Ursprungligen postat av Urgrund
Varför verkar det alltid som att det är kufar (gaijins) som får uttala sig i dokumentärer och liknande om Japan? Påminner om folk som inte accepteras i sitt hemland som åker till Japan. Sedan förväntar de sig att de ska förändra det samhället, på grund av dess brister.
Då menar jag inte att alla gaijins är kufar, men de gaijins som är det uttalar sig ofta i dokumentärer och liknande.
Dokumentärer om människor och deras liv brukar väl vara ganska så story-telling med en presentation, mitt och sedan ett slut med resultat.
Vad låter mer intressant?
"Hasse 42, blev omplacerad på företaget och fick en tjänst i japan. Där träffade han Yumiko och gifte sig. Nu lever de ett svensson-liv i Japan."
eller
"Jonas 31, aspie som aldrig haft socialt umgänge och runkat till moe-manga sedan han var 12. Efter en livstids sparande av veckopeng ska han äntligen till Japan för att bli "rockstjärna" och få knulla maids och idoler.
Precis allta situationer blir pinsamma och obekväma. Jonas bekräftar att Japan är det bästa landet i välden då de visar anime på tv. Efter hans vistelse har japanska befolkningen blivit aningen mer stressade av att behövt hålla masken för ännu en utlänsk jättebebis."
Jag hade valt att titta på dokumentären med Jonas och för att sedan hänga mig själv.