Bratislava. Finns i princip bara ett litet standard slott på en kulle att se i staden, och inte ens det är värt besväret att ta sig dit. Ingen huvudstadskänsla alls i princip. Fast det ligger ju bara några mil från Wien så det går ju att ta sig till en riktig huvudstad.

På vilket sätt är London överskattat? Det finns ju så mycket att se och göra där. Paris håller jag med om dock, dit åker jag inte tillbaka!

För mycket folk, för mycket trafik, för dålig luft, toaletterna fungerar inte, allt är dyrt, mycket kriminalitet osv.

Så mycket kriminalitet är det inte. Jag har aldrig blivit utsatt och har bott här i många år. Många turister gör misstaget att stanna i centrala London bland alla andra turister. Där är det mycket folk och dålig luft.

Undvik ställen som Oxford Street, London Eye, Westminster, Covent Garden, Piccadilly Circus, Trafalgar Square och Leicester Square så ska du se att du slipper trängas. Finns mycket att se utanför Zon 1 som slår betydligt högre än alla "måste-sevärdheter". Åk till Richmond, Hampstead, Muswell Hill, Shoreditch, Brixton, Chiswick, Fulham, Dulwich, Hackney m.m. för att uppleva lite mer av stan. Finns en drös med trevliga områden och ingen är den andra lik.

Sidofråga jag alltid funderat på: Vad i h*lvete är det för fel på dagens svenska ungdomar när de reser till London? ALLA tycks ha Primark / Oxford Street och Five Guys på sin to do-lista. Tragiskt och helt oförståeligt.

Jag tyckte inte det var så extremt mycket folk när jag var där, förutom vid Big Ben och Oxford Street som är fullt av turister. I övriga ställen var det mestadels lagom tempo.

Allt är dyrt? Visst kan London vara dyrt men det går ju att hitta gratis sevärdheter, prisvärda restauranger/caféer etc där också. Tyckte Wien var dyrare än London.

Kriminalitet finns absolut, men så länge du inte rör dig i dåliga områden eller involverar dig i gäng så lär du personligen inte påverkas av det.

Tycker London är en underbar stad. Det finns verkligen något för alla där. Fler resor dit ska det bli.

Alla har vi våra egna erfarenheter, och många gånger skiljer sig våra upplevelser från varandra. Det är jämnt skägg mellan många av ställena som man inte kommer att besöka igen. Alla har sin(a) lilla negativa egenhet(er).

Enligt min erfarenhet...

Jobbigast

Dhaka (Bangladesh)
Satans varmt, satans mycket trafik, satans stank, satans mycket folk. Det gick att hitta gamla brittiska byggnader som hade bevarats med fina trädgårdar, men på det stora hela ville man bara lämna skiten så fort som möjligt. Undvik Hazaribagh i närheten, hemskt. Colombo (Sri Lanka) kändes som ett litet mini-Dhaka, dock kan man från Colombo t.ex. ta sig med tåg till den gemytliga (och temperaturmässigt behagligare) staden Kandy på ett par timmar.
New Delhi är också en stark utmanare till Dhaka. Tunisier är ganska påfrestande (jobbiga) människor.

Obehagligast

Port-au-Prince (Haiti)
En av få huvudstäder i världen där jag drogs med en olustkänsla nästan hela tiden. Obehagliga människor. Rios kåkstäder är rena rama mumindalen jämfört med Cité Soleil och Bel Air. Jag var nyfiken på att se dessa platser. De på hotellet bara garvade och sa att jag endast bör åka dit om jag inte tycker mitt liv är värt något. Den amerikanska säkerhetsfirman som var verksam i Port-au-Prince, var inte villiga att ställa upp med att besöka kåkstäderna ”No fucking way” var svaret jag fick. I Rio var det dock inga problem. Port-au-Prince ligger annars rätt fint vid vattnet, men det är nog allt. Cayenne, Franska Guyana var inte heller någon höjdare kom jag precis på.

Farligast

Mogadishu (Somalia)
Definitionen av en skithåla. Jag hade en mycket begränsad framkomlighet p.g.a. säkerhetsläget. Staden var indelad i ett antal olika säkerhetszoner/checkpoints. Var tvungen att resa runt i staden i två Toyota Pickisar med ett helt gäng AU soldater. Allt som allt kostade kalaset 1000 US-dollar för en dag. Mycket förstörelse och vissa delar såg ut som en krigszon. Strosa runt på kvällen kunde man bara glömma. Oerhört skitiga stränder, plast, frigolit, plåtburkar och annat skräp överallt. Miljömupparna hemma i Sverige skulle gå i spinn. Endast Lido beach var någorluda rent, men en satans massa människor, not my cup of tea.

Tråkigast

Nogales (Mexiko)
Bilade över gränsen från Arizona till Nogales för många år sedan. Mexare försökte blåsa en stup i kvarten, och ett saftigt personrån låg i luften hela tiden. På den tiden fanns absolut ingenting att göra i staden, förutom att käka och dricka. Cancun/Playa del Carmen och andra turistplatser är åtminstone städade och bevakade av mycket poliser, men tar man sig utanför dessa zoner så blir det lite mer äventyrligt. Annars är många mexare ganska trevliga. Jobbigast är de dock när de har fått lite för mycket innanför västen, och i Nogales fanns en hel del sådana stjärnor. Inte en stad, men Bahrain kan också nämnas, endast öken, shopping malls och amerikanska militärbaser. Hann dock inte utforska Manama nämnvärt.

Arroganstast

Phnom Penh (Kambodja)
Mycket franska influenser kvar i staden. Blandad kompott. Inte lika skitigt som de värsta ställena jag har varit på, däremot tyckte jag att kambodjanerna var djäkligt luriga och det fanns en viss arrogans hos många (kanske fått det av vissa fransoser). Utmed Route Nationale 1 fanns en del torg där snubbarna som styrde torgen var gamla röda khmerer med kaxig uppsyn och pistoler innanför byxlinningen. Polisen hade absolut inget att säga till om.

Deppigast

La Oroya (Peru)
Var där endast på genomresa, men jeezzz vad deppigt. Omgivet av berg, men ”stadskärnan” var verkligen ingen stämningshöjare. Det låg liksom en dyster filt över hela stället. Däremot är tågresan dit/därifrån helt magisk och en rejäl kontrast. En gång bilade jag genom Kabwe i Zambia på väg till Lusaka. Den staden var ingen skönhet heller kan jag säga.


Överskattat i mitt tycke är t.ex.

Koh Phi Phi - Ett paradis på 80-talet som har exploaterats till oigenkännlighet.

Paris - Inte så romantiskt längre och lider av samma demografiska problem som Stockholm.

New York - Gillade NY en gång i tiden. New York borna har aldrig varit direkt charmiga, men numera lägger jag mest märke till den ständiga polisnärvaron.

Stockholm - Min älskade stad är numera en katastrof, framförallt är det dyrt och ibland undrar jag om jag befinner mig i Mellanöstern eller Afrika.

Venedig – Charmigt en gång i tiden. Senast jag var där fanns det en uppsjö av afrikanska nasare som stod i varje hörn. Dyrt som fan och givetvis knökfullt med folk överallt.

Inkaleden till Machu Picchu – Fantastisk omgivning, men horderna av människor på väg dit fick mig nästan att spy. Trots allt en klassiker.

Annars när det gäller absoluta måsten, så är Tokyo nog i topp på min lista (hela Japan f.ö.).
Buenos Aires (och Patagonien), Kapstaden, Himalaya som helhet (Kathmandu i Nepal dock katastrof), Andamanerna och Nikobarerna, Sydney, Antarktis (Äventyret i sig – dock dyrt), Franska Polynesien, Ecuador (inklusive Galapagos) samt Påskön. Alla värda ett besök under ens livstid.

Riktigt bra sammanfattning! Ställen som Mogadishu tänker jag inte ens ifrågasätta. Du har säkert rätt där.
Men jag har invändingar mot New York. Var där ensam och det slutade med att jag träffade riktigt sköna människor, bland annat komikern Saladu som hade standup på Raw i Stockholm. Hamnade också på ett privat coctail party vid Wall St. Har en känsla av att allt det där knappast hade hänt mig i Stockholm.

Los Angeles kan vi däremot ta en rejäl diskussion om. Den där Hollywood, lyx och filmstjärnekänslan är nog som bortblåst när man ser och inser hur sjukt jävla många hemlösa uteliggare där finns. Du skulle kunna fylla ett nytt Halmstad kommun med enbart hemlösa från L.A.

Håller egentligen med dig angående NY. Jag har alltid gillat NY, det finns alltid något att göra i staden, däremot kände jag personligen inte samma glädje där vid de senaste två besöken. Tyckte helt enkelt att hela ”viben” hade ändrats. Den ständiga polisnärvaron påminde mig hela tiden om 9/11 och annan skit. Visst, man känner sig trygg, men jag fann helt enkelt inte samma avslappnade attityd som förut.

Många av de jag känner har aldrig ens varit utanför Manhattan när de har besökt NY, vilket jag tycker är synd. NY är så mycket mer än bara Manhattan.

Ja, många tror att Hollywood är endast glitz och glamour, men det finns en riktigt skitig sida bakom den fasaden. Knarkare och horor i mängder.

Minns hur jag en gång skulle ta in på ett motell som låg i Hollywood. Stället drevs av ett gäng mexare, vilket egentligen borde ha fått mig att vända på momangen. Det var misstag nummer 1, misstag nummer 2 var att jag pröjsade 50 dollar upfront utan att kolla på rummet. Det var ett av de sunkigaste rummen jag har sett. Kackerlackor på väggarna, stora fläckar på lakanen och mattorna på golvet. Skitäckligt.

Gick tillbaka till kontoret (fönstret) och sa att jag ångrade mig och ville ha pengarna tillbaka. Den tandlöse mexaren log brett, pekade på en lapp som satt i fönstret, ”No Refund”. Piss, jag satte mig i bilen och rivstartade därifrån, mest förbannad över min dumhet. Jag gjorde aldrig om det rookie-misstaget.

Dock är Beverly Hills några kilometer därifrån en helt annan femma. Där är det ordning och reda, men så kostar det en slant att bo där också.

Förr i tiden när jag var i Kalifornien så tyckte jag att t.ex. 17-mile drive var riktig gemytlig, där man avslutade med en fin lunch vid lilla Carmel. Även San Francisco och San Diego var rätt trevliga CA städer på den tiden.

Jo jag har full förståelse för fenomenet. Ett ställe har blivit sämre, det är fortfarande värt att besöka men man blir så besviken på försämringen att man aldrig vill åka dit.
Polen är idag välstädat, välordnat och allt fungerar tillskillnad från förr. Men förr kunde du spontant dra ut i Krakow, träffa ett skönt gäng och dricka bärs med helt okända människor vid Wisla. Idag är polacker som en svenne från radhusområde fast med annat språk. Ingen hittar på något kul, galet eller spontant. Folk är trevliga men stela och går inte att snacka med på samma sätt.
Förr smakade ölen råttpiss men du hade roligt och var aldrig ensam. Idag har du IPA/Stout och allt du vill ha på fina pubar, men det är stelt välordnat och ensamt.

Haha... vi var ett gäng i L.A för några år sedan. Läste på och kan lite sedan innan. Vi tog en karta och kolla på. South Central skulle vi för allt i världen undvika, något jag lärde de andra.
Det visade sig att vi hamnade i West Hollywood med skitmycket uteliggare och påtända jävlar. Efter en liten research efteråt så har det visat sig att vårt område har gått om South Central i problem och droger. Grattis, vi hade lika gärna kunnat kvarta in oss i Ice TÅœs gamla hoods.

Ett riktigt bra tips som jag tog till mig var att skita i Route 66 och istället satsa på Highway 1. Det blev en superhit och minne för livet. Längs Highway 1 finns ett pärlband av fancy ställen. Santa Barbara behöver tex. inte skämmas för sig.

Intressant inlägg, tack för att du delar med dig! Har besökt de flesta ställen du nämner och delar din uppfattning om det mesta, med en del undantag t.ex. älskade jag Franska Guyana och tyckte även Cayenne var ganska charmigt. Sånt där kan ju förstås bero på enskilda upplevelser man har. Mogadishu har jag inte varit i, men är definitivt på listan av platser att besöka.

Jag tror du är den första jag stött på här på forumet som verkar ha rest ungefär lika mycket som mig, eller mer kanske? Lite off-topic, men hur kommer det sig att du besökt alla dessa platser? Har du något särskilt mål med resandet, t.ex. att besöka alla jordens länder? (I så fall, vilka har du kvar?)

Mycket är som sagt personligt, och ibland gäller det att ha flyt med en massa yttre omständigheter. Egentligen var Cayenne en ganska intressant/charmig stad. Jag bodde i närheten av Village Chinois, som var lite småruffigt. Men det som störde mig mest var att nog att någon bröt sig in i mitt hotellrum första dagen, vilket nog såklart grumlade omdömet en aning. Plus att jag stötte på en del rätt otrevliga typer som gav mig lite dåliga vibbar.

Annars var det mer fartfyllt i både Liberia och Sierra Leone som av många anses som farliga skithålor. Just i Liberia var jag med om en av mina konstigaste upplevelser. Jag satt och åt och drack öl på en sportbar i Monrovia och slötittade lite på fotboll. Jag var den ende där som inte var färgad. Lite längre bort satt ett stort gäng ”goa lokala gubbar”, de flesta iklädda kamouflagekläder. De var högljudda men glada i hågen.

Efter ett tag kom en av killarna fram till mitt bord och ville skåla med sin ölflaska. Visst, inga problem. Han började nyfiket fråga var jag kom ifrån och vad jag gjorde i Liberia. Efter ett tag sa han att jag skulle ansluta till hela killgänget. Jag var inte direkt sugen om man säger så, men vad fan, det var bara att gilla läget och jag hade inget annat för mig, och tänkte att det kan ju inte skada och ta en bira med dem, och sen sjappa.

Jo men tjena. Det visade sig att ledaren i gänget var någon djävla frilansande krigsherre eller nåt. Han var typ i 40-årsåldern, vältalig och presenterade sig som ”Joe” och sa att han hade pluggat på universitet i både USA och England. Av någon anledning verkade han tycka att jag var en skön typ eller nåt. Det blev allt svårare att försöka sig på en snygg reträtt.

Istället blev jag bjuden till hans villa/compound strax utanför stan. Situationen gjorde att jag faktiskt var rätt säker på att de inte skulle råna eller kidnappa mig. Vi åkte med en hel kolonn bilar ut till ”högkvarteret”. Jag fick ”äran” att sitta med i hans bil medans han frenetiskt ringde till folk på sin mobil.

Vi kom så småningom fram till en hög mur, där beväpnade vakter bevakade den stora porten in till området. Väl där inne fanns en flådig villa omgärdad av en stor grönskande mark samt en fet swimmingpool på baksidan. Stället påminde om ett gammalt residens man kunde hitta hos plantageägare i USA under förra seklet.

I vilket fall som helst, snart strömmade det in folk, varav en stor del var unga damer (horor).
Musiken dånade, spriten flödade och hela scenariot var helt surrealistiskt. Var fan är jag? Fullt med folk i poolen med kläderna på. Det pökades på friskt lite här och var.

Efter ett tag kom ”Joe” med en cigarrlåda i ena handen och en flaska bubbel i andra.
Sedan satt vi på verandan och surrade, puffandes på cigarrer nersköljt med lite bubbel. Lite stilla undrade jag hur fan jag hamnande där efter att initialt bara ha druckit lite bira, käkat och kollat på fotboll. Senare samlades vi bakom huset och sköt med AK-47 och gamla Tokarev pistoler på vattendunkar, meloner och annan skit. Kändes väl så där…

Men en sak är säker, det var ett minne för livet, och summa sumarum gjorde hela den episoden att Liberia inte blev en så negativ upplevelse som jag hade befarat.

Ett annat äventyr var båtfärden från Sulima i Sierra Leone till Conakry i Guinea, men det är en helt separat historia i sig.

Tyvärr är det ju oftast så att majoriteten av alla som åker på semester, sällan besöker ländernas riktiga hjärta/själ. Är man ung, har begränsat med pengar/tid, och vill festa, så åker många till ställen där jag personligen idag inte skulle sätta min fot, typ Sunny Beach, Hurghada, Pattaya, Ayia Napa eller Playa del Ingles. Eller så ”kostar man på sig” en all-inclusive till Alanya eller Punta Cana.

Tar man sig dock tid att planera sin resa och utforska lite, så öppnas en helt ny värld. Var man än är i världen, så är folk på det stora hela trevliga, nyfikna och hjälpsamma om man framförallt tar sig utanför alla turistställen.

Edit: Stavfel

Glasgow.

Trist stadskärna, inget att se, mycket trashmänniskor (har bland annat Storbritanniens lägsta medellivslängd på bara 54 år, och staden är större än Malmö!).

Aldrig mer.