Ursprungligen postat av RedCrab
Det tog ett tag att fatta att du jobbar där
När vi liks är inne på ämnet, hur är en typisk japansk elev på högstadiet till skillnad från Sverige? Är eleven mer disciplinerad eller har vi från väst fått en orättvis bild på en typisk asiatisk elev?
Jag kan redogöra lite för de skillnader jag noterade under mitt år på ett japanskt gymnasium (variationer mellan olika skolor och regioner förekommer självklart):
*De är jämfört med svenskar väldigt disciplinerade. Under lektionstid håller de käften, förutom någon gång ibland då någon kanske viskar något till sin granne. De är heller nästan aldrig sena och det jag tycker är viktigast, de visar stor respekt för lärarna. Utanför lektionstid är de dock, likt svenska elever, väldigt vänskapliga med sina lärare och på min skola använde de inte ens så hög grad av formellt språk som de egentligen borde göra. Det gjorde de endast under lektionstid. Inte en enda gång såg jag någon bete sig på något direkt störande sätt under en lektion. Ett fåtal gånger har någon bett om att få gå på toa, annars är det över huvud taget ingen som ställer sig upp eller pratar högre än en viskning.
*De räcker aldrig upp handen för att svara på en fråga. Läraren måste alltid säga åt någon att svara.
*Tjejer är för sig och killar för sig i skolan. Det var tom så att på min skola satt tjejerna i sin halva av klassrummet och killarna i sin och åt lunch, med en tydlig gräns mitt i klassrummen.
*Mild mobbning ignoreras av lärarna.
*Man tackar inte när läraren delar ut någonting eller ger en någonting, som det är meningen att man skall få (tex utdelning av prov, läroböcker osv).
*Något som kan vara lite förvånande, med tanke på den japanska kulturen där man på sätt och vis alltid försöker hålla upp den man talar med och hålla ned sig själv, är att de alltid säger att de inte har pluggat någonting. De kan få 98 % på ett prov och säga "Nej, jag är så dålig, för jag pluggade absolut ingenting". Självklart är det en lögn och jag vet inte varför alla gör så. Jag tolkar en sådan kommentar som: "Titta på mig, jag är så smart, jag får bra resultat utan att plugga", vilket enligt mig är väldigt ojapanskt egentligen...
*Jag skulle nog tycka att de gör läxor lika ordentligt och i lika stor utsträckning som svenska elever. Vissa är flitiga och gör allt, andra skiter i allt, vissa kopierar kompisen på rasten innan lektionen osv. Jag märkte ingen skillnad i det. Ett problem är dock att när läraren frågar dem, tex ber dem läsa sin översättning av den engelska texten, så vågar de inte säga att de inte har gjort den, utan då står de där tyst (i Japan står man upp och svarar) och försöker ändå. Läraren märker ju tydligt att de inte har gjort läxan, skäller ut dem i tio sekunder och ber sedan en annan. Detta kan iofs också ha med kulturen att göra, att det är bättre att försöka fast man inte kan, än att helt enkelt erkänna att man inte kan...
*Färre som sjunger under samlingar än i Sverige, trots deras kärlek till karaoke. Det var dock bara två tillfällen för det när jag var där. Det var deras nationalsång och man kan nästan förstå att de inte sjöng då, den är så mörk och långsam
*Inte eleverna då, men lärarna berättar tydligt vilka som var de bästa på ett prov, genom att nämna deras namn och resultat för hela klassen. De sätter dessutom upp listor med vilket universitet som samtliga elever kom in så att alla kan se vem som är bäst och vem som är sämst.
*Detta rör inte bara japanska elever, utan japaner generellt, men de gråter väldigt ofta och väldigt öppet inför alla andra. Inte när de är ledsna för att de thar hänt något (då måste man visa sig stark), utan tex när de har kämpat länge för att fixa till Kulturfestivalen bra och den sedan är över, så gråter de under talet som är i slutet osv.
I övrigt kommer jag nog inte på någon direkt skillnad. De är vanliga människor, springer runt och har roligt, försöker tänja på alla regler så bra de kan osv.
Ursprungligen postat av LikeAGlove
Mentalt skulle jag nog vilja säga att de ligger på en svensk mellanstadieelevs nivå, knappt
Det där kan man faktiskt inte riktigt bara säga så där rakt ut. Det stämmer att man möjligtvis kan se dem som mindre självständiga än svenskar i samma ålder, men att de skulle ligga på ett barns nivå rent mentalt stämmer inte. Problemet är att kulturerna är så oerhört skilda; vi ifrån Sverige bedömer andra människor utifrån hur vår syn på världen fungerar och om någon inte passar in i vår inskänkta syn så kommer vi att tycka att de är sämre. På samma sätt skulle en Japan se svenska ungdomar som småbarn. Det handlar om vilka aspekter som är viktiga för att en människa skall fungera i det samhälle de växer upp i.
Då jag har erfarenhet ifrån båda världarna kan jag säga att svenska ungdomar är minst lika barnsliga som japanska, fast på ett annat sätt.