Svenska blir nog dessvärre väldigt svårt. Engelska går dock, som nämnt. Värt att nämna är dessutom att man kan få väldigt bra betalt för ett väldigt simpelt jobb, förutsatt att man är någorlunda social förstås.

I min värdfamilj i Japan följde jag en gång med systern och brodern till deras engelsklektion. Det gick ut på att en amerikan försökte konversera lite vardagligt med dem i en timma. Systern sade inte ett ord och brodern svarade lite då och då på tilltal. Sedan betalade de 10 000 yen, tackade för sig och gick därifrån... :| (detta smiley beskriver mitt ansiktsuttryck då

Haha, det måste vara bland de mest lättjänade pengarna någonsin.

Lyssna inte på Björn, han är på dåligt humör idag eftersom Palestina blev observatörsstat

Det behövs inga tillstånd för att lära ut svenska - utbudet av svenskaundervisning är så litet att ingen bryr sig så länge man är svensk. Dock är det som jag sade en sidosyssla som varken ger mycket pengar (pga få timmar per vecka) eller anställning, eftersom det sker svart på kaféer med folk man hittar på Internet... eller rättare sagt folk som hittar dig. När jag var utbytesstudent i Japan för 1000 år sedan registrerade jag mig på en sajt där man kunde skapa en lärarprofil med vilka språk man kunde lära ut, var man bodde, hur mycket man tog per timme osv. Elever fick betala för att registrera sig, men för oss lärare var det gratis. Fick en del förfrågningar men hade inte tillräckligt med intresse, ork eller pengabehov för att tacka ja.

Låter nice. Minns du vilken sida det var?

Får skicka en e- kram till björn

Lustigt nog är det på McDonald's man ser viss variation i personalstyrkan. Medelålders tanter i något slags chefsposition är vanligt på de donkenställen jag besöker. En gång såg jag t o m en blond, europeisk 50+are skyffla pommes på en liten makudo vid Utsubo koen.

Som redan avhandlats är det enda stadigvarande att antingen plugga sig oumbärlig för den krassa japanska arbetsmarknaden, eller helt sonika gifta sig japanskt. Fan vad allting är lätt med spouse visa.

Visserligen lite besviken och tveksam till det hela, men...

Men efterfrågan på just svenska är alltså så stort i Japan? Visst, propaganda-lika TV-program om Sverige går ju ofta, men att det hade blivit så populärt hade jag ingen aning om...

Hallå!

Sticker till Tokyo på torsdag i samband med jobbet, så jag tänkte passa på att fråga hur egentligen valutan fungerar? Det är ju en ganska stark kontrast på värdet mellan yen och NOK (Jag jobbar för ett svenskt företag i Norge), så vad får man för t.ex 14574 yen, dvs ca 1000:- nok?

Svårt att googla eller?

Well, det bor ju typ 32 millar i Tokyoregionen, klart några vill plugga svenska på café en timma i veckan, särskilt om instruktören är en snygg, askblond svensk.

Hur stort upplever du trycket vara på att lära sig hebreiska?

Tja, du får väl ett trekvarts kilo kobebiff kanske. Vad menar du egentligen?

Mjo, okej då. Jag tror dock fortfarande det är bättre att satsa på engelska, men kanske ha svenska vid sidan om ifall att.

Trycket på att lära sig hebreiska? Jadu, jag har inte stött på en enda japan som ens vet vad ヘブライ語 är. Kommer det på samtal brukar jag säga ユダヤ後 istället, men då brukar jag få kommentarer som "Va? Finns det fortfarande kvar några judar??!" med helt seriösa ansiktsuttryck...

Men visst, självklart, om man skulle lägga ut annonser på Internet skulle man säkert kunna hitta någon som både vet vad Hebreiska är och som skulle vilja lära sig det.

Apropå det ni pratar om; Jag hade en amerikanare som jag bodde tillsammans med i Tokyo som helt enkelt skrev på en plansch att han lär ut engelska och ställde sig på de större stationerna och hoppades på det bästa.
Han skrev på sin plansch att han "inte tog betalt", utan tog gärna emot gåvor ifall ingen hade råd.
Jag tror att han oftast fick pengar men han blev ofta bjuden hem till sina "elever" och blev bjuden på mat osv.
Han kunde bara krasslig "ingenjörs japanska" men det funkade ändå.

Det kanske funkar om ni testar samma metod fast med svenska/hebreiska eller vilket annat språk som helst.