen var gamla röda khmerer med kaxig uppsyn och pistoler innanför byxlinningen. Polisen hade absolut inget att säga till om.
Deppigast
La Oroya (Peru)
Var där endast på genomresa, men jeezzz vad deppigt. Omgivet av berg, men ”stadskärnan” var verkligen ingen stämningshöjare. Det låg liksom en dyster filt över hela stället. Däremot är tågresan dit/därifrån helt magisk och en rejäl kontrast. En gång bilade jag genom Kabwe i Zambia på väg till Lusaka. Den staden var ingen skönhet heller kan jag säga.
Överskattat i mitt tycke är t.ex.
Koh Phi Phi - Ett paradis på 80-talet som har exploaterats till oigenkännlighet.
Paris - Inte så romantiskt längre och lider av samma demografiska problem som Stockholm.
New York - Gillade NY en gång i tiden. New York borna har aldrig varit direkt charmiga, men numera lägger jag mest märke till den ständiga polisnärvaron.
Stockholm - Min älskade stad är numera en katastrof, framförallt är det dyrt och ibland undrar jag om jag befinner mig i Mellanöstern eller Afrika.
Venedig – Charmigt en gång i tiden. Senast jag var där fanns det en uppsjö av afrikanska nasare som stod i varje hörn. Dyrt som fan och givetvis knökfullt med folk överallt.
Inkaleden till Machu Picchu – Fantastisk omgivning, men horderna av människor på väg dit fick mig nästan att spy. Trots allt en klassiker.
Annars när det gäller absoluta måsten, så är Tokyo nog i topp på min lista (hela Japan f.ö.).
Buenos Aires (och Patagonien), Kapstaden, Himalaya som helhet (Kathmandu i Nepal dock katastrof), Andamanerna och Nikobarerna, Sydney, Antarktis (Äventyret i sig – dock dyrt), Franska Polynesien, Ecuador (inklusive Galapagos) samt Påskön. Alla värda ett besök under ens livstid.
Nikobarerna är väl i princip stängt för besökare. Hur kom du dit?
OT: värsta resmål: Ekvatorialguinea. En väldigt uppskrämd befolkningen och stenade militärer som försöker få mutor längs vägarna. Dock fin regnskog.