Jag och sambon reste nyligen runt i Japan i en månad. Min sambo pluggade där för några år sen och hade berättat mycket om Japan, därav resan.
Några av mina/våra intryck:
Nästan ingen kan/vill tala engelska. Tur att sambon kan lite japanska och jag lärde mig några ord, annars vet jag inte hur det hade gått. Känns lite oväntat att se hippa tjejer i 25-årsåldern (som borde vara intresserade av att se världen) se ut som en fågelholk när man säger en enkel mening på engelska. Vissa städerskor kunde mer engelska - eftersom de är utlänningar från andra delar av Asien.
Barn och barnvagnar lyser nästan helt med sin frånvaro i Japan (särskilt i Tokyo). Lite spooky.
Nästan inga papperskorgar eller soptunnor nånstans - ändå är det skinande rent överallt. Otaliga gånger fick vi bära omkring på tomma plastförpackningar m.m. i flera kilometer innan vi hittade en papperskorg. Till slut undvek jag att köpa saker som medförde skräp efter konsumtionen. Jag frågade en japansk bekant om detta och hon sade att man helt enkelt tar med sig skräpet hem. Bisarrt.
Japan är fullt av allmänna toaletter! De är för de mesta rena och snygga, och alltid gratis. I en enda park fanns det 9 toaletter. Väldigt uppskattat!
Jag hade aldrig sett så många bara ben, så många korta kjolar och så många knasiga stövlar förut. Jag blev väldigt inspirerad! Även väldigt överraskande att ingen hade urringning. Det är som att bara ben är Japans motsvarighet till urringning.
Personalen på matställen och i affärer hojtar "välkommen" och "tack" dagarna i ända, till varenda en kund. De första dagarna var det charmigt, sen blev det bara jobbigt.
Många tjejer går med tårna inåt...
Många äldre jobbar med att i princip inte göra nånting alls: agera trafikpolis där redan finns fungerande trafikljus, bara stå i ett hörn och vänta på att nån ska fråga en nåt, varna folk för bygge (man SER ju redan att det byggs...) o.d. Men visst, bra att de får nåt att göra...
Att festa i Roppongi är inte det lättaste. Jag tyckte inkastarna var extremt jobbiga med sitt hysteriska skrikande. Sen är det lite intressant att man i övrigt nästan aldrig ser utlänningar och särskilt inte svarta, men när man ser inkastarna i Roppongi känns det plötsligt som om man är i djupaste Afrika.
Är man vegetarian är varje måltid en utmaning. Utom frukosten - den köpte vi nästan alltid på 7-Eleven e.d. och jag lärde mig efter ett tag vad jag kunde äta. Men lunch och middag... Oh my god. Vet inte hur många tiotals timmar vi förlorade på att leta efter vegetariskt, och försöka förklara för personalen att man ville ha "tabemono niku nashi, sakana nashi"... Näst sista dagen lärde jag mig att det japanerna kallar "tofu" bara är EN form av tofu. T.ex. friterad tofu kallar de "atsuage". Så om den enda tofu de har är atsuage och man frågar efter "tofu", får man ett nej. Suck...
Vi hade JR-pass för hälften av resan (2 veckor), men nästa gång blir det inget pass. Visst, det var härligt att se så mycket av Japan, men vi hann inte ta det lugnt en enda gång eftersom vi hela tiden ville "passa på". Nästa gång blir det till att bl.a. hyra nåt hus vid havet i en vecka, så man hinner ta det lugnt.
Koya-san är helt underbart. Vi bodde en natt i ett av templen och önskade att vi hade kunnat stanna fler nätter. Fick delta i munkarnas morgonbön kl. 06 och tog långa promenader i skogarna runt omkring på berget. Och all tempelmat är vegetarisk!
Öarna söder om Tokyo är också värda ett besök. Vi bodde en natt på Niijima och hade gärna stannat där längre också. Där var det faktiskt bara charmigt att lokalbefolkningen inte kunde nån engelska
Varning för azuki-bönorna som man kan hitta i allt - glass, desserter... Blää.
Fast folk drack, blev det aldrig aggressivt. En engelsk tjej som bor i Tokyo sen flera år tillbaka sade att hon aldrig sett nåt handgemäng bland japaner trots stora mängder alkohol.
Yoyogi-parken är ju bara för bedårande. Folk som blåser såpbubblor, repeterar teaterpjäser, jonglerar, spelar musik och tusen saker till, allt på gräsmattor och under stora träd. Avkoppling om nåt!
Det var några intryck. Fascinerande land på många sätt, men nästa gång ska vi göra det annorlunda. Och nej, jag kan inte tänka mig att bo där, bl.a. med tanke på arbetskulturen. Men jag åker gärna dit igen.